Translate

söndag 30 juli 2006

Jazzfestival på Mannaminne

Igår kväll lyssnade jag på underbar jazzmusik i en mycket speciell miljö. Mannaminne är ett fantastiskt och speciellt livsverk, skapat av paret - Barbro och Anders Åberg - som med stor lidelse och personligt engagemang skapat detta storverk mitt ute på landsbygden vid Höga kusten. Det är beundransvärt.

Varje år vid den här tiden samlas ett stort antal jazzorkestrar några dagar och nätter på Mannaminne. Till sena natten ljuder musik från ett flertal av de hus som finns på Mannaminne. Restaurangen bjuder på god mat medan cafeét i den kinesiska paviljongen erbjuder öl och vin - samtidigt som de eminenta jazzorkesterna avlöser varandra från utescenen strax intill. Vädret bidrog i år med sitt allra soligaste humör, människorna njöt av livet och musiken. I rundlogen spelade Barfota Jazzmen från Sundsvall så taket nästan lyfte - helt underbart. Ibland är jazz livet...

Idag spelar Sundsvalls dixielanders på hembygdsgården i Nordingrå - det är nästan så jag funderar på att åka dit igen....

torsdag 27 juli 2006

En speciell dag

Följande hälsning fanns i min nätvän Inkans blog ikväll när jag kom hem efter en mycket trevlig dag - min födelsedag. Oj, vad jag blev glad av Inkans hälsning!

Inkan har varit och är en stor inspiratör för mig. Hon skriver helt underbara dikter och hennes språk är som musik i mina öron. Vi har haft en långvarig kontakt under flera år och Inkan har hela tiden varit en stor inspiratör och tidvis ett enormt stöd för mig på många sätt. Inkan är en underbar fantastisk nätvän.

Jag är inte de stora ordens mästare men jag vill så gärna säga: tack för att du finns, Inkan! Tack för allt stöd, inspiration och alla goda råd. Det har betytt så mycket och Du är guld värd.

Jag hoppas att vi snart ska kunna träffas. Kanske på Aguelis café.


En mycket speciell blomma plockat i mästaren Monets
trädgård till en speciell vän, Smulan, som fyller år just precis idag. Som en liten hälsning från Frankrike där hon i sin ungdom studerade och lekte journalist och njöt av stämningen på Shakespeare & Co.


Grattis Smulan på din dag!

Jag hoppas du njuter dagen däruppe i Angurs skogar, där hjortronen målat myrarna guldgula och du ser franska lavendelfält på skogshyggena och låter dig inspireras av din egen Storsjöns vattenglitter.
Smulan är en internetvän från Rötter och porslinskrossets tid och som jag lovat att träffa på Aguelis café och njuta av sommar med hos Lasse i Parken - den dag hon har tid att mellanlanda i Stockholm.
En alldeles utomordentlig födelsedag önskas dig!

Salût från Inkan

tisdag 18 juli 2006

Fransåsen. Ridvägen / Ridstigen. Ådalsliden










Det sista fotot visar rester av det gamla värdshuset på Fransåsen. Egna foton.

När Gustav Vasa började dokumentera och beskatta Sveriges befolkning på 1500-talet, kunde vi på allvar börja följa byar, vägars och befolkningens utveckling i vårt land. I Ångermanland dyker den första skattelängden upp 1535 och där står för första gången namnen på byar och jordägande bönder. De äldsta byarna i Ångermanland låg placerade efter Ångermanälven. Norr om Junsele fanns endast samer till 1600-talets mitt då Åsele började befolkas av finnar.

På båda sidor om Ångermanälven fanns under den senare medeltiden s.k. ridvägar som var grenar av den s.k. Norrstigen efter kusten. Längs den östra delen av Ångermanälven fanns en gammal ridväg som från Ådalsliden gick rakt över skogarna till Mo i Junsele. Ungefär halvvägs från Ådalsliden till Junsele fanns det tidigt ett gammalt viloställe för resande och deras hästar att vila ut vid. Det stället fick namnet Fransåsen. Vid mitten av 1700-talet byggdes en raststuga för dem som reste efter ridvägen; ett värdshus som man än idag kan se rester av.

