Mantals- och skattskrivningslängder

Tyvärr kan jag inte visa en text från mantalslängderna. Det går inte att spara/använda bilder på den sait (abonnemang) jag använder för detta. Men här är exempel på stora och små bokstäver från 1600- och 1700-talet - det finns ett flertal varianter på samma bokstav. Klicka gärna på bilderna!


I ett par dagar har jag suttit och försökt läsa mantalslängder från 1600- och 1700-talet, och jag kan tala om att det är inte det lättaste att tyda krumelurerna som ibland tycks torna upp sig på datorskärmen! Och det är inte bara bokstäverna som är oläsbara, även handstilen kan vara hopplöst svår att läsa emellanåt.

Jag har äntligen tragglat mig igenom Reseles Mantals- och Skattskrivningslängder från 1642 till 1820. Jag sökte de familjer som bott i den gamla byn Hällås. Hur resultatet blev vet jag inte riktigt ännu... det var svårt. Men jag hoppas materialet är användbart.

Handstilen och de svårtydda bokstäverna sätter ibland käppar i hjulet för att kunna tyda namnen rätt. Åtminstone är det så för mig som inte är helt van att läsa gamla handstilar. Tack och lov börjar handstilen och bokstäverna i början av 1800-talet att likna det nutida skrivsättet. Det är mycket tydligt, tycker jag, att vid den tiden börjar bokstäverna anta det utseende som vi känner igen. Det underlättar minst sagt! Men som allting annat, förmodar jag, så handlar läsningen och förståelsen av 1600- och 1700-tals text att "övning ger färdighet".


Lite historik om mantals- och skattskrivningslängder:

Mantals- och Skattskrivningslängder upprättades första gången i samband med Älvsborgs lösen 1571, då 150.000 riksdaler skulle betalas till danskarna och till Älvsborgs lösen 1613 som kostade landet i miljon riksdaler. Långa förteckningar skulle skulle göras över alla skattskyldiga bönder. 1652 bestämdes att mantalspenning skulle betalas av alla vuxna mellan 15 och 63 år. Sjuka, orkeslösa och gamla var befriade från skatten. Adelsmän med hushåll (!) och soldater var också befriade från skatt.

I de äldre längderna finns i regel bara uppgifter om familjefaderns namn, namnet på gården och antalet skattskyldiga. Senare blev längderna alltmer fullständiga genom att namnen på de skattedefriade fördes in. Mantalslängderna varierar dock innehållsmässigt i olika delar av landet.

Mantalspenningen, som från början var tänkt som en tillfällig skatt, kom att bli kvar till 1938. Men då hade mantalsskrivningen sedan länge blivit en integrerad del av folkbokföringen och skatten.

Mantalslängdernas värde för släktforskaren är dels att de kan ersätta försvunna och brunna kyrkoböcker men främst för att de kan ge upplysningar om människorna i socknarna före Husförhörslängdernas tillkomst dvs tiden före 1700-talets början på sina håll. Ofta börjar Husförhörslängder inte skrivas förrän runt 1800-talet.