tisdag 10 mars 2009

Palliativ vård

Jag har med en viss oro och många funderingar följt dramat med barnläkaren som häktades misstänkt för vållande till en babys död. Utan att vara mer insatt i det här specifika fallet än vad som står i tidningarna och sägs i TV så har jag känt i ryggmärgen och med egen 20-årig yrkesmässig erfarenhet som sjuksköterska på intensivvårdsavdelningar, att barnläkaren bara gjort det som ofta sker på våra intensivvårdsavdelningar när en döende svårt sjuk patient är bortom all räddning.

För att lindra ett fortsatt lidande mot en ohjälplig död så finns en väl utarbetad praxis, enligt nationella och internationella regler, om hur man ger lindrande och palliativ vård tills patienten avlider. Det görs, om det är möjligt, alltid med anhörigas medgivande och efter att all medicinsk expertis på kliniken har rådgjort. Vad jag förstår, och känner mig övertygad om, är att det skedde så även i det här specifika fallet.

Barnläkaren har fått mycket stöd av sina kollegor och övrig medicinsk expertis vilket bevisar att barnläkaren bara gjort det som är praxis i dylika svåra fall. Jag personligen känner ett stort förtroende för det medicinskt riktiga i detta förfarande, och jag har aldrig någon gång känt tveksamhet om att det varit rätt åtgärd de gånger jag själv varit med när döende patienter fått passiv dödshjälp.

Det som känts oroande är det glapp som det har visat sig vara mellan den medicinska vetenskapen och de juridiska riktlinjerna om vad passiv dödshjälp egentligen innebär när det gäller medicinska åtgärder. Handskas inte dessa känsliga frågor på ett mer övertygande sätt än vad som nu skett av juridiken, så kommer det att bli svårt, ja, kanske omöjligt för läkare i framtiden att hantera och jobba med dessa svåra delar inom vården utan att vara rädda för att nästa dag häktas för mord.

Att en åklagare häktar en läkare för "mord" utan klarare kända bevis mot barnläkaren i det här fallet, tycker jag tyder på att den juridiska vetenskapen behöver en utökad kunskap om medicinsk praxis av palliativ vård. Även allmänheten måste få en klarhet i vad som gäller. Annars blir läkare handfallna och rädda och det leder ytterst till att döende patienter får lida i onödan.

Alla som arbetar med dessa svåra och känsliga delar i vården gör sitt yttersta för att patienten inte ska behöva lida i onödan. Det är jag helt övertygad om.

11 kommentarer:

Monet sa...

Fantastiskt bra inlägg, Smulan! Jag har bara följt diskussionen på avstånd men har just nu min systerdotter, också sjuksköterska på besök så vi har pratat om detta, svåra, förstås.

Jag tycker du ska skicka ditt inlägg till någon av de större dagstidningarna. Det är så insatt, så välforulerat och med så bra eftertanke att det förtjänar att bli läst av många fler!

Christina sa...

Jag tycker också att det var ett jättebra och klokt inlägg!

smulan sa...

Tack Monet och Christina!
Jag tror att vi är många som känner sympati för barnläkaren. Hon har bara gjort vad en svår situation krävde av henne.

ab sa...

Jag håller med de övriga. En viss gråzon måste vara kvar här, tror jag - alltför klart uttalade regler kommer ofelbart att fungera dåligt i en rad fall, på patienternas bekostnad.

Tydligen står den ena medicinen inte i journalerna, vilket den väl borde ha gjort. Men jag vet att även dödliga doser valium har getts under det absolut sista skedet till okontaktbara, men uppenbart plågade patienter.

Anonym sa...

Hej Smulan

Håller med övriga här om att ditt inlägg är mycket bra formulerat. Jag är själv inte det minsta insatt i hur läkarvården eller för den delen juridiken fungerar, men känner för den stackars läkaren, och tror att hon gjort sitt bästa för det lilla barnet.

En tacke som slog mig då jag läste ditt inlägg var, att det kanske skulle gå att införa ett dokument, liknande sådana man ser i amerikanska program, där läkare och patienter skriver under ett avtal som skyddar läkaren mot okunniga lekmän, och patienten mot behandlingar som ej "beställts". Tycker samtidigt att det är en tråkig väg att gå då det tyder på bristande tillit och respekt.

Som sagt, jag är inte kunnig på området men tror ändå att det lilla barnet har det bättre i sin himmel än som sjuk, och föräldrarna borde även inse detta i stället för att dra igång processer av detta slag. Jag hoppas innerligt att det inte är igångsatt i hopp om att få ett saftigt skadestånd. Synisk som jag ibland kan bli tror jag det finns folk till allt.

Ps. Tack för antavlan :D

smulan sa...

Annika! Jag håller med dig. Det finns inget regelverk som passar in på alla döende patienter. Behoven av farmaka och åtgärder kan variera beroende på sjukdom och andra omständigheter. För egen del känner jag mig helt trygg med den medicinska kunskapen och den palliativa vård som finns på intensivvårdsavdelningar idag.

Evy! Jag känner inte till så mycket om den amerikanska sjukvården och de avtal du skriver om, men generellt sett tycker jag inte att det skulle behövas. Jag vill fortfarande tro att vi kan ha tillit till att den svenska sjukvården kan hantera de här känsliga problemen på ett medicinskt kunnigt och värdigt sätt.

ab sa...

Föräldrarna vill bara ha svar, det är egentligen inte de som ligger bakom åtalet. De upplever att de nonchalerats av läkarna och att flickans hjärnskada kunnat undvikas, om jag förstått saken rätt. Om det stämmer, är det alltså egentligen en annan fråga än den här.

smulan sa...

Annika! Ja, babyn, och föräldrarna, drabbades hårt. Babyn skadades mentalt svårt när en sjuksköterska gav en feldoserad infusion (jag lider med sjuksköterskan..). Jag har också förstått(via tidningarna förstås) att man gett babyn och föräldrarna en särskild stor omsorg pga det. Men tydligen räckte det inte till.

Jag kan absolut förstå föräldrarnas sorg. Tilliten till vården verkar ha brutits helt.

En tragisk händelse. Alla inblandade mår dåligt.

smulan sa...

Tillägg: Den felaktiga infusionen av sjuksköterskan blev anmäld enligt Lex Maria. Eftersom händelsen kommer att granskas och utredas av Socialstyrelsen så kan jag inte tänka mig annat än att man var ytterst noggrann vid förfarandet av barnets palliativa vård.

Kersti sa...

Jag håller helt och fullt med dig i det du skriver. Det vore katastrofalt om den här händelsen ska leda till att läkare inte vågar ge den behandling som patienter i livets slutskede behöver för att kunna få ett värdigt slut utan onödig oro och smärta.

smulan sa...

Kersti! Efter den information som ytterligare kommit fram om det här fallet med babyn, så kan jag tycka att det finns skäl att Socialstyrelsen granskar rådande praxis av palliativ vård.

Men i sakfrågan håller jag med dig helt och hållet.