Till minne av Nicke..

Apropå Resele-ladder i tidigare inlägg har jag fått veta att Nicke Sjödin skrivit en dikt, där han på sin oefterhärmeliga dialekt beskriver hur hästen fick låna ett par reseleladder när han skulle bestiga en märr. Bara för att inte hästen skulle skada märren när han skulle till...

"Gesvingt å bra geck e"...

Se där, vad användbara reseleladder är! :)

Dikten finns längst ner.

¤¤¤¤

Ovanstående rader skrev jag i morse, ett par timmar innan jag fick veta att Nicke gått bort. Jag skrev en rad i Nickes blogg och väntade nästan en kommentar från Nicke om reseleladdern...

Istället fick jag veta av en god vän att Nicke inte finns med oss längre. Nicke dog igår. Vi visste alla att Nicke var svårt sjuk, men trots det var Nicke alltid närvarande; i sin blogg, i tidningskrönikor, kåserier och i kommentarer till den sista dagen av sitt liv. Den sista krönikan "Anbelangandes" i TÅ kunde vi läsa förra fredagen.

Nicke var till och med personligt närvarande på föreställningen i lördags till minne av Povel Ramel. Den underbara föreställningen där bland andra hans son Jacke medverkade.

Det känns tomt, mycket tomt. Vi är många som kommer att sakna Nickes ordfundigheter, humor, klarsynthet, kloka tankar och inte minst hans stora varma hjärta.

Jag hade glädjen att få träffa Nicke ett par gånger. Korta möten men för mig blev det oförglömliga möten. Jag uppfattade Nicke som en människa med stor integritet och med ett stort varmt hjärta. Vi har också haft en del mailkontakt de senaste åren - den senaste bara för ett par veckor sedan om det ångermanländska ordet "gatt". Nickes kommentarer var alltid humoristiska och fulla av värme. Nickes ord värmde alltid och betydde mycket för mig.

Det kommer helt säkert bli roligare och trevligare i himlen nu än tidigare. Det är jag övertygad om.

Men du fattas oss på jorden, Nicke... !



TÅ med kommentarer.

Nicke höll pennan in i det sista..

Röåns hemsida
När mörkret lägrade sig..


Storhingsten.
Genom att dä va`n tôcken förbannat isvinter, va åll e hästa grävskodd
ä dann åre på Kullberge.

Men håggara, körara å brôsslara härke å for tvärtför å längstett.
Förtjensta va därette.

Å`n söndag ga säg stärkmära tell å bli åt häst`n. Blåst ti nosern,,
stampe å grov fötter`.

Storhingst`n stog ju däri ståll`n å skent yga. Nog visst väl kärra –
som hadd lege däri kôja i månetal – hur tôcke käntes.

Sä nog ônne dom bå hingst`n å mära dä gôtt va. Men han skull ju rent riv
Ihål`a vä grävskoern`.

Sko tå å på va`nt å tänk på. Bänt å kållt --
Å lang en ti skull e ta.

Men `n Ante Båssman hadd e par rekti e reselladder, vä dôbbelsôlern`
å fastlaskeplösa å lang e remmer.

Dom knôt på hingst`n ä dän laddern` på framföttern å släfft`n hit tell mära.
Gesvingt å bra geck e.

Mära stog still å`n Ante Båssman feck tellbäka laddern`.

Av Nicke Sjödin


(En formidabel fest med Nicke)