Ungefär vid samma tid började ett nybygge att anläggas på Fransåsen. Fransåsen utvecklades till en ganska stor och periodvis folkrik by som så småningom avfolkades runt 1950-talet. Fransåsen är idag ett populärt utflyktsmål för vandrare och andra, och på senare år har hembygdsföreningarna i Junsele och Ådalsliden hjälpts åt att restaurera och uppföra en del av de sista kvarvarande stugor som finns kvar på Fransåsen.

Häromdagen gjorde min man och jag ett besök till Fransåsen igen; denna anrika och vackert högt belägna plats i skogen. Vi vandrade längs gamla stigar till det som finns kvar av Fransåsens, Storhöjdens och Storåsens nybyggen. Nybyggen som bara för några decennier sedan beboddes av familjer, men som idag ligger öde.

Flera inlägg om Fransåsen:

Gamla kort från Fransåsen.

De sista nybyggarna på Fransåsen.

Fransåsen igen..


Uppdatering:

Historik om Fransåsen av Göran Stenmark, Junsele.

Fransåsen finns ej nämnd i handlingar före år 1765, men enligt Abraham Hulphers beskrivning över Norrland från år 1780 skall det sedan fordom ha funnits en raststuga där för de som färdades Ridvägen över skogen mellan kyrkorna i Ådals-Liden och Junsele. Stavades ofta i äldre tider Frantsåsen.
I Häradsskrivarens mantalslängder nämns Fransåsen första gången 1765, då den "Bärgas och upodlas af Per Jacobsson i Eden och Junsele Sokn". Denne står noterad på platsen t.o.m. 1768 och kom aldrig att bosätta sig där, utan var hela sitt liv bonde i Eden. Därefter noteras platsen som öde t.o.m. 1774, då vi finner nybyggaren Nils Nilsson där med sin familj. De kom närmast från byn Häxmo, där de bott sedan Nils 1760 gift sig med Dordi Johansdotter från byn Ås. Åren 1772-73 noterades som sockenskomakare, och noterades även i byn Krånge.

Det kan även tilläggas att sockenpredikanten Nils Flodstedt i Näsåker, under denna tid nyttjade platsen som fäbod, på vilken han fick resolution 1771.
I mantalslängderna noteras Nils som nybyggare på Fransåsen fram till 1790 då han genom sin ohälsa upplåter nybygget till svågern Johan Olofsson, vilken vid denna tidpunkt var dräng i Norrtannflo i Resele socken.

I ett kontrakt daterat den 19 april 1790 kan vi läsa följande:

"Som jag för mit Skukliga tillstånd ej mäktar förestå mit Nybygge Fransåsen kallat, alt der före uplåter jag till min dotter Anna jemte des til tängta man Johan Olofsson ifrån Nortanflo, att nu genast Emot taga Nybygget i denna wår, samt få för sig och efterkommande arfwingar få äga och om råda halfwa Nybygget Fransåsen, men den andra halfwan skall de uppehålla till dess min Son Eric blir myndig will han då lemna sin del står honom frit, men med förbehåld at min son Eric skall hålla sig hemma och arbeta efter förmågan samt der emot njuta sles Kläder, och äfwen om hösten få sloga eller fånga någon fogel til sin fördel, men för öfrigt så skall min Son svara hälften uti de omgälder som han ärfodras wid .... Skatt Lägning, och emot ofwannämnde Contract skall då gå mig till handa med föda och Skjuts så Länge de behålla hella Nybygget, men Lemnade ifrån sig den andra halfwan så skall den som emot ... den samma Bestå mig halfwa födan och Skjöttsel, men skulle Johan Olofsson upodla någon mera åker medan Son och omyndig skal han för sin del få behålla utom delning detta, och i händelse min son Eric inte Behöfwer sin del af Nybygget så skall min dotter och Johan Olofsson få Lösa den andra hälften af nybygget framför någon annan, hwilket wi med wåra namn i witnens närwaro giorde och Beslutit.

