torsdag 28 februari 2013

Boken "Norrland" av Po Tidholm

Po%20Tidholm%20skildrar%20Norrland

Författaren och kritikern Po Tidholm åker just nu runt på en föreläsningsresa i Norrland om sin bok ”Norrland”; en turné som avslutas i Riksdagshuset i vår. Norrland har i alla tider utnyttjats på sina rikedomar: skogen, vattenkraften och idag är det gruvdrift och vindkraftsexploatering som står på agendan. Rikedomarna kommer andra till godo; Norrland är ett koloniat för exploatörer, statsmakter och kapitalister.

Boken ”Norrland” av Po Tidholm borde alla läsa. Inte minst politiker..

Recension DN av Göran Greider:

"Tidholms bok är det bästa jag läst om Norrland på många, många år och jag föreslår att så många kommuner som möjligt köper in den och ger den som gåva vid viktiga tillfällen eller möten."



tisdag 26 februari 2013

Snart är det vår!




söndag 24 februari 2013

"Mamsell Westin" på Västanbäcks gästgiveri

Artikel från 1946

Den ”kraftiga mamsell” som nämns i artikeln från 1946 är Anna Charlotta ”Lotta” Lidén 1859-1923. Hon var gift med gästgivaren Jonas Peter Westin 1848-1907. Paret ägde och drev ett gästgiveri i Västanbäck på Pelle Molins tid i slutet av 1800-talet. Paret Westin hade sönerna Per Erik Emanuel f 1875, Jonas Viktor Magnus f 1885 och en fosterdotter Olga Augusta Viktoria Lidfors f 1896.


Gästgivargården i Västanbäck, Ådals-Liden.



Gästgivarparet Westin var ett par av Pelle Molins många välgörare under sin svåra tid i Näsåker. Mellan okt. 1993 fram till sin vandring till Norge sept. 1894 bodde Pelle Molin hos familjen Westin i Västanbäck och blev god vän med deras äldste son Emanuel. När Pelle bosatte sig i Bodö skrev han ett stort antal brev till sin vän ”Manne". Tolv av dessa brev har nyligen getts ut av Isabella Josefsson i ett supplement till hennes tidigare utgivna bok ”Pelle Molins brev” från 2011. I de långa och innehållsrika breven berättar Pelle för vännen om sina många äventyr i Bodö, men han vill även få ta del av det som händer i Näsåker, vilket vännen Manne gärna tyckts ha förmedlat till honom av svaren att döma :) Manne hjälpte sin vän med att skicka kläder och annat som Pelle lämnat kvar när han började sin vandring till Bodö. Pelle verkar ha trivts mycket bra hos gästgivarparet, för Pelle hälsar ofta i sina brev så gott till ”kära mamsellen”, berömmer och längtar efter hennes goda mat..

Pelle Molins sista brev i livet tycks ha varit till Manne Westin den 4 april 1896. Kvällen innan hade Pelle insjuknat i den svåra sjukdom som han avled av den 26 april samma år. I brevet nämner Pelle ingenting om att han blivit sjuk utan är full av framtidsförhoppningar och livsglädje. Förklaringen kan vara att Pelle tagit för vana att datera sina brev från Norge så att de skulle överensstämma med de södergående postfartygens avseglingsdatum.

Pelles vän Emanuel Westin flyttade till Stockholm 1908. Han återkom till Näsåker 1916, gifte sig 1919 men dog hastigt i en lunginflammation året efter. Han fick inga barn i äktenskapet men en utomäktenskaplig son 1918. Emanuel Westin var också Kommunnämndens ordförande i Näsåker en kort tid.


Fotnot: Fotot av Mamsell Westin och hennes två söner är ur boken ”Pelle Molins brev. Supplement” av Isabella Josefsson.
 
Uppdatering dec 2016. Jag har fått följande information om Gästgiveriet i Västanbäck av Göran Stenmark, Junsele. Ett varmt tack Göran!
 
"Jonas Peter Westin Bonde och gästgivare
Född 1848-10-18 i Sollefteå
Död 1907-01-23 i Lidgatu nr 1, Ådals-Liden
Gift med
Anna Charlotta Lidén
Född 1850-08-02 i Lidgatu, Ådals-Liden
Död 1923-04-12 i Västanbäck, Ådals-Liden

Jonas Peter och Anna Charlotta köpte fastigheten enligt lagfart den 15 februari 1876.

