Translate

söndag 27 oktober 2013

Släktbesök från USA - A visit from US. / (Fam. Söderqvist)


I slutet av 1800-talet utvandrade många människor i Sverige till USA. Det rådde stor fattigdom i Sverige på den tiden och Amerika blev för många hoppet om en bättre framtid. Vi är många som har släktingar i USA, både kända och okända för oss. Även för de ättlingar till svenskar som lever i USA kan rötterna till Sverige vara okända ibland. Så var det för Sean Sloan Johnson född i San Diego, Kalifornien, men som numera bor i Berlin, Tyskland.
När Sean började släktforska hittade han ett flertal rötter till Sverige bland annat till Resele. Sean skapade en fin hemsida om sin släktforskning, och så småningom föddes tanken på att göra en resa till Sverige och till Resele. Via kontakter fick Sean så småningom kontakt med ett par av sina avlägsna släktingar, nämligen Harriet i Resele och mig. Sean hämtade sin mamma Michelle från USA och de påbörjade en lång resa i Sverige och till Norge. I slutet av oktober (2013) anlände de till Näsåker och Resele.

Min vän och släkting Harriet och jag fick under ett par dagar glädjen att visa Michelle och Sean våra gemensamma förfäders gårdar och byar i Resele och Hermansjö. Det blev ett par jättetrevliga dagar tillsammans. Under visningarna och middagar blev de många berättelser om vår gemensamma släkthistoria och möjlighet att få visa gamla bilder av våra gamla gemensamma familjemedlemmar. Vi lärde känna varandra och när dagarna hade gått kändes det som vi, förutom att vi var släktingar, även blivit goda vänner. Tack Michelle och Sean för ert besök! Vi hoppas på återseende!
                                  Bertha Söderqvist och Per Johnson med sina fyra barn.

Vår gemensamma ana är  Jonas Henrik Söderqvist 1817-1905 och hans hustru Brita Jönsdotter 1821-1909. De bodde i Holme Resele. Paret fick nio barn. Två av Jonas Henrik Söderqvists barn, Erik  Andreas Söderqvist f 1858 och dottern Brita "Bertha" Greta Söderqvist f 1848, emigrerade till USA. Det är dottern Bertha som kom att bli Sean och hans mors anmoder.
Bertha Söderqvist f 1848 gifte sig med Per Johnson f. 1848 i Hermansjö, Resele men växte upp i Tängsta, Resele. Pers föräldrar hette Jonas Jönsson f 1815 och Maria Elisabet Carlsdotter f 1822. Familjen flyttade från Hermansjö till Tängsta Resele 1854 när sonen Per var sex år. 

Bertha och Per Jonsson emigrerade 1883 tillsammas med sina två barn, Johannes Per f 1876 och Margareta Elisabet f 1879 till Stonington, Michigan. I USA fick paret ytterligare två barn tvillingarna Olof August f 1886 och Jonas Peter f 1886. Det är sonen Olof August som blev anfader till Sean och hans mamma. Det finns idag många ättlingar och familjemedlemmar efter Bertha och Per Jonsson - spridda över stora delar av USA. Ett par av dem, Sean och Michelle, var tidigare okända släktingar för Harriet och mig, men genom internets fantastiska kontaktmöjligheter fick vi möjlighet att träffas.

Att tillsammans med Sean och Michelle besöka våra gemensamma anors gårdar kändes fint. Cirkeln slöts på något sätt. Bertha och Per Söderqvist fick slutligen komma tillbaka till Resele genom sina barnbarnbarnsbarn. :)


Sean och Michelle Sloan Johnson

  Thank you Sean och Michelle for your visit! It was so nice to meet you.  I hope we will meet again - some how, somewhere. All the best to you!

Hermansjö i Anundsjö och Resele socken

Jag har fått anledning att titta lite på den gamla byn Hermansjö i Resele. Jag hoppas kunna uppdatera inlägget när jag fått mer information om Hermansjöns byar av bygdeforskaren Sören Byström Aspeå, som bedrivit forskning på byarna runt Hermansjön. Han är själv född i Högland, som ligger på västra sidan av Hermansjön. Sören Byström är även ordförande i Skorpeds hembygdsförening.

