Per Magnus - det sista byoriginalet

Härom dagen fick jag tillfälle att se en gammal film som spelades in i Ådalen under några år på 1950-talet. Filmen heter "Ådalens bygder och Marsfjällens folk" av Holger Ståårns.

I filmen fick jag plötsligt se en kort snutt av den tidens byoriginal Per Magnus när han satt och spelade på sitt munspel i Sollefteå. Jag minns Per Magnus när jag var liten på 1950-talet. Per Magnus var en ordningssam herre och han gick ofta och plockade stickor på vägarna när han inte satt och spelade munspel för att tjäna en liten extra slant. Per Magnus var mycket noga med att följa tiden och hade därför alltid med sig ett väckarur som han ställde bredvid sig.

Foto: Sven Gillsäter

Per Magnus var en av de sista originalen i Näsåker och det finns många och roliga historier om denne man. Per-Magnus tyckte mycket om kaffe med dopp, och han gick gärna på begravningar om det bjöds på kaffe efteråt även om han inte kände den som begravdes. Han satt gärna med på symöten och andra möten när han visste att det vankades kaffe med dopp efteråt. Per Magnus var en oförarglig person och han fick gärna delta, för han satt tyst och stilla tills kaffet serverades. Då var han först vid kaffebordet! Per Magnus var också religiös och gick ofta i kyrkan.

Per Magnus åkte ofta med bussen ner till Sollefteå där han satte sig ner och spelade munspel med en tom kaffeburk bredvid sig. De småpengar han fick räckte till bussresan tur och retur och en kopp kaffe och då var Per Magnus nöjd med dagen..

Ibland kunde det bli totalt kaos i trafiken när Per Magnus gick mitt på gatan för att plocka upp stickor som fanns på vägen. Han brydde sig inte alltid om att det fanns andra trafikanter och det hände mer än en gång att polisen fick komma och ta bort honom från vägen. Per Magnus tog dock det hela med godan ro. So what - han vill ju bara hålla vägen ren! ;)

Men Per Magnus kunde dock bli väldigt upprörd och arg om något inte föll honom i smaken. En historia som blivit känd både i text och musik (se fotnot) är när Per Magnus upprördes över att de första månfararna (1969) tog med sig grus från månen till jorden. När Per Magnus fick se månen i nedan en kväll så blev han väldigt upprörd och arg, för nu kunde han ju med egna ögon se att månen började krympa och blivit naggad i kanten därför att månfararna tagit bort så mycket grus! Det var ju för bedrövligt, tyckte han, att amerikanerna kunde våldföra sig på det Gud hade skapat!


Per Magnus Hansson - "Karl-Hansch-pojken" eller " Stick-Per Magnus"- var född 1887 i Lilltjärnmyren, Rå i Näsåker. Föräldrar: Karl Magnus Hansson f 1859 och Sara Brita Sundin f 1862.

I folkräkningen år 1900 finns följande uppgifter om familjen:

Hansson, Karl Magnus	Rå	1859	arbetare
Sundin, Sara Brita	Rå	1862	hustru
Per Magnus	Rå	1887	son
Amalia Margreta	Rå	1900	dotter

Så länge modern Sara levde kunde Per Magnus klara sitt uppehälle själv med att att göra kvastar och dagsverken hos bönder, men efter moderns död fick Per Magnus flytta till ålderdomshemmet, först i Rå och senare till Lissgården i Näsåker. Per Magnus dog 1973.


Fotnot.

 - Hembygdsforskaren Paul Lundin har i boken "Sanningar och sägner i Ådalsliden" skrivit ett kapitel om det sista byoriginalet; Per Magnus.

- Diktaren och kompositören Ulf Melander har skrivit en sång om månhistorien som heter "Byoriginalet och månen" inspelad 1987 på skiva.


Uppdatering jan. 2014

En av de många tidningsartiklar som gjordes om Per-Magnus har jag fått av Maria Stavbom. Artikeln är från ca 1962. Tack Maria!

  PS. Några av bilderna av Per-Magnus är lånade från Facebookgruppen "Sollefteå från förr"