Men... där är ju mina små sötnosar. Renar är ändå någonting bra rart! Det är något så vilt, stolt och ursprungligt över det djuret. En tuff tillvaro är deras lott.
Tack så mycket för hälsning! Jag har på din blogg sett ett foto på Paul Lundin, sympatiskt intryck gav det - men nej, inget igenkännandets "pling" i mitt minne. Kanske är det Paul Lundin från Sollefteå, det är väl troligt, som jag träffade någon gång på Sollefteå hembygdsgård. Och ja! Hade självfallet varit en dröm och en ära att få göra någon gemensam utfärd i markerna med din vän Paul Lundin. Gossar gjorda av det virket dräller det inte av precis! Ledsamt han är borta! Efterlämnade han något nedtecknat? Skulle vara spännande att läsa!
Och ledsamt att "Solgården" på den lilla höga ön i Skäljsjön har skattat åt förgängelsen; stod faktiskt det namnet angivet på stugans farstuskylt. Ja, underbart läge, mycket sol.
Ja, "nybesök" Rödstabodarna du, måste vara jämförbart med himmelska nejder där en sötsolig förmiddag i vårvintermånaden april - också lite av höjdläge vill jag minnas. Minnet är en märkvärdig mackapär som jag inte alltid riktigt litar på - möblerar om och donar, förändrar och förskönar med några snabba penseldrag doppade i tidens färgsatta flöde. Jag får följa dig i mina tankar.
Själv fortsätter jag oförtrutet att envist beta av de naturturer som står till mitt livs förfogande. Just nu ett större fält med ständigt inkommande tranor, sångsvanar, grågäss, starar, tofsvipor - och tre alldeles nyanlända tornfalkar. Två föräldrafåglar och resultatet av fjolårets häckning - en unge. Nu är det spännande. Boplatsen är besiktigad. Kanske blir det häckning i år igen? Och så alla dessa välsignade sånglärkor. Jodu, jag är sällsamt vårberusad, har bara lärksång i mig, denna underbara välljudande hyllnig till våren, till livet som strömmar ned från ovan. Och så dikten i huvudet i ständiga repriser. Nu får du den! Vilket datum kommer sånglärkan till Omsjö? Finns där något lämpligt fält? Hälsningar från thord.
"... APRIL
Lärkan på darrande vingar brinnande mörk i det blå, ständigt högre sig tvingar högre och högre ändå.
Nu blev hon borta i ljuset. Ingen kan se henne mer. Endast den jublande sången strömmar alltjämt hit ner.
(och obs ! denna vidunderligt sköna avslutning.)
Hjärta, när skall du hinna själv till ditt mål en gång: att få i ljus försvinna och bli till sång."
Thord! Det har funnits två hembygdsforskare i kommunen med namnet Paul Lundin, som du säkert vet. Den Paul Lundin (1922-2003) som bodde i Näsåker har skrivit ett par böcker, flera skrifter och medverkat i en hembygdsbok och skrivit många artiklar i tidningar om sitt intresse.
Vilket härligt fågelintresse du verkar ha Thord! Hur det är med lärkans ankomst till Omsjö har jag ingen aning om. Jag måste fråga någon mer fågelkunnig....
När jag såg renarna på Skjäljsjön så vill jag berätta om en bok som jag lånat på biblioteket och som jag läst i veckan. Den heter Fattiga som de voro av Birger Ekelid. Det är en dramatisk och verklighetsbaserad berättelse om sameparet Stor-Nila och Lill-Docka. Det ligger mycket släkt och bygdeforskning bakom. Birger Ekelid har dramatiserat berättelsen något men det är mycket intressant att läsa om 1800-talets lappmarker och de förutsättning som människor hade då. Birger Ekelid har varit journalist, lärare och politiskt sakkunnig i regeringskansliet. Lättläst bok som jag rekommenderar Harriet
Harriet! Festligt, på byforskningskursen talade vi precis om en lapp i Junsele som hette "Stor-Nila" (tror jag han hette) Göran hade ett foto av honom också. Tack för tipset om boken! Den boken ska jag låna.
6 kommentarer:
Oj, så vintrigt det är! Såg dina bilder på Orrarna i trädtoppen mot den blå himlen - Härlig bild! Såna har ajg aldrig fångat i min kameralins.
Tack Londongirl!
Jag som är såå missnöjd med min digitalkamera.
