 Pappa, jag och Klinga |
Pappa kämpade så länge han orkade.
Men idag släppte pappa taget. Han orkade inte längre.
Nu får pappa äntligen vila.
Sov gott min kära lilla pappa.
Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.
Bo Setterlind
12 kommentarer:
Men Smulan...
Så fin dikt!
Tänker också poesi, stämningsfullhet, evighet...
Varma tankar från thord!
" En gång skall du vara en av dem som levde för länge sen.
Jorden skall minnas dig så som den minns gräset och skogarna, det multnade lövet.
Så som myllan minns
och så som bergen minns vindarna.
Så som den utmejslade torra flodfåran minns vattnets lek en gång.
Din frid skall vara oändlig som havet.
Pär Lagerkvist(1891-1974)
Aftonland, 1953
Tack Thord för den underbara dikten! Jag har hört den dikten tidigare nån gång, men åh, vad den känns fin. Dikten fick plats i mitt hjärta.
Pappa levde nära jorden. Både i arbetet och i sina tankar. Jorden ska minnas min pappa. Det vet jag.
Tack Thord!
Smulan
Min djupa medkänsla har du. Jag hoppas att din far fick frid och att du nu kan få frid i sinnet.
En tanke som alltid kommer till mig vid dödsfall är: "Så länge någon minns dig - så länge lever du".
Jag kan inte komma ifrån att minnet är det som verkligen betyder något. Våra liv är korta och det gäller att göra något av det. Den som inte åstadkommer några spår kommer när den dör att vara för evigt glömd, medan den som åstadkommit något kommer att leva kvar så länge någon finns där som kan minnas.
Varma hälsningar från Evy
Tack Evy! Ja, det är så sant; så länge minnet av någon finns - så länge lever man.
Pappas sjukdom blev lång och svår. Men nu har pappa fått ro. Det känns skönt. Men ändå svårt att förstå att pappa är borta...
En stor varm kram!
Mitt deltagande, Smulan! Vi som läst din blogg inser vilken omtanke du ägnade din pappa hela vägen. Ni kan vara stolta över varandra!
Peter
Kära Smulan, jag sänder dig en stor och varm kram samt en dikt av Mary E. Frye, som jag hoppas skall ge dig samma trÖst som den en gång gav mig.
Do not stand at my grave and weep,
I am not there, I do not sleep.
I am a thousand winds that blow,
I am the softly falling snow.
I am the gentle showers of rain,
I am the fields of ripening grain,
I am in the morning hush,
I am in the graceful rush
Of beautiful birds in circling flight.
I am the starshine of the night,
I am in the flowers that bloom,
I am in a quiet room.
I am in the birds that sing,
I am in each lovely thing.
Do not stand at my grave and cry,
I am not there - I did not die.
Lillan
Inkan! En varm kram tillbaka.
Peter! Åh, jag blir så rörd. Ja, pappas bästa var ett rättesnöre. Och det fick han; pappa fick en underbar vård på demensboendet Solhem, Gunillagården i Junsele.
Lillan! Den dikten är underbar!
Och så sann...Tack snälla.
Det finns en annan dikt som påminner lite:
Döden är ingenting.
Jag har gått in i rummet intill.
Jag är jag och du är du,
allt vi var för varandra är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga, invanda namn
tala till mig på samma sätt du alltid brukade
ändra inte ditt tonfall
håll soregn borta
Skratta med mig som vi alltid brukade
skratta åt vardagens små ting tillsammans.
Kramar Smulan .... Döden är kanske inte den största förlusten utan det som dör medan vi lever. En del av din pappa togs ju ifrån dig medan han levde ...
Karin!
Så sant. Pappas sista år hade jag helst sett att han sluppit. Jag vill minnas pappa som frisk.
Kram!
Tittar in till dig, efter att du skrivit ....
När min pappa dog, skrev moster Margit en hälsning där det stod nånting om att .. "känslorna bildar ett syskonband ...".
Nåt sånt.
Och vi är många, många i den här situationen just nu.
Varm kram från mig.
En varm kram till dig också Elisabet! Jag vet att vi har suttit lite "i samma båt" i flera år. Din mamma och min pappa dog med en veckas mellanrum, och trots tomheten känns det skönt med "The End", när vi vet alternativet.
Kram, Smulan
Skicka en kommentar