Häromdagen hörde jag ett nytt ångermanländskt (?) dialektalt uttryck som jag gärna vill veta om det är flera som har hört?
Ordet är "gôit" eller "gôet". Det är ett adjektiv och betyder ungefär att personen är vilseledd/ möjligen något naiv. Sagesmannen berättade att ordet användes ofta förr där jag bor, när det talades om personer som fångades av olika religiösa förkunnelser alt. extrema politiska ideér. Beteendet var då "gôit"/"gôet".
Eftersom ingen jag talade med hade hört talas om ordet ställde jag frågan i Anbytarforum (ett forum för släktforskare) och fick då följande svar:
1. "I min barndom i Björna socken sa vår mamma det om oss barn när vi var lite för busiga " ha je vorte alldeles gôet båner" med ett skratt i rösten."
2. "Kanske samma som (Åsele!; Lycksele?): vara eller bli göjvut = galen/-t, tokig/t, snurrig/t... på vilket etymologiboken verkar gå bet."
3. "Ordet Göjvet är bekant för mig, men jag vet inte var jag hört det, men jag tror inte det kommer från mammas Anundsjöhemtrakter, utan kanske från mina Umeå-kompisar. Riktigt exakt när och varför vi använde ordet vet jag inte heller, men att det betyder tokig, det vet jag."
Nu undrar jag om det finns någon bland läsarna som har hört ordet? Finns det möjligen en liknande/annan variant av ordet gôit / gôet i övriga landet? Och vad betyder det i så fall?
Eller är det gôet? :)
Uppdatering:
Tack för kommentarerna! Kul! I Anbytarforums diskussion så är det någon som tror att gôet kan härstamma från ett fornnordiskt ord.
Ett mycket gammalt, inte helt smickrande uttryck är det i alla fall. Här är några fler kommentarer i Anbytarforum:
1. "Pehr Stenbergs /Ordbok över umemålet /(1966) förtecknar *gödut* i betydelsen 'galen, tokig, fjollig' och *göde* med betydelsen 'tok, galning'. Ordboken ger även uttalsanvisningar. Uppteckningen är från slutet av 1700-talet och de första åren av 1800-talet."
2. "Då kan det möjligen komma från fornnordiskt /gö/ (såväl i södra som norra Sverige; tydligen 'hårt' g-uttal ?, isländskans /gaula/) om skällande, ylande, tjutande hundar..."
3. "Ytterligare en dialekt; på Pitemål heter det göudat (tokig), en göud (en tok). Man kan säga "hä vart nalta göudat" (det blev lite tokigt)."
5 kommentarer:
Min norska farmor sa när hon var helt slut och utarbetad, borta, att hon var "helt gå-n." (Ordet är tvåstavigt, n:et har sitt eget tryck.) Det låter besläktat, tycker jag.
Det svar Du fick från Björna? verkar OK, men det kan även betyda att något "gick på tok" (dé blev lite gûet) eller att en person verkar gûet= prillig, barnslig eller naiv.
Annica! Det låter rimligt tycker jag också. I Anbytarforums diskussion är någon inne på att det kan vara ett fornordiskt ord.
Gösta! Tack för ditt kompletterande svar! Det är flera som ger ordet samma betydelse som du.
Gôet folk har nog förekommit både här och där i Ångermanland föriti'n (inte nu, förstås). Jag har själv hört ordet, men då med ett uttal mer åt gôôrt-hållet; ja, jag gissar att det har med galen att göra. Det finns med i Johan Nordlanders förträffliga Ordbok över Multråmålet. Där stavas det gödot, men skrivs fonetiskt g8et, och uppges betyda tokig, halvtokig, med följande exempel: ä du g8et?! Ordet finns också med i diverse andra ångermanländska ordböcker, t ex Jonas Boijas ordlista över Boteåmålet. Där står: göett = halvtokig.
Tack H för den kommentaren! Det är roligt att höra att ordet gôet inte var/ är(?) så ovanligt i våra trakter ändå - något som jag ett tag trodde eftersom jag inte hört uttrycket förut. Min man, som också är från Ångermanland, hade dock hört ordet tidigare.
Skicka en kommentar