Ditt kameramärke finns däremot med i min önskelista....
Hejsan Smulan!
Men... där är ju mina små sötnosar. Renar är ändå någonting bra rart! Det är något så vilt, stolt och ursprungligt över det djuret.
En tuff tillvaro är deras lott.
Tack så mycket för hälsning!
Jag har på din blogg sett ett foto på Paul Lundin, sympatiskt intryck gav det - men nej, inget igenkännandets "pling" i mitt minne.
Kanske är det Paul Lundin från Sollefteå, det är väl troligt, som jag träffade någon gång på Sollefteå hembygdsgård.
Och ja! Hade självfallet varit en dröm och en ära att få göra någon gemensam utfärd i markerna med din vän Paul Lundin. Gossar gjorda av det virket dräller det inte av precis!
Ledsamt han är borta!
Efterlämnade han något nedtecknat? Skulle vara spännande att läsa!
Och ledsamt att "Solgården" på den lilla höga ön i Skäljsjön har skattat åt förgängelsen; stod faktiskt det namnet angivet på stugans farstuskylt. Ja, underbart läge, mycket sol.
Ja, "nybesök" Rödstabodarna du, måste vara jämförbart med himmelska nejder där en sötsolig förmiddag i vårvintermånaden april - också lite av höjdläge vill jag minnas. Minnet är en märkvärdig mackapär som jag inte alltid riktigt litar på - möblerar om och donar, förändrar och förskönar med några snabba penseldrag doppade i tidens färgsatta flöde. Jag får följa dig i mina tankar.
Själv fortsätter jag oförtrutet att envist beta av de naturturer som står till mitt livs förfogande. Just nu ett större fält med ständigt inkommande tranor, sångsvanar, grågäss, starar, tofsvipor - och tre alldeles nyanlända tornfalkar.
Två föräldrafåglar och resultatet av fjolårets häckning - en unge. Nu är det spännande. Boplatsen är besiktigad. Kanske blir det häckning i år igen?
Och så alla dessa välsignade sånglärkor. Jodu, jag är sällsamt vårberusad, har bara lärksång i mig, denna underbara välljudande hyllnig till våren, till livet som strömmar ned från ovan.
Och så dikten i huvudet i ständiga repriser.
Nu får du den!
Vilket datum kommer sånglärkan till Omsjö? Finns där något lämpligt fält?
Hälsningar från thord.
"... APRIL
Lärkan på darrande vingar
brinnande mörk i det blå,
ständigt högre sig tvingar
högre och högre ändå.
Nu blev hon borta i ljuset.
Ingen kan se henne mer.
Endast den jublande sången
strömmar alltjämt hit ner.
(och obs ! denna vidunderligt sköna avslutning.)
Hjärta, när skall du hinna
själv till ditt mål en gång:
att få i ljus försvinna
och bli till sång."
Erik Blomberg (1894-1965)
Sånglärkan, 1961
Thord!
Det har funnits två hembygdsforskare i kommunen med namnet Paul Lundin, som du säkert vet. Den Paul Lundin (1922-2003) som bodde i Näsåker har skrivit ett par böcker, flera skrifter och medverkat i en hembygdsbok och skrivit många artiklar i tidningar om sitt intresse.
Vilket härligt fågelintresse du verkar ha Thord! Hur det är med lärkans ankomst till Omsjö har jag ingen aning om. Jag måste fråga någon mer fågelkunnig....
Tack för den vackra dikten!
Hälsningar Smulan
När jag såg renarna på Skjäljsjön så vill jag berätta om en bok som jag lånat på biblioteket och som jag läst i veckan. Den heter Fattiga som de voro av Birger Ekelid. Det är en dramatisk och verklighetsbaserad berättelse om sameparet Stor-Nila och Lill-Docka. Det ligger mycket släkt och bygdeforskning bakom. Birger Ekelid har dramatiserat berättelsen något men det är mycket intressant att läsa om 1800-talets lappmarker och de förutsättning som människor hade då. Birger Ekelid har varit journalist, lärare och politiskt sakkunnig i regeringskansliet.
Lättläst bok som jag rekommenderar
Harriet
Harriet!
Festligt, på byforskningskursen talade vi precis om en lapp i Junsele som hette "Stor-Nila" (tror jag han hette) Göran hade ett foto av honom också.
Tack för tipset om boken! Den boken ska jag låna.
Smulan
Skicka en kommentar