2022-06-19
För ett par dagar sedan var jag med om en mycket otäck händelse. Jag stötte på en björn på ca 1,5 meters håll under morgonpromenaden på en skogsväg med min lilla vovve Sally.
Björnen stod något skymd bland lite sly alldeles intill
skogsvägen som jag gick på. Jag upptäckte inte björnen förrän jag var alldeles intill honom. Jag tror inte att björnen hade sett/hört eller uppmärksammat mig heller. Björnen var troligtvis fokuserad på Sally, min lilla Cocker Spaniel som
var ett tiotal meter före mig. Sally hade uppenbarligen inte heller uppmärksammat björnen. När jag upptäckte björnen så trodde jag först att jag såg fel. Helt galet fel. Det var så totalt overkligt! En björn stod alldeles intill mig på nära håll!!
Björnen var något skymd av sly intill vägkanten, men hela bröstet och det stora huvudet syntes på ca 1,5-2 meters håll. Jag kunde inte avgöra om den satt eller stod. Jag såg rakt in i
björnens ögon på nära håll. Det var så totalt overkligt alltihopa. Jag förstod först inte vad jag såg. Jag trodde en sekund att det var en skylt om varning för björn eller liknande. Men jag insåg snabbt att det var på riktigt. Jag blev helt iskall. Björnen såg dock snäll ut och hen verkade mest nyfiken på mig. Men jag insåg att jag hade bara ett val, nämligen att ge mig därifrån så snart som möjligt.
Jag skrek åt Sally att komma medan jag snabbt sprang tillbaka
till bilen som stod ca 75-100 meter bort. Jag tror att Sally uppfattade
allvaret på rösten och sprang snabbt efter mig till bilen. Björnen försvann
uppenbarligen, för jag såg den inte mera.
Jag kände mig väldigt skakad, trots att allt gick bra. Jag
tror dock inte att Sally hann se björnen eller uppfatta faran. Jag körde direkt
hem. Jag var rejält omskakad. Det tog många timmar innan jag kunde släppa tanken
på vad jag varit med om. Jag såg hela tiden framför mig björnens stora huvud och hans
granskande små, men snälla ögon. Det var så overkligt alltihopa.
Det var mitt första nära möte med en björn. Jag hoppas dock att
det var den sista..
6 kommentarer:
Hej Anita. Är du släkt med familjen Westermark/Vestermark i Resele Tängsta? Jag är det iallafall om du vill så kan du kontakta mig på
j.westermark(a)gmail.com :) min farfar Hette Folke Westermark f.1909 iallafall.
Hej Anita.
Är du besläktad med familjen Westermark/Vestermark i Resele Tängsta?
Jag är nämligen det. Min farfar är f.1909 och hette Folke Westermark gift med Elsa Westermark.
Min pappa (Folkes och Elsas son) hette Gunnar Westermark. Jag är döpt i Resele Kyrka 1976.
Jag ska om jag uppfattat det rätt vara 5 Generationen Ståbi
Om du vill så kan vi prata vidare.. har precis börjat titta på släktforskning.
j.westermark@gmail.com
Hej johnw, visst är vi släkt! Vår gemensamma ana är Erik Ersson Ståbi i Fängsjö Ådalsliden. Mer om honom och hans familj i Fängsjö kan du läsa på min hemsida: http://anitaberglund.se/
En av hans söner hette Hans Ersson Westermark (1823 -1896) som du bör härstamma från.
Om Hans Ersson Westermarks hustru "Nischamor" och deras familj i Tängsta, Resele har jag skrivit om här: http://smulansblog.blogspot.com/2007/10/nischa-mor-en-riktig-krutgumma.html
Mvh Anita
Hua vad hemskt med mötet med björnen. Dom brukar ju inte vara så snäll... och här det mat i görningen så kan det ju gå illa. Nu vet jag inte vad du har för hund? Våran hund kommer förresten från Näsåker :) Jag såg du mkomenterade på Steves sida och såg du var från Näsåker.
Åke, jag har en Cocker Spaniel. Hon uppmärksammade inte björnen, men jag tror björnen iakktog min vovve. Men allt gick bra, tack o lov. Vi har en jakthund också men den var inte med på promenaden. Mvh Anita
Skicka en kommentar