Uppdatering: Sören Byström avled tyvärr ett par veckor efter att jag skrivit detta inlägg. Det känns så sorgligt, men jag är tacksam för de gånger jag fick tillfälle att tala med honom. Sören hade så mycket kunskaper om Hermansjö, som han gärna delade med sig. Vi hade bestämt att träffas men det blev inte så..

Byn Hermansjö ligger i Resele socken på norra sidan av sjön Hermansjön. Hermansjön delas mellan Anundsjö socken/Ö-viks kommun) och Resele socken/Sollefteå kommun . På östra sidan av Hermansjön i Anundsjö sn, stod den äldsta gården, "Gammelgården", som byggdes i slutet på 1630-talet. Gammelgården bestod av två gårdar; östra och västra Gammelgården. Där den västra gården har stått finns rester av grunderna kvar, medan på den östra delen av gården finns nyare hus uppsatta.

Något längre norrut vid Hermansjön i Resele kom ett par nybyggen till på 1920-talet. Den platsen benämns Hermansjö. I Hermansjö finns ett hus bevarat. Det finns smärre rester kvar efter det andra nybygget som låg beläget ca 300 m västerut. På västra sidan av Hermansjön uppstod ett annat nybygge, Högland.

Laga skifte av byarna runt Hermansjön skedde 1848-1850.

Hermansjön är från början en sk "finnby", men finnarna verkar inte ha stannat så länge där utan flyttade till den närbelägna Grundtjärn. Ur "Finnkolonisationen inom Ångermanland, södra Lappmarken och Jämtland" av Richard Gothe  (1948) hämtar jag följande citat:

"Två finnar, Påfwel Hindersson och Olof Larsson vände sig i juli månad 1623 till landshövdingen Johan Månsson Ulfsparre och synas av denne ha hänvisats till landskapets fogde, Awel Christofferson, att denne måtte "fli dessa finnar torpeställen på Cronones allmenning vid Hermansiön opå fieldet mellan Anundsjö och Resele sochn". Därvid skulle även bestämmas, hur långt finnarna skulle sträcka sig med fiskevatten, vilket ansågs av större vikt än deras svedjande i dessa avkrokar. Redan 1633 påträffa vi därför Hermansjö införd i jordeboken med 4 seland. Finnarna flyttade emellertid därifrån - till Grundtjärn, öster om Storsjön."

I Hermansjö by, Resele har det bott många familjer under årens lopp. Några av familjerna finns på Magnus Johanssons hemsida: http://www.adals-liden.net/Resele_Hermansjo_familjer.htm

Vid ett par besök till Hermansjön har jag tagit följande bilder. Jag tar även med ett par kartor av Hermansjö by inom Resele sn. Har Du kommentarer/rättelser eller tillägg till text och bilder så blir jag mycket tacksam! Om någon råkar ha gamla bilder från Hermansjö eller Gammelgården blir jag extra glad! ;)





Karta Hermansjö


Karta Laga skifte Hermansjö, Resele 1848-1950

Gård i Hermansjö, Resele.


Hermansjö, Resele.


Rester av västra Gammelgården, Hermansjön, Anundsjö sn.


Uppdatering juli 2014. Nedanstående bilder har jag fått mig tillsänt av G. Byström.

Nytt inlägg om Hermansjö.




fredag 25 oktober 2013

"Liktallen" i Ramsele

Den här bilden och kommentaren kan jag inte låta bli att visa... En "liktall" är nytt för mig och det skulle vara intressant att få veta mer om "liktallen" i Ramsele.

Är "liktall" något som förekom på andra platser också, eller var det speciellt för Drickesbäcksberget i Ramsele?

Någon som vet mera? Berätta gärna! :)

PS. I NE står följande: "Liktall, korstall, ett träd där likbärare stannade för att vila sig eller skifta om, då det var lång väg till kyrkogården".
  
