En rundvandring genom Näsåker 1890-1895. Del 2

Fortsättningen av berättelsen "En rundvandring genom Näsåker 1890-1895" av Per Johannes Kallin (1879-1952)

Jag söker tidsenliga gamla kort av de hemman och gårdar som nämns i artikeln av P.J. Kallin. Jag blir jätteglad för det!

De flesta korten i den här artikeln har jag hittat i Murbergets bilddatabas.

"Gamm-Jackes" hus

"Så fortsätter vi en bit österut i byn, där Curtelius har bott. Denna gård blev uppsatt av en man från Västanbäck som hette Markus Bodén, vilken bodde där en lång följd av år. När Wiktor Bernhard Frisendahl blev vald till kyrkoherde i Ådalsliden 1882, inköpte han den Bodénska gården för sin svärfars räkning, kronolänsman Lindal från Umeå, som med fru och en studerande son flyttade till Ådalsliden och bodde där till sin död. Där nuvarande fjärdingman Otto Jonsson har sin villa, fanns det också en gård under 1850, -60 och 70-talet. Det var en torpare som hette Hans Svensson. Han hade många barn, söner och döttrar, som bosatte sig inom socknen och blev händiga avkomlingar, byggmästare och skräddare mm.

Åkerblomska gården

Så flyttar vi över till södra sidan av landsvägen, till Åkerblomska gården, som nu innehas av Vattenfallsstyrelsen. Vem som hade byggt den första gården, som stod några meter väster om den nuvarande har jag inte lyckats få någon vetskap om, men på mitten av 1880-talet var det en handlande från Graninge som hette Leon Kalm, som hade affär där. Under ett häftigt åskväder 1886 slog blixten ned i handelsboden så den brann ner till grunden. De gamla omtalar att ett sådant skyfallsliknande regn som efter det åskvädret vräkte ner, har de ej sett förr eller senare. På några minuter föll det ett sådant regn att man tog med ”sörpbyttern” på gården för att släcka eldvådan. Kalm byggde efter branden den nuvarande gården efter mönster av den gamla prästgården.

"Antoinettas"

Den gård som inrymmer modeaffär och ägs av Antionetta Lundin, byggdes på 1890-talet av Oskar Sjödén. Erik August Lidström hette den första bonden sedan hemmanet avstyckades från gästgivarePer Lidströms hemman.

"Engmanska gården"

Johan Jansson hade en långbyggning öster om den nuvarande nipkanten. Per Engman flyttade från Nordmaling till Ådalsliden och gifte sig med bondedottern Sara Maria Hansdotter från Sörmoflo. Han köpte hemmanet av Johan Jansson och blev lanthandlare, och så satte han upp den nuvarande stora mangårdsbyggnaden. Långbyggningen som var på gården förut brann ner i början på 1880-talet. När Per Engman flyttade från Näsåker 1873, till Sollefteå, köpte Erik Petter Lidström från Jansjön hemmanet av honom.

Det hemman som Anders Gustavsson innehaft och ägt, hade Elias Holmberg och även Lars Johan Blom innehaft, men i början av 1870-talet köptes det av norrmannen Lars Elling Strand, som var flottchef från Åsele ned till ådalarna, och det torde nog vara han som satt upp den nuvarande gården. ( Det var Anders Gustafsson som uppförde den sista byggnaden nämligen f.d. Turisthotellet ca 1920. Min not.) Det finns många historier om Strand, men utrymmet tillåter ej deras refererande. En episod skall jag dock nämna.

Strand var mycket begiven på starkvaror, han söp så han hade delirium och såg röda gubbar. En gång hade han ett stort fyllekalas i sitt hem, med bara likar inbjudna. När glädjen stod som högst gick Strand till stallet efter sin häst, och ledde honom upp för trappan till övre våningen. Han skulle visa hästen storspegeln som han hade där. Upp för trappen gick det bra, men när de skulle ner med hästen då vägrade denne, och det gick ej på annat vis än att få honom baklänges.

Strömnäsgården 1890

Strömnäsgården, där Carl Östlund residerade med sitt hotell, hade längre tillbaka i tiden tillhört storbonden och gästgivaren Per Lidström. Han var ägare till senare Strömnäshemmanet, Strands och Engmans hemman, som senare blev delat till dessa tre hemman. Näsströmska hemmanet skall vad jag har hört, gått i släkten i flera hundra år. Jag har försökt i flera omgångar att få träffa den person som innehar hemmanets gamla papper utan att lyckats, men den bonde som var ägare till hemmanet tre generationer tillbaka, Per Erson, gifte sig till hemmanet; dvs han gifte sig med en hemmanspiga, de kallades så de döttrar som hade ärvt hemmanet efter föräldrarna. Under den tid Hans Näsström var bonde på hemmanet, var han både gästgivare och tingshusvärd.

