 |
| Fotot från ca1945-1950 |
Den sista familjen som bodde på Fransåsen var Erik Petter Sjölund (1862-1950) född i Rå, Ådalsliden och hans hustru Anna Kristina Eriksdotter (1884-1972) född i Sunnansjö, Junsele. Familjen kom till Fransåsen 1907 från Bysjön i Junsele, och de fick sex barn födda mellan 1902 och 1916. Makarna lämnade Fransåsen 1949 när de flyttade till Näsåker. Därmed blev den gamla byn och nybygget Fransåsen öde.
På bilden ses fr.vä. längst upp: Göta Sjölund f 1925, Jenny Sjölund f 1911, Göta Sjölunds pappa Nils Åkerström f 1905, Signe Åkerström f. Sjölund f 1907, okänd, Ville Fängström f 1920 från Mjösjön, Viola Fängström (?), Anna Danielsson f 1908, Axel Karlsson från Björkå med fru Fanny (f. Sjölund) f 1904 .
Längst ner fr.vä: Tore Sjölund f 1933 (son till Jenny Sjölund), Emil Åkerström f 1933, Erik-Petter Sjölund f 1862, hans fru Anna f 1884 med Ingrid f 1942 (dotter till Jenny Sjölund) i knät, Frans Åkerström f 1935. (Källa bl.a. Sollefteå bilddatabas)
Uppdatering 29/12-09. Namnen är uppdaterade av Frans Åkerström. Tack Frans!
I Sollefteå bilddatabas hittar jag följande: "Från vänster: Erik Petter Sjölund, Petter Johansson på Lappåsen, Bysjö, hästens ägare Valle Eriksson Bredvattnet. De står bakom det rätta vinterhuset. (Före detta Bror Lundins fäbodstuga.)
Till vänster en liten bagarstuga som tidigare stod bakom Gästgivargården. Erik Petter Sjölund rev den och bar stockarna från ena platsen till den nya. Erik Petter Westin (på Storhögda) murade."
Mera om Fransåsen:
Fransåsen.
De sista nybyggarna på Fransåsen.
7 kommentarer:
Så fina kort.
Jag tänker att det ändå inte var så himla länge sedan...
Svångrem, tänker jag också när jag ser han till vänster på näst sista bilden ;)
Svångrem.
När tänkte jag på det ordet senast?
Och hängsler - både och - som t.ex. Gunnar Sträng. Om jag nu inte ser fel.
Ingrid Sjödin, f. Sjölund, den siste/senaste född på Fransåsen, och hennes storasyster var på besök i Bysjö på Bysjödagen 2008.
Lars Eric
Vilka härliga vackra bilder du har tillgång till. Jag blir så nostalgisk och tänker på den ro som finns bland dessa gårdar, trots den slit som måste till för att överleva. Husen är underbara och människorna är alla original och inte modekopior som idag. Än en gång: Jag längtar till Härnön!
Hej från fortfarande sjuka Evy
Hej Smulan: spännande möta ödetorp, ödehus, framkallare av känslor...
...känslosamt alltid omkring dessa tidsmaskiner, tidsmarkörer på fotografi eller vid besök.
Undringar, frågor, fantasier tumlar i tankarna. Stora spörsmål om liv och död. Levnadsöden väcker alltid nyfikenhet och i ett ödehus ligger livsrester kvar, strödda överallt.
Tänk att få med torpets gåtfulla aura sammansmälta en stund. Försöka förnimma hur livet gestaltades då, en gång, innan den breda kam som kallas "tiden" tog bort alltihopa.
Tänker ibland på den här rörande allmänmänskliga dikten:
"... I de röda och grå ödetorpen
som stå hängande eller halvt nerrasade
i vildmarken lagar ingen längre de nerfallna stuprännorna.
Vem matar igelkotten vid trappan i kvällningen?
Vem binder en kvast av baldrian, hälsoblomma med vällukt och rus
och hänger den i kökets bjälkar som bot mot det onda ögat?
De böjda vårdarna av gamla ödetorp vårdas ihjäl på ålderdomshem ännu i sitt sista andetag viskande
- glöm inte laga holken
åt rödstjärten,
och fågelskrämman i jordgubbslandet måste få en ny hatt i år.
Harriet Hjorth
ödetorp, 1959
Hej och svejs, från thord.
Christina och Lars Eric: Hängslen och svångrem - ja, nog stämmer bilden på Gunnar Sträng alltid! ;)
Evy: Har du svininfluemsan, Evy..?? Krya på dig!!
Thord: Tack för den underbara, tänkvärda dikten! Har du varit till Fransåsen...?
Allt gott till dig!
Tack for intiresny Blog
Hejsan!
jag hittade ditt inlägg (nu såhär tre år senare) av en ren slump då jag skulle få fram en karta omkring Bredvattnet och byarna omkring.
Om jag inte räknat fel eller hoppat över nån generation så är Valle Eriksson min pappas morfars far, himla kul att stöta på sån här information och bilder! kul!
Skicka en kommentar