 
 
"I de små byarna nordväst om Ramsele (Lövlund, Lungsjön, etc.) var man innan utbyggt vägnät tvungen att bära avlidna personer på bår till den gamla kyrkan i Ramsele. Traditionen var sådan att grannarna hjälpte varandra vid sådana tillfällen, så att karlarna kunde byta av varandra för att orka med den tunga bördan hela vägen till Ramsele. Stigen till Ramsele gamla kyrka gick över ett berg, Drickesbäcksberget. På detta berg brukade man stanna till och vila vid en stor tall, den så kallade liktallen. I tallen ristade man in årtal samt namn på den avlidne. På platsen fanns en gång i tiden faktiskt två liktallar, den som är kvar idag och en äldre som skall ha huggits ner på 1880-talet. Det äldsta årtalet inhugget på den som står kvar är 1764, medan den nedhuggna skall ha haft årtal från 1600-talet inristade."

/ Text/kommentar:  Daniel Sidén.

Bilden är lånad från gruppsidan i Facebook "Sollefteå från förr" /Jörgen Sjölén Sollefteå  .

söndag 13 oktober 2013

Gammal bild från Sollefteå


Måste visa den här gamla bilden från Storgatan i Sollefteå. En ögonblicksbild som är helt underbar.

Kan någon hjälpa till med tidsangivelse? Förra sekelskiftet? Apotekshuset till höger (flaggan på tornet) var färdigbyggt omkring 1890.

Tack Jörgen Sjölén Sollefteå, som delat med sig av denna bild.


Uppdaterat:

I Sollefteå bilddatabas finns denna bild bild (sla bi 04-11 283-97 ) som verkar taget ungefär samtidigt. Tack Martin för tipset! :)


Sollefteå ca 1912. Storgatan västerut med sin homogena trähusbebyggelse som skuren direkt ur tränorrland. I och med att det högra huset byggdes 1904 av skohandlaren Jonas Melin var Storgatan fulländat och det skulle dröja åtskilliga år innan det fåtal tomter som ännu var obebyggda togs i anspråk. De flesta husen saknar ännu panel, men inom några år hade fastighetsägarna kompletterat denna brist med en varierande panelarkitektur, som gav en varm och intim charm åt affärsgatan. Många helgdagsklädda statister har ställt upp för fotografen, och det är sannolikt en söndag."

 

  

onsdag 9 oktober 2013

Höstbilder från Österåsen




"Allt detta är min Ådal, mitt sagoskrin, min kärlek och min skräck, ty hur man längtar öfver bergen, håller det fast som en mara."

 Text: Pelle Molin

söndag 6 oktober 2013

Glad att ni kämpar finns!


Vilken kämpe! :)

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17603968.ab

Jag orkade inte fortsätta min kamp mot Försäkringskassan och arbetsgivaren Sollefteå kommun..

tisdag 1 oktober 2013

Doris Berglund i Övra

Jag måste citera en trevlig artikel i dagens Expressen om min avlägsna släkting Doris i Övra utanför Junsele. ( Hoppas jag inte bryter mot några upphovsrätter nu... ) Det är reportern Lars Lindström som hälsat på Doris och gjort detta reportage.

Doris är en tuff dame med åsikter om det mesta. Hon har figurerat i media ett otal gånger. Det har gjorts en film om Doris och skrivits om henne i en bok. Hon har till och med varit på TV ett flertal gånger, och allt detta har hon gjort och gör med det stoiska lugn och klokhet som är så typiskt Doris.  Här är Lars Lindströms artikel:




http://bloggar.expressen.se/lars/2013/10/ovra-skogsarbetaren-doris-81-blev-ensam-kvar-i-byn/

"När Doris Berglund växte upp i Övra i Ångermanland bodde här nästan 70 personer. Byn hade ett livaktigt kapell och en skola. I dag bor hon ensam kvar, i ett timmerhus från 1800-talet och med närmaste granne en mil härifrån. - Sedan 1999 har jag bott här ensam. Då dog sisten här. Ja, han dog året efter, men han for på Gunillagården 1999, säger 81-åringen – som själv lurade döden redan som barn och sedan blev Sveriges första kvinnliga skogsarbetare.

På vägen mot Ångermanland, men fortfarande i Lappland, någonstans mellan Kvarnåsen och Ruskträsk, finns ett övergångsställe för vita renar. Hur ska man annars förklara att två av dess vackra djur i långsamt mak och med högburna huvuden travar över vägen och tvingar husvagnar och husbilar från bägge håll att släppa fram dem?

