Qi och Elisabet! Jag har inte läst eller hört så mycket av Birro tidigare, men jag hittade hans blogg för en tid sedan och tycker att han är en otroligt duktig skribent. Det här inlägget med Birro är så vackert så det är inte sant, tycker jag. Vilken känsla.
7 kommentarer:
Jag håller med dig, sitter här med tårar i ögonen, och kommer ihåg hur de doftar, just de där första veckrna när det luktat så vidunderligt gott.
Ja. Det var underbart vackert skrivet.
Och så fyllt av k ä n s l a.
Qi och Elisabet! Jag har inte läst eller hört så mycket av Birro tidigare, men jag hittade hans blogg för en tid sedan och tycker att han är en otroligt duktig skribent. Det här inlägget med Birro är så vackert så det är inte sant, tycker jag. Vilken känsla.
Underbart. precis så känns det. Och precis så kan jag fortfarande känna ibland inför mina nästan vuxna barn. En slags ödmjukhet inför livet.
Kersti! Ja, jag kan förstå känslan av det som är livets största under. Birro beskrev det så bra. Jag berördes liksom du.
(Hej! OT: Du har svar på din fråga angående vinjettbilden på min sida).
Thanks Peter! :)
Skicka en kommentar