tisdag 17 oktober 2006

Den gamla skänken..

Skänken hos Gustaf o Oskar.

Den här gamla skänken har berörts av många händer. Skänken snickrades av Gustaf och Oskars pappa Karl-August när han och hans hustru Lisa gifte sig 1892, och därefter har den stått på samma ställe i köket. 17 barn föddes i stugan. Gustaf och Oskar blev de som stannade kvar i stugan. De blev s.k. "gammpojkar"...

Inne i skänken stod kaffekopparna - ett par stycken av dem användes dagligen av Gustaf och Oskar. Gustaf brydde sig inte alltid om att diska sin kopp. Han ställde tillbaka den på skänken för att en stund senare hämta den för en ny kopp kaffe..

Man kände sig alltid välkommen hos Gustaf och Oskar. Kaffepannan stod alltid på om någon skulle titta in. Kaffekoppen fick man själv hämta i skänken. Ibland, när Oskar ville bjuda till lite extra, kom det stora brödfatet fram från skafferiet. Brödfatet var fullt av "köpebröd" och då blev det kalas med riktig, äkta grädde från källaren. Var Gustaf på riktigt gott humör gick han upp på vinden och tog ner körsbärvinet och bjöd på. En liten skvätt blev det till var och en i en kaffekopp. Sött och sliskigt var det men oj så festligt det blev! :)

Köksbordet stod mitt på golvet - det var ett stort fällbord som också hade tillverkats av Gustafs och Oskars pappa när det begav sig. I ena hörnet av köket stod en stor våningssäng med en fördragen sänggardin - i den övre sängen låg Gustaf och i den undre låg Oskar. I var sin säng hängde ett gevär på väggen - det var den livförsäkring Gustaf och Oskar ville ha om något skulle hända. Fast jag tror inte att någon av dem skulle göra en fluga för när - gevären fanns där ändå för att Gustaf och Oskar skulle känna sig trygga i stugan.

Intill fönstret stod en liten soffa. En barnsoffa. I soffan hade syskonen legat ett efter ett när de var riktigt små, men numera användes soffan av Gustaf när han behövde vila sig. Gustaf låg som en fällkniv på det lilla sofflocket, men det tycktes inte bekomma honom så mycket. Han såg ut att må så gott där han låg med det ena benet över det andra.

Oskar satt oftast på en köksstol och vilade. Ibland somnade Oskar i stolen, men han vaknade genast när någon kom i dörren. Jag tror inte att Oskar någonsin lade sig att vila på dagen - han satt på stolen och tittade ut över sjön eller på fåglarna ute på gården. En hel vinter fick Gustaf och Oskar sällskap av ett par älgar på gården. Oskar berättade gärna om "sina" älgar som nästan blev deras vänner den där kalla vintern.

I ena hörnet av köket stod en liten batteridriven svart/vit TV. Det var dålig mottagning i byn så mestadels fick Oskar bara in en kanal som dessutom gav en snöig bild. Men nyheterna var viktigt. Ibland lyckades Oskar få in en ishockeymatch i rutan - det gillade han!

Tre dagar i veckan kom postbilen med post och varor som Oskar beställt på ICA på byn. Då fick Gustaf och Oskar "Nya Norrland" som tidningen hette på den tiden. Tidningen var viktig - i den kunde man följa med vad som hände i bygden och världen. Speciellt Oskar bekymrade sig ibland över hur konstigt allt hade blivit - ingenting var sig likt som förr, tyckte han.

Brevbäraren som körde postbilen tog sig gärna tid att prata en stund, medan hon drack kaffe -

- ur en kopp som hon hämtat i skänken...


Fotnot: Gustaf och Oskar hette Fängström och bodde kvar i sitt föräldrahem i Fängsjö hela sitt liv.

7 kommentarer:

Karin Irene 60+ sa...

När pappa blev upprörd över någonting, sa han: "Dä´ ä´ så man vill gråta blod". Idag sker mycket som skulle ha fått honom att "gråta blod".

Så kan man ju också fundera över vad Gustaf, Oskar och alla andra, som levde under en tid då ärlighet var en dygd och att göra rätt för sig var en skyldighet, skulle ha sagt om sakernas tillstånd idag.

smulan sa...

Nej,Karin - förmodligen skulle Oskar ha skakat på huvudet - och tittat på fåglarna istället....

Anonym sa...

Smulan, detta passar inte som kommentar till din fina berättelse om Oskar och Gustaf så du får gärna ta bort det när du vill. Jag är född i Härnösand och tillbringade somrarna på Bondsjögatan, Helgumsbro, Gussjö och Hunn(d?)sjö där släkten bodde.

Vänliga hälsningar, Berit

smulan sa...

Berit! Kul - och så flyttar du ända till Amerikat....:)
Ha det gott!
Hälsningar Anita

Elisabet sa...

Underbar berättelse!

Anonym sa...

OOOHHHH Vilken underbar sida du har!! Jag blir alldeles varm och glad! Detta blir något för mig att vila i. TACK!

smulan sa...

TACK!
Smulan