Ledaren, försedd med ett rött halsband med reflexer, tittar anklagande mot mig som jag själv kan göra när en bilist i Stockholms innerstad inte bromsar in tillräckligt snabbt vid övergångsstället. I skogen till höger står resten av den gråa renhjorden och betar fridfullt, väl medvetna om att detta övergångsställe enbart är ämnat för vita renar.

Jag har verkligen sett fram emot att träffa Doris Berglund. Hon verkar vara en kvinna med integritet och humor. När jag ringer henne och säger att jag är på Sverigeturné och träffar intressanta människor svarar hon:
- Jag är inte intressant. Jag är originell.

Att hitta Doris Berglunds gård i Övra är inte lätt, och ändå får jag guidning av Carl-Göran Hellström, 73, från Björksele. Han kör i kapp mig på vägen och frågar om jag har tappat en hund, för han hittade en lösspringande hund en bit bort och det är så mycket sörlänningar i farten nu så han tänkte att…
Eftersom min ursprungsplan var att ta med grannens gamla labradordam Wilma på Sverigeresan är jag för en sekund lockad att säga ja. Carl-Göran, som har en rejäl prilla inlagd under överläppen, hjälper mig i stället att hitta rätt på de slingriga och allt smalare och knöligare vägarna.

Doris Berglund, klädd i nytvättade blåjeans och välstruken rutig flanellskjorta, kommer ut och möter mig och börjar direkt ge goda råd om hur jag ska kunna vända den stora bilen på gårdsplanen utanför det grånade timmerhuset.

När vi senare sitter vid köksbordet med rödvit vaxduk ber jag henne berätta hur det kom sig att hon blev Sveriges första kvinnliga skogsarbetare. Hon börjar med att säga att det är en lång historia, mycket lång.

Sedan kommer den. Berättelsen om hur hennes föräldrar skildes åt innan hon fyllt två och hon växte upp hos sin mormor, sömmerskan, och sin morfar, skogsarbetaren, på precis den här gården, där hon sedan bott i 79 år. Hur hon som liten fick tbc, tuberkulos i lungorna, halsfluss, njurinflammation och urinvägsförgiftning och låg nio månader på sjukhus och i isoleringsrum på sanatorium.

- Det var väldigt nära att jag skulle ha farit då. Men det var väl meningen att jag skulle vara kvar, säger hon och skrockar förnöjsamt.

- När jag lämnade sjukhuset i Sundvall då sa läkaren till mig att ska du överhuvudtaget arbeta med någonting i ditt liv så får det bli något väldigt lätt.

Sedan ler hon med den belåtenhet som bara en kvinna som har arbetat med motorsåg i skogen i hela sitt liv kan kosta på sig. Nu mår hon rätt bra. Förutom att hon är stel efter höftledsoperationen i våras. Och så hade hon magsår i fjol vintras. När jag frågar om hon fortfarande använder motorsågen svarar hon:
- Ja, fast jag får inte hjälpa en medmänniska. Det nya är att man ska ha motorsågskörkort. Vilken pensionär skulle gå och skaffa sig motorsågskörkort?

Doris Berglund visar upp tidningsartikeln som gör henne upprörd. Motorsågskörkort! Har ni hört på maken?

 Vi pratar om när Övra fick elektricitet, hösten 1958. Hon säger att det var en glädjens dag då de bara kunde knäppa på lyset med en knapp.
- Vi hade gått och väntat länge på att få lyse till Övra och så träffades vi och firade med lite kaffe och… ja, fast byn hade redan börjat avfolkas så det var inte många kvar.

- Den dag jag är borta är Övra borta. Då är det tomt. Tyvärr. Men så är det ju. Det ställs så att det blir så. Man skapar nya lagar och drar bort så mycket, man gör det omöjligt till slut för någon att bo så här. Det började med att skolan las ner. Sen har det bara fortsatt. Jag får åka fyra mil till Junsele för att hämta post. Telefonen är klippt, nu är det mobil.

Jag frågar vad hon gör för att inte känna sig ensam. Hon svarar:
- Jag gör ingenting. Jag lever.

Och sedan:
- Nu måste jag få svara i telefon så de inte tror att det har hänt mig nåt.

När jag lämnar Doris Berglund står hon ute på gården och dirigerar hur jag ska backa bilen. Sa jag vad hennes katter heter? De heter Kleopatrik och Emilinda."