Min mamma har berättat hur ledsna familjen och alla bybor i Fängsjö var, när de en höstdag tog avsked av min mormors kusin (bild) Otto Fängström (1902-1992) inför hans avresa till Amerika 1927.
 |
| Otto Fängström |
Uppdaterat: Dödsnotisen efter Otto Fängström har jag fått av Magnus Johansson. Tack Magnus!
Min svärfars farbror Hans Peter Eriksson emigrerade till Minnesota 1893. Han skrev också regelbundet hem de första åren, men plötsligt upphörde breven vid tiden för första världskriget.
Mer om denne emigrant i länken ovan.
Det här fotot har Karin W. tidigare visat i sin blogg. Karin har tyvärr lagt ner sin blogg, men för den som är intresserad av kulturhistoria från Näsåker besök den gärna. Den är så läsvärd! Fotot är från 1928 och på fotot syns Karins farbror Arvid Lundin tillsammans med vännen Verner Ritzén inför avresan till Amerika. Familjerna till Arvid och Verner har samlats finklädda på järnvägsperrongen - troligtvis i Näsåker - för att ta avsked, och även för Arvid var det sista gången han lämnade sin hembygd och sitt land. Han återkom aldrig till Sverige.
På fotot finns bland andra emigranterna Arvid Lundin (t.v. på tåget) och Verner Ritzén (t.h.)
Arvids far Bror Lundin (Karins farfar), Verners far Sven Ritzén, brodern Lanz och Ester Ritzén med dottern Stina står på perrongen och tar avsked.
12 kommentarer:
God morgon Smulan.
Vad roligt det var att läsa om Otto Fängström som ju var min morfars bror. Du vet mer om honom än vad jag gör.
Ha en skön vecka önskar dig Evy
Hej Smulan. Jag träffade ju Arvids änka på våren 1975. Då hade hon sålt farmen i Manitoba.
Hon bodde en tid hos mamma och pappa i Västanbäck och hälsade också på hos oss i Jämtland. Inte visste vi då, och inte hon heller, att hennes far hade fötts i Ström, Jämtland.
Verner Ritzén besökte Sverige 1960 med sin familj, har jag fått veta.
Evy, jag har tittat lite på vilka som bodde på Vitberget på tjugo-talet, men har inte komma fram till något resultat.
Var Gustaf och Oskars tillhörigheter hamnade (inkl. breven) vet jag inte. Kanske din mamma vet?
Smulan
Karin! Det du skriver i ditt inlägg om att emigranterna ibland ändrade namn i Amerika ser man ju ofta exempel på. Men visst gjordes den ändringen ganska snabbt i så fall?
(Hans Peter Eriksson - svärfars ana - är ju ett mycket vanligt namn men han behöll det namnet så länge kontakten fanns med hemlandet. Men tanken har funnits att han bytte namn....)
Hej igen
Angående utvandringen till Amerika, så har jag en intressant bok om någon är intresserad. Den heter "Amerika - verklighet och dröm" med underrubriken "De frimanska breven från Amerika och Sverige 1841-1862". Det är Föreningen för Västgötalitteratur som gett ut boken och det är väldigt intressant läsning då dessa brev behandlar det som hände i världen samtidigt som de är personliga dokument.
Ett litet läsetips från mig/ Evy
Om man studerar emigrantlistor, t ex på Ellis Island, verkar det ju vara så, att dom som bytte namn gjorde det rätt snabbt. En del kanske gjorde det redan i den svenska hamnen.
Kvinnor med -dotternamn fick sonnamn...
Johan blev John...
Karl blev Charles osv.
Prickar över å, ä, ö försvann förstås alltid i tullen...
Arvids frus familj hade Bern(d)tson som efternamn innan utvandringen. Det ändrades till Benson.
Eriksson verkar däremot vara ett i tullens ögon accepterat namn och behövde inte ändras. Vi kan ju jämföra med våra finska förfäder, Smulan. De fick ju inte heller behålla sina ursprungliga efternamn. De finska namnen ändrades ju av prästen. Vilket vi så här långt efteråt kan tycka var lite synd.
Tack för lästipset Evy!
Karin! Ja, "Eriksson" finns i alla stavningsvarianter i Amerika på den tiden.
Jag har en del finländska anor bland de värmländska svedjefinnarna. Men där har bland andra Gottlund gjort en bra inventering och skrivit ner de ursprungliga finska namnen på finnarna. Så jag har både Hämäläinen, Moijanen och Eskoinen bland mina finska anor...Anor som dessutom har svenska efternamn förstås!
Hejsan !
Det underbara kortet var visst från 1928 jag undrar om det är någon som minns den här dagen och var med om att vinka av dom som skulle iväg på denna långresa.
Var ligger Vitaberget ???
Mvh/ Donald
Hej Donald!
Det här ska egentligen Karin svara på, men eftersom jag är ute på nätet just nu så svarar jag:)
Ja, dottern Stina lever och är i 90-årsåldern. Hon blev väldigt rörd att se det här gamla fotot där hon finns med.
Vitberget var en stor gård som låg på Vitberget på reseleskogen mellan Stugusjö och Resele. Hvitberget anlades av en Mathias Staf från Dalarna 1826. Huset stod kvar fram till 1980-talet, men är nu rivet. Det finns bara husgrunder kvar.
Smulan
Tack för infon och för en intressant hemsida & blogg
// Donald
Skicka en kommentar