onsdag 12 oktober 2011

Citronodlaren Luigi i Amalfi

Jag är åter hemma efter en underbar resa till Capri och Amalfi. Vi var en grupp på fjorton personer inklusive vår italiensktalande reseledare Cissi Jakobsson, som under åtta dagar fick uppleva det mest exklusiva och intressanta som dessa platser har att erbjuda av fantastiskt vacker natur, sevärdheter, restauranger och god mat och dryck. Jag har många minnen och upplevelser som kommer att bevaras, och kanske berättas. Vi får se..

Ett besök hos citronodlaren Luigi Aceto (född i början av 1930-talet)  i Amalfi och hans anställda på den lilla fabrik som gör likörer och andra produkter av citroner gjorde ett outplånligt intryck på oss. Den lille farbrorn Luigi charmade oss alla med  berättelsen om sin kärlek till citroner och hur mycket hans citronodling har betytt och betyder för honom och hans familj.

Luigis livsverk är en berättelse om ett hantverk som gått i arv i hans familj i generationer. En tradition som en av Luigis söner kommer att föra vidare.

Tack Luigi för din underbara och kärleksfulla berättelse!

Det är Cissi och Luigi på de följande bilderna.


Citroner i Luigi Acetos trädgård.


 "Under ett sådant här citronträd blev jag till. Mina föräldrar bodde trångt i bara ett rum och de hade många barn så när de ville vara ensamma med varandra gick de ut till ett citronträd. Så då förstår ni varför jag älskar citronträd! ;)" 

"Det är en mycket arbete med att odla citroner. Det var 1825 som familjen Aceto började odla citroner i Ravello.Odlingarna växte och på 1930-talet kunde familjen börja exportera citronprodukter till andra länder. Under andra världskriget förstördes många av familjens odlingar, men mina föräldrar började om på nytt i Amalfi efter kriget. Jag tog över arbetet med citronerna 1968. Jag har många citronträd och alla får multi, multi kärlek för att de ska bära mycket skörd. Under vinterhalvåret skyddas de små citronerna med nät för att de inte ska förstöras. De gamla träden ympas med nya grenar för att de ska föryngras och bära  ännu mera citroner."


"Citronerna ska plockas försiktigt. Du ska få par citroner bara för att du är så söt! ;) "




"När jag är bland mina citroner är jag någon. Där utanför är jag ingen.."



Familjen Aceto, 1938. Luigi längst ner till höger.



"Sacramento... är ni här redan! Jag som inte är klar med mitt arbete att plombera likörflaskorna!"



Luigi visar under tiden det lilla museét där de äldsta tillverkningsapparaterna visades upp.



En något modernare apparat för att fylla de små likörflaskorna i det lilla företaget "La Valle dei Mulini".



"Okey, nu kan ni få smaka av de goda citronlikörerna! Varsågoda! Jag gillar inte att ni kommer och stör mig mitt i arbetet, men bara för att ni har en så charmig ciceron så ska jag vara lite extra trevlig. Men.. ni svenskar får gärna ta tillbaka den där Zlatan. Han tar våra pengar, medan vi arbetare i Italien får slita i vårt anletes svett för att få ihop till brödfödan. "


Multi, multi grazie! Åh, så goda citronlikörer!

Det kändes att de var gjorda med mycket, mycket kärlek...


Mer om det lilla familjeföretaget "La Valle dei Mulini", dess produktioner och tillverkning finns på deras hemsida:

http://www.cata.amalfi.it/welcome_ing.htm

7 kommentarer:

Anonym sa...

Tck snälla Anita

Nu känns det nästan som om jag varit med. Tycker till och med det luktar lite citron här ;-)

Det var fina bilder och informerande text. Tack igen för att vi får dela din upplevelse.

Hej från Evy

Elisabet. sa...

Å, helt ljuvligt!!! Tack som tog dig tid att berätta!

Elisabet. sa...

Ps. Och på familjebilden .., alla har benan åt samma håll ,-) Ds.

Anita sa...

Evy: Tack snälla! Jag fick med mig en stoor citron från Luigis träd. Av den tänker jag göra citronpaj idag! Kram

Elisabet: Citroner (och hårbenor ;))har en framskjutande plats just nu! ;) Kram

reneesfotoblogg sa...

Det vattnas i munnen!
Fina bilder!

Lena sa...

Å, vilket härligt inlägg!

Ingegerd sa...

Fina bilder, citronlikör har jag aldrig smakat. Apelsin och mandarin likörer är goda, så varför inte citron.