Sonen Per Erik Emanuel tog över hemmanet 1897 men sålde till Ulfviks AB 7 maj 1906. Han flyttade till Stockholm 1908.

Ulfviks AB sålde till Petrus Lidström i Häxmo enligt köpebrev 16 mars 1912. Lagfart 8 maj. Petrus avstyckade fastigheten och sålde ena delen (Dalsvedjan) till Anders Gustafsson 1912 och till Olof Sjöström 1918. (1:9 och 1:10)

1922 inflyttade i gården två kvinnor som frälsningsofficer i gården:
Nora Norlander
Född 1901 i Ramsele. Inflyttad från Härad i Södermanland.
Ester Elisabet Jonasson,
Född 1891 i Jönköping. Inflyttad från Äppelbo i Dalarna

Båda utflyttade 1923.
 
Källor:

Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010236/A I/7 (1874-1884), bildid: C0033882_00251

Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010236/A I/8 (1884-1894), bildid: C0033883_00320

Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Församlingsböcker, inbunden serie, SE/HLA/1010236/A II a/1b (1895-1911), bildid: F0016210_00197

Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Församlingsböcker, inbunden serie, SE/HLA/1010236/A II a/2b (1912-1922), bildid: F0014971_00257
 
Ådals-Lidens kyrkoarkiv, Församlingsböcker, inbunden serie, SE/HLA/1010236/A II a/3b (1923-1937), bildid: F0014973_00268 "

Uppdatering jan. 2017
 
Efter Mamsell Westins död 1923 blev värdhuset säte för en mångårig religiös period med baptistisk verksamhet. Huset är numera privatbostad.

onsdag 13 februari 2013

Kommunen är mer än bara stan..

Måste få dela denna briljanta dikt av Marthin Jönsson, komminister i Resele och Ed. Egentligen handlar dikten om den nu så aktuella skolnedläggningen i Resele, men även om Solleftå kommuns styvmoderliga behandling av hela Västra.. Det kan inte sägas bättre!

Tack Marthin för att jag fick lova att dela dikten!


"Det som är Resele är även hem för många med framtidsutsikter,
men som genom ett skolnedläggningshot även är offer för kommunens samhällskonflikter.

... Sollefteå kommun vill spara,
men utan att vilja förklara,
... och tycker att de "på landet" skall vara anpassningsbara.

I Resele betalar vi skatt precis som i stan,
så jag fattar inte hur de tänker i beslutande organ,
att vi "på landet" inte får samma service som de i stan.

Centralt tänkande och en massa dolda falskspel,
och att endast Sollefteå ska vara en "kronjuvel",
tycker jag rimmar dåligt och känns åt skogen fel!

Kommunen är mer än bara stan,
och det jag fick höra häromdan,
känns som om man blir bortfintad av sitt eget lag på "hemmaplan."

Typ: har man valt att bosätta sig utanför stan,
så står man utanför det som kallas jämställdhetsplan,
som tydligen bara gäller såna som bor just i stan.

Att social välfärd, kommunikationer och sånt,
ligger långt bortom vår horisont.

Vi i Resele är inga andraklassens medborgare hoppas jag ni förstår,
för sätt er in i vår skolsituation och känn hur vi mår.

Att en fungerande skola inte skall räknas som det mest basala,
som vissa politiker oss försöker intala,
skärp er istället och var lojala,

och våga se saker och ting i färgskala!
..detta vill jag bara påtala!"

/ Marthin Jönsson



måndag 11 februari 2013

Tunnelbanans konst

T-bana Universitetet
Under ett tiotal år på 1980-talet bodde jag i ett vackert område alldeles intill norra Djurgården i Stockholm. På "min" station; Universitetets T-banestation, satt jag ofta och tittade på de vackra målningar som prydde väggarna på stationen. Jag visste inte då vem målaren var, men jag blev glad varje gång jag tittade på de vackra naturmålningarna i den för övrigt kalla och tråkiga miljön.

Stationen blev som en grön grotta trots den kala miljön..

