Translate

måndag 23 januari 2012

Tåg Tannflo-Ådalsliden

Jag minns den lilla gula rälsbussen som gick från Långsele via Näsåker till Hoting när jag var liten på 1950-talet. Man kunde höra ljudet av rälsbussen ända till mitt hem på andra sidan Ångermanälven . Jag tyckte att det lät som golang, golang  när rälsbussen tuffade vidare mot Hoting.. Idag är tågen och rälsbussen till Näsåker inställda och avställda sedan länge. Bara något enstaka godståg susar förbi nån gång ibland utan att stanna till vid den numera ödelagda järnvägsstationen i Ådalsliden.

Märkligt, just när jag skriver så minns jag plötsligt en stor godsvåg som stod inne i vänthallen på järnvägsstionen i Näsåker. Vi barn tyckte det var roligt att väga sig på den stora vågen och man fick dessutom ett kvitto på vikten i sin hand. :) Undrar om godsvågen står kvar...?

Jag fick ett mail igår med några gamla foton av järnvägsstationerna i Tannflo och Ådalsliden som jag gärna vill delge! Till och med fotot av en gammal biljett är sparad. Ett stort tack Harriet! :)


Harriet skriver:

"Fredagen den 11 juli 1947 åkte min farmor Brita Blom från Tannflo till Ådalslidens station. Det var sju kilometer med järnväg. Farmor skulle hälsa på sin syster i Näsåker. Hon hette Beda Karlsson. Beda var gift med skomakare Bengtssons son Alfred. Bodde i huset bredvid Bilisten. Det var en lång promenad för farmor som då var 64 år. Tur och returbiljetten kostade 50 öre och det skulle idag motsvara cirka 9 kronor. Varför farmor inte använde returbiljetten vet jag inte. Kanske är bilden från järnvägsstationen från den tiden. "








Järnvägsstationen Ådalsliden

Järnvägsstationen Tannflo


Järnvägsstationen Ådalsliden

8 kommentarer:

H sa...

Ja det var tider. Persontrafiken upphörde ju 1985, efter prick 60 år. Banan invigdes en bistert kall decemberdag 1925. Konung Gustav V, "V-Gurra", åkte då från Hoting till Forsmo och klev ur och hälsade sina undersåtar på varje station.
Det finns en del skrivet om FH-banan, bl a en fin bok av järnvägshistorikern Kenneth Landgren. Han körde själv rälsbussen när det begav sej och kämpade till sista svettdroppen för att behålla trafiken.
Tyvärr är hans bok omöjlig att få tag på. Jo, jag har ett ex. Du också?

Anonym sa...

Hej Anita.

Du har väl sett bilden jag la upp på "Sollefteå förr" på rallarlaget som var med och byggde denna järnväg. Tyvärr är ju bilden väldigt blekt av ålder men ändå.

Hej från Evy

Anita sa...

H: Aha.. 1985 var det tågtrafiken upphörde. Jag hann åka rälsbussen från Långsele till Näsåker en gång; troligtvis i början av 80-talet. Nostalgiskt. ;)

Evy: visst såg jag det gamla kortet! Fint! Jag har sett många foton från rälsbyggen, tyvärr är ofta männen okända.

Anita sa...

H: Jag vet att det finns en "järnvägsförening" i Näsåker som jag gissar håller tågtraditionen levande..?

Anonym sa...

Åkte många gånger mellan Långsele och Rossön för att hälsa på mormor.
Jag hör från mitt hus när timmertågen passerar mellan Rossön och Backe.

Tomas

Anonym sa...

Roligt att se Tannflo stationshus, som mammas kusin Berta ägde en tid som sommarhus!
- Det kommer mejl också om detta (plus lite mer ...)
Tack för trevlig läsning!

Ewa Wahlgren

Anita sa...

Tomas: Jag gissar att det är mest timmertågen som går rälsbanan numera?

Eva: Tack för din kommentar, mail och foton! Intressant att läsa om Tannflo stationshus. Idag tror jag att ett holländskat (?) par äger stationshuset.

Anonym sa...

På den tiden när jag tillbringade somrarna hos min moster i Söderfors

Då reste man med tåg från Stockholm till Sollefteå och sedan med rälsbuss från Sollefteå till Betåsen. Sedan lades rälsbusstrafiken ner
och man fick tas sig med bil till Söderfors.

Så i somras så var jag och min bror samt våra föräldrar uppe i Söderfors för se det som varit men nu tydligen försvunnit.

Det var goda tider och glada tider men mycket arbete med alla hästar.

Jan Österberg