Not: "Strömnäsgården i Näsåker, uppfördes i timmer 1872 av inspekt. J. P. Sjödin för Härnösands Ångsågs AB. Brädfodrades och tillbyggdes med veranda 1927.
Byggnaden övertogs tidigt av Strömnäs AB och senare av Svanö AB. Insp. Carl Östlund från Kramfors lät friköpa gården och öppnade hotellrörelse. Gården var en omtalad samlingspunkt under bolagstiden från 1890 och framöver. Den driftige Östlund med en fröken Godin från Härnösand som värdinna lät om vintrarna anordna slädpartier och hästkapplöpningar nere på Ångermanälvens is ovanför Nämforsen.
På höstkvällarna hölls punchaftnar och en trappa ned till älven byggdes av tomma champagneflaskor. Det kom bl.a. tyska grevar och engelska baroner dit på somrarna för att fiska och snara lax i Nämforsen. Vid 1940-1950 tjänstgjorde gården som tillfällig prästgård, och under Nämforsens kraftverksutbyggnad var den kontor åt vattenfall. Numera tjänstgör den som bostad åt en veterinär med familj." / Info "Ur Ådalens släktforskarförenings bildarkiv"

Näsströmska hemmanet.

Det fanns en gård på Hans Näsströms ägor vid landsvägen. Gårdens ägare kallades endast Stor Pelle, för sin storleks skull. Han var en mycket storväxt man som kom från Nolaskogs. Hans hustru hette Kajje, dotter till Ecke Näslund i Näsåker. Stor Pelle hade en sexknutsstuga, och en långsmal låg handelsbod med kontor, han var nämligen diversehandlare. Det fanns en större handlare i Näsåker, som såg lite ringaktande på Stor Pelles lilla affär.

I början på 1900-talet var det en ovanlig företeelse att se en tusenlapp, och för att förödmjuka Stor Pelle, hade den större handlaren kommit över en tusenlapp och sände den med ett bud till Pelle för att få den växlad. – Ja no torde dä gå, sa Pelle och halade fram tio hundra kronors sedlar, och den som blev flat, det var storhandlaren.

Tenglunds huset 1900

Så flyttar vi oss till Wiktor Tenglunds hemman, där det även varit gästgiveri en gång. De som ägde detta hemman på 1870, -80 och 90-talet hette Bergfors och E J Lidholm, och på 1890-talet minns jag en kvinna som hette Maria Lidholm som då brukade hemmanet. Som lillpojke följde jag min mor dit år 1890. Det var en doktor som hette Ullberg som då bodde hos fru Lidholm och hade mottagning. Om han var examinerad läkare eller kvacksalvare minns jag ej.

Det "Blomska kvarteret"

Lars Johan Blom, bagare, kom från Hjälmaryd i Småland till Näsåker på 1860-talet. Han byggde sig en större gård på Näsåkersmon, vid den gamla landsvägen. Men när den nya landsvägen blev anlagd längre norr på mon, byggde Blom en gård och bageri där, vars gård ännu brukas av hans barn. Lars Johan Blom var en bagare som inte snålade med storleken av sina varor, hans limpor var så stora att det blev tre middagsmatsäckar för skogshuggaren av varje limpa. Veteringarna var i storlek därefter, och hans pepparkakor som formligen dröp av sirap, var i storlek som ett medelstort kaffefat, och mycket välsmakande. Det var i det nya seklets början. Dessa stora limpor kostade 25 öre styck och brödsorterna ett öre styck.

Nästa granne till Blom var Albert Lidström, vars ställe förut innehades av Per Karlsson Norén från Värmland. Företrädaren hette Nils Olof Lidén, från Lidgatu, och Per Karlsson blev måg till honom och övertog hans torp. Lidéns hustru levde in på 1890-talet, och kallades Lidéns Anna-Brita. Nästan mitt emot Per Karlssons på andra sidan om landsvägen bodde en torpare som hette Andres Pehrsson Milén och var skomakare, men det torde endast ha varit en livstids torpare, för när Milénska huset var utdött, såldes gården och jorden kom under Tenglundshemmanet.

Hemmanet på ”högen”, ägare Elis Lidfors, hade före 1880-talet flera ägare: Erik Hansson, Per Magnusson, som sålde hemmanet och köpte ett torp i Forsås, därefter Johan Lidfors och numera ägs hemmanet av hans son Elis. En bror till Janne Lidfors, Kalle Lidfors, hade även en gård väster om Tenglunds, vars stuga ännu står kvar vid Forsbergs verkstad.

Per-Hansch-viken

Så har vi den sista gården som hör Näsåker till, vars gård stod kvar till 1900-talet. Det var Per Göransson Ehnkvist och hans hustru Gertrud, som hade en liten gård nere vid det gamla färjstället. Ett idylliskt ställe på platån ovanför viken och bäcken, som även fick det stadfästa namnet efter bebyggaren, Per Görans bäcken.

Ja, så är vår rundvandring genom forna Näsåker till ända, och så märkvärdigt det än låter, så tycker vi äldre, att Näsåker var mera idylliskt med den gamla bebyggelsen än nu, när det ena huset efter det andra trängs om utrymmet.


P J Kallin, Forsås”