Separatorn

Oskar Fängström och separatorn till vä.

Oskar hade en gammal mjölkseparator. Varje dag tog han bort handduken från separatorn - för när korna hade mjölkats så skulle mjölken separeras. Oskar drog veven sakta, sakta och jag kan ännu höra det sjungande ljudet när mjölken separeras till grädde och "blåmjölk". I det ena röret kom grädden och ur det andra "blåmjölken" - "blåmjölk" är den mjölk som blev kvar när det "göttaste", dvs grädden, separerats. Grädden var tjock och kraftig och den användes oftast till att göra kärnsmör. Ibland gav Oskar bort en kanna grädde till en sommarboende i byn - det var en uppskattad gåva, något som man inte fick varje dag.

Efter att mjölken separerats hade Oskar mycket disk. Jag kan ännu minnas alla skivor och tallrikar i separatorn som skulle diskas - allt lade han upp efteråt i prydlig ordning på diskbänken för att torka. Varje dag samma procedur - att han orkade! Men Oskar klagade aldrig.

En dag sa Oskar att "nu är det slut på hela systemet" - och då menade han inte separatorn utan "systemet" på sin utslitna kropp. Och han hade rätt - bara några månader senare dog Oskar, 81 år gammal. Oskars gamla separator står nu i vår bod i sommarstugan - vi hann rädda den ur containern av inventarier som ingen ville ha.

Separatorn blir nog kvar i boden. Oskars separator.

Fotnot: Oskar Fängström (1907-1988) bodde på hemstället i Fängsjö Näsåker.



En dikt av Nicke Sjödin (på ångermanländska):

Separatorn.

Då man stog å bôcke å drog
å hadd fott opp farta
sä dä slute bjäller
å dä sprute lågomt här i blåmjålkpipa
å pire å rann 'n jämn en stråle
häri gräddpipa
då var e som dä skull vära
å syntes int na märkvärdit.

Men då man skulle ävles å diske fanskape
då vart man var bå ett som anne.

Storskåla ommapå å sil'n geck väl bra.
Men sen.
Skåla vä'n dänn klompen häri,
pipern
å kula vä högvis vä tratta.
Onn å fo opp
- fast man hadd'n särskilt 'n mejsel -
översttratt'n va olik dom annrern.

Diskbänken vart full i grejer
som låg å blanke å såg oppkäfti ut
sen man hadd gnôgge
å bôrste
å gnidd.

Två gang om dan gatt man gära ä dänne,
å like mang e gang
gatt man sätt ihop en.

Ändå
va oseparäremjålka
goest.

Av Nicke Sjödin