Fransåsen den 19 april 1790"

Enligt kontraktet skulle Johan Olofsson och dottern Anna mottaga halva nybygget, och den andra halvan skulle finnas till hands när sonen Erik blev myndig. Denne kom ej att bli bofast på nybygget, utan blev senare bosatt i byn Bysjön i Junsele.

Den 5 se
ptember samma år ingick Johan Olofsson äktenskap med Anna, och den 8 november fick han resolution (=beslut) på nybygget genom Länsstyrelsens Landskontor genom den ansökan han insänt den 1 juni.


/ Göran Stenmark, Junsele

fredag 14 juli 2006

Jag är så fascinerad....


Jag är så fascinerad av denna bild. Det är ett kort från 1840 - ett ögonblick från en svunnen tid. Till vänster sitter Wolfgang Amadeus Mozarts hustru Constanze Weber och tittar rakt in i kameran - mot oss. Ett kort ögonblick från 1840. Fantastiskt. Vad ser hon, vad tänker hon? Vad tänker de andra personerna? Ett kort att försjunka i....

Mozarts hustru dog ett par år efter att kortet togs - 1842 - 80 år gammal.

Ur DN den 7 juli står följande:

"En kopia av det enda fotografi som någonsin tagits av kompositören Mozarts fru Constanze Weber har hittats i den tyska staden Altöttings stadsarkiv.
Det sedan länge försvunna fotografiet togs i oktober 1840 hemma hos den schweiziska kompositören Max Keller när Constanze Weber var 78 år gammal.

Enligt de anställda på stadsarkivet så ska det här vara den enda bild som någonsin tagits av Mozarts fru och fotot räknas som ett av de första som tagits i Bayern.

Det är emellertid inte originalet som hittats utan en kopia. Experter har kunnat bekräfta fotots äkthet och de har även kunnat dra slutsatsen att kopian är gjord under den andra hälften av 1800-talet.

Constanze Weber var bara 29 år när Mozart dog 1791. Hon gifte senare om sig med den danska diplomaten Georg Nissen."



Här finns artikeln.

torsdag 6 juli 2006

I huvela..

Badplatsen i Fängsjön - eget foto.

Nu är det, äntligen, riktig sommar med sol och värme. Turer med båten på sjön, bygdeteater, konst - och musikveckor, marknader och auktioner. Familjen, vänner och många härliga sommaraktiviteter tar min tid i anspråk - så nu låter jag datorn vila ett slag.

Den här tiden kallades förr huvela. Det har jag alldeles nyligen fått lära mig. Det är tiden mellan slutet av maj "säsanna" (när sådden var avslutad) till den 19 juli "Sara-dagen" när slåttannan började. Det var en period som förr var viktig - många viktiga sysslor skulle förberedas och göras innan slåttannan började och hösten tog vid. Idag är det delvis andra sysselsättningar som är viktigt - men sommaren är ändå lika värdefull och viktig som den alltid har varit. Speciellt i huvela! ;)

Jag vill önska alla besökare en riktig skön och ljuvlig huvela! Njut! Vi syns snart i cybern igen.


Idas Sommarvisa

Du ska inte tro det blir sommar
ifall inte nå´n sätter fart
på sommarn och gör lite somrigt,
då kommer blommorna snart.
Jag gör så att blommorna blommar,
jag gör hela kohagen grön,
och nu så har sommaren kommit
för jag har just tagit bort snön.

Jag gör mycket vatten i bäcken
så där så det hoppar och far.
Jag gör fullt med svalor som flyger
och myggor som svalorna tar.
Jag gör löven nya på träden
och små fågelbon här och där.
Jag gör himlen vacker om kvällen
för jag gör den alldeles skär.

Och smultron det gör jag åt barna
för det tycker jag dom ska få
och andra små roliga saker
som passar när barna är små.
Och jag gör så roliga ställen
där barna kan springa omkring,
då blir barna fulla med sommar
och bena blir fulla med spring.

Text: Astrid Lindgren
Musik: Georg Riedel