Långt senare fick jag till min glädje veta att det var konstnären och kyrkomålaren Pär Andersson från Lidgatu i Näsåker som var den som skapat de vackra målningarna!  Pär Andersson som bodde på den ort jag så småningom kom att flytta tillbaka till.. Pär Andersson hade hittat sina motiv på Norra Djurgården och i Bergianska trädgården som låg alldeles utanför stationen. "Grönskan växte fram i vår- och höstfärger i ett nonfigurativt mönster på grottväggarna och ett figurativt naturmåleri på de provisoriska väggar som byggdes på stationen" står det om Pär Anderssons måleri i stationen. Målningarna var klara 1975 när Universitetets tunnelbana invigdes.

Pär Andersson är en känd målare och konstnär; kanske mest känd som en av de största kyrkomålarna i vårt land. Pär Andersson har bland annat målat de underbara vackra glasmålningarna i Visby domkyrka som jag vid ett par tillfällen fått möjlighet att beundra på plats.

Idag är tyvärr Pär Anderssons målningar på Universitetets stationsväggar borta. Målningarna fick ge vika när stationen renoverades 1996. Idag finns där nya målningar som har inspirerats av Carl von Linnés berömda resa till Lappland 1732. Här och var kan man läsa anteckningar ur Linnés dagbok från resan. Målningarna är skapade av Françoise Schein.

Jag har inte besökt Universitetets station sedan jag flyttade, men nån gång kanske jag kommer tillbaka dit och få se de nya målningarna. Fast jag gissar att jag kommer att sakna den "gröna grottan"..

Här finns en länk om konsten på alla tunnelbanestationer i Stockholm!

Konsten på stationerna.

lördag 9 februari 2013

Omsjö 1955


Jag älskar svart/vita bilder. De ger en känsla av lugn och eftertänksamhet. Svart/vita bilder skriker inte på uppmärksamhet; de låter mig sakta och lugnt ta in stämningen och motivet.

Hittade den här vackra skymningsbilden i Sollefteå bilddatabas. Motivet är en sommarnatt vid Karvsjön i Omsjö. Jag kan riktigt känna vilan och tystnaden och höra en fågel plaska ute på sjön..

Året är 1955.

onsdag 6 februari 2013

Vårsalongen på Liljevalchs 25 januari – 24 mars.


Björn Carlén är konstnär men också en kraftfull motståndare mot den skövling som vindkraftsindustrin är på väg att åsatdkomma i Dalsland. Han ställer i år ut ett par grafiska bilder på Liljevalchs vårutställning om den naturförstörelse som hotar att förstöra den natur som han älskar.

Bilden ovan ”Det blev inte så mycket bär i år” finns med på utställningen. Bilden visar på ett tydligt sätt den begränsning som vindkraftsindustrin skapar för alla oss som värnar om naturen.

Utställningen varar fram till 24 mars på Liljevalchs i Stockholm. Önskar jag kunde se den! Gå dit ni som har möjlighet. :)

http://www.liljevalchs.se/utstallningar/varsalongen-2013/bjorn-carlen/

"Så här skriver Björn Carlén: ”Det har kommit ett påbud från Staten att vindkraften skall byggas ut med subventionerade medel. Vår kvot i Dalsland är beräknad till ca 19 st vindkraftverk, men våra ambitiösa politiker hade i första skedet tänkt vara riktigt duktiga och planerade för 700 st vindsnurror. Nu har de besinnat sig något och dragit ner planerna till 350 st, men det är ändå ca 330 fler än vad som kan vara lämpligt.

Det är inga små vindkraftverk (gårdsverk) som vi är vana att se, utan de planerade snurrorna kommer att vara 160-210 meter höga, alltså högre än Kaknästornet, och placeras på bergen och vid Vänern och delvis längs den populära kanotleden Dalslands Kanal. I huvudsak i Åmåls, Bengtsfors och Eds kommuner.

Det som är det värsta här är att man vill sälja ut mycket känsliga rekreationsområden. Det är endast några få politiker och giriga markägare som är intresserade av det här. När ekonomiska intressen går före miljöfrågan blir man konfunderad. Dalsland upptar mindre än 1% av Sveriges yta och då skall inte landskapet förstöras av 350 verk istället för proportionerliga 19-20 stycken.

Jag har här med två bilder i protest mot den besinningslösa utbyggnaden av vindkraften i Sverige. I den här bilden Det blev inte mycket bär i år vill jag peka på att runt varje verk måste man ha en säkerhetszon med en radie på ca 500 meter. Så det där med bär- och svampplockning blir starkt reducerat.”