För nästan 22 år sedan - den 28/2 1986 - mördades Olof Palme på Sveavägen i Stockholm. Det är en dag som jag tror alla människor minns tydligt. En märklig, konstig dag. Jag arbetade den dagen, men mycket av tiden tillbringade vi som jobbade i fikarummet för att följa TV-nyheterna.
På eftermiddagen åkte en vän och jag in till Sveavägen för att se brottsplatsen. Att jag verkligen var där - om jag nu skulle ha glömt det.....! - fick jag bevis för när jag häromsistens råkade bläddra i en bok om viktiga händelser på 1980-talet. På fotot från Sveavägen kunde jag tydligt se att jag stod vid avspärrningarna. Jag känner igen den vita stickade mössan jag bar.
Men det jag mest minns från den dagen var tystnaden, den stumma tystnaden....
8 kommentarer:
Hej Smulan, Nej, den natten glömmer man inte och inte heller den s k mordutredning som följde. Mordet på Olof Palme blir preskriberat om några år. Att sanningen om mordet/mördaren någonsin ska komma fram torde vara mikroskopiskt liten.
Karin! Ja, mordet och det som hände sedan blev en märklig följetong.
Jag studerade då och jobbade med teater i ABF-huset. Just den kvällen hade vi teaterrep.fram till tio och vi tog sedan en vinare på krogen bredvid nergången Rådmansgatans T-bana; Vi gick förbi Grand och pratade om att vi skulle gå på bio en kväll.Jag var hemma till midnatt. I den lugna Stockholmsnatten.
Morgonen efter var allt förändrat.
Fotot ja, ja glömde fotot! På detta foto är även jag och min studiekompis Marie med! Jag minns fotograferna. Marie och jag hade köpt varsin ros och la dit. Men vi syns ej tydligt på fotot - står mer eller mindre gömda mitt i.
Historiens korsväg Smulan. Då kände vi inte varandra.
Bara efter några dagar var det en jättehög av blommor. Jag tog flera kort på blomsterhavet och skickade till min far i Storlien minns jag.
Hejsan smulan!
Heder till dig som håller minnet av detta avskyvärda politikermord levande!!
Ett mord som fortfarande och länge än kommer att sända chockvågor genom samhällen och människornas medvetanden.
Det var väl också här på Sveavägen som den stora vackra drömmen om ett svenskt folkhem slutligen krackelerade.
"...En människa kan mördas men inte ideer. Dina ideer lever vidare genom oss. Vi lovar att efter vår förmåga föra den kampen vidare, kampen för freden och för internationell solidaritet, kampen för ett fritt och öppet Sverige utan rasism och främlingsfientlighet".
Tal av Anna Lindh vid Olof Palmes begravning. Anna är 29 år gammal och 2003 är sjutton år bort.
Så sorgligt smulan!
Hur, vad, tänkte du där intill blomsterhavet?
Förgäves letade jag en passande dikt men insåg att sådan inte existerar. Den här duger. Naturen - trösterska som alltid!
Hej på dig!
"...Det händer något med naturen
när en människa dör.
Träden
som sett oss födas
stillnar och förtätas i sin grönska.
De minns oss
i sina årsringar.
Gräset
som böjt sig under våra fötter
reser sig
segervisst i sin tystnad.
När en människa dör
flyttar hon in
i träden och gräset.
Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska."
Peter
Curman
maskerad, 1986
Inkan! Det känns lite märkligt om vi var på Sveavägen samtidigt...
Jag minns mest tystnaden, en stum tystnad.
Thord! Tack för den underbara dikten av Peter Curman! Den är så oerhört vacker.
Jag kände nog som alla andra en märklig känsla av overklighet. Man trodde inte att sådant kunde hända... I Sverige.
Tanken var nog inte i första hand att hålla liv i detta mord, Thord... Det var bara lite märkligt att jag råkade se att vi fanns med på den här bilden.
Inkan! Rättelse - det ska givetvis stå "att" isf "om" i första meningen. För du var ju där! :)
Ja Stockholm var en dämbad stad under en period. Folket var i chock över att ett sådant mord kunde ske i Sverige.
Så naiva vi var!
Marie och jag var även upp på socialdemokraternas partiexpedition på Sveavägen och skrev i deras minnesbok. De hade gjort det så vackert med bord, kort och tända ljus.
Skicka en kommentar