tisdag 9 oktober 2007

"Nischamor" - en riktig krutgumma.

När man släktforskar hittar man ibland spännande människoöden. En av de kvinnor som jag tidigt hörde talas om i min släkt och i min släktforskning var ”Nischamor”. Hon var gift med min mormors morfars bror och har genom sitt liv satt outplånliga spår i sin egen stora familj, i bygden men även hos andra som på olika sätt kommit i kontakt "Nischamor" eller med de många berättelser som finns om denna driftiga kvinna. Det här är ett kort sammandrag av de historier och fakta jag har om Nischamor:

”Nischamor” eller ”Krösamor” som hon också kallades, var en verklig krutgumma som visste vad hon ville och förstod att genomföra det. Anna Catarina (Cajsa) Andersdotter (1837-1930) var född i Rå, Ådalsliden som dotter till kronobåtsmannen Anders Persson Knapp (1801-1840) och hans hustru Carin Nilsdotter (1801-1886) Som 18-åring blev Cajsa piga hos bonden Erik Mikaelsson Lidfors i Rå. 1859 gifte hon sig med min mormors morfars bror Hans Ersson Westermark (1823 -1896) från Fängsjö, Ådals-Liden.

Det har berättats att "Nischamor", tillsammans med sin äldste bror, lyckades få tillbaka ett skogshemman i Jansjö, Ådals-Liden som deras far hade sålt billigt efter en blöt fest. Men den historien är inte trovärdig eftersom hennes far, kronobåtsmannen Anders Persson Knapp från Eds socken, bodde i ett båtmanstorp i Rå, Ådals-Liden och dog ganska ung 39 år gammal. Att vara båtsman i början av 1800-talet brukade inte heller inbringa några större rikedomar och man kan därför anta att "Nischamors" far dog fattig. Modern dog 1886. Familjen bodde dessutom aldrig i Jansjö.

Efter giftermålet bodde ”Nischamor” med make, och med tiden många barn, i makens hemby Fängsjö, Ådals-Liden mellan åren 1859-1878. Maken sålde sin andel i Fängsjö så småningom, och 1877 köpte de ett stort bondhemman i Tängsta, Resele, dit familjen flyttar året efter. Maken dog 1896 medan "Nischamor" bodde kvar på gården fram till 1898, då hon sålde hemmanet eftersom ingen av hennes 16 barn ville överta gården. Nischamor tog istället ett föderåd på gården och bodde där i en bryggstuga tillsammans med yngsta dottern Ingrid (eller Inga som hon kallades) och Ingas son Eugen fram till sin död 1930.

”Nischamor” sägs ha varit en mycket duktig husmor. Hon färgade tyger, sydde kläder och var allmänt sparsam. Hon körde till och med timmer i skogen under sin makes verksamma yrkestid. Att hon var en kvinna med krut på näsan framgår av följande sanna historia:

En gång på 1880-talet fick en av hennes söner benröta i det ena benet. På lasarettet i Härnösand förklarade de att man måste amputera benet. Men "Nischamor" vägrade. Hon tog hem sonen, bad en av grannarna att hjälpa till när hon själv opererade pojkens ben. Hon tog bort en bit av benet, där benrötan satt, lade förband på såret och skötte om såret tills det läktes. Pojken blev halt men han fick behålla benet. Sonen, Per Wilhelm Westermark 1881-1937, levde ut sitt liv och fick i sitt äktenskap 18 barn (vissa påstår att hustrun födde sammanlagt 22 barn)

Det berättas också att när Per Wilhelm skulle göra sin mönstring 1901 så blev han föremål för särskild uppmärksamhet med tanke på sitt ben. Han blev därför frikallad från sin värnplikt.

År 1900 står "Nischamor" antecknad som "undantagshjon", senare "fattigänka".

Anna Catarina (Cajsa) Andersdotter, "Nischamor", dog 1930 i sitt hem i Tängsta.


Källor: Resumé av skriftliga och olika muntliga källor. Kyrkoböcker.

Tack Harriet Boman för korten av "Nischa-mor"!



Tillägg: En ättling till Nischamor, Cicily Bäckström, har berättat så här om sin anmoder.

9 kommentarer:

Inkan sa...

Vilken krutgumma. Fantastiska människoöden egentligen - de fick då ingenting gratis.
Och så fina fotografier!

Glömde kommentera det härunder på Zacharias framför sitt hus. Så stolt han ser ut och finklädd inför kameran med fickuret i kedja över magen.

Anonym sa...

Ja, det är intressant att läsa om svunna tider och se på gamla foton.
Smulan, den här typen av blogg tycker jag jättemycket om. :)

Lillan

smulan sa...

Tack Lillan!

Inkan och Lillan! Vad säger ni om bloggens nya utseende? Är det OK?

Kram på er!
Smulan

Anonym sa...

Smulan, när jag skrev att jag tycker jättemycket om den här typen av blogg, så menade jag just bloggens utseende. Borde ha uttryckt mig tydligare. :)

Kram
Lillan

Inkan sa...

Din blogg ser ren och klar ut. Och behagliga nyanser.
Jag funderar ibland på att byta utformning...men kommer mig inte för. Har svårt att se vad jag vill ha.Jag är kanske velig.
Just nu inte i rätt form tror jag.

Anita S. sa...

När jag läser om Nischa-mor och min morfar, Per Wilhelm, ja då känns det i hjärteroten.
Min mamma sa alltid att mormor fick 22 barn men jag har bara 19 i mina anteckningar. Kan vara så att hon inte hann gå ut alla graviditeter.

Katja elmen sa...

hejsan ville bara säga att vi då är typ släkt. Nishamor
Amanda Dorotea Vestermark, född 1877-05-11 i Fängsjö, Ådalsliden. är min mormors mormor

Anita sa...

Hej!!
Oh,vad roligt det var att få läsa om och se en bild på min mammas, mormor "Nischamor". Mamma berättade att hon kunde säga ifrån när hon ej var av samma åsikt om saker o ting.

Tusen tack för att jag fick ta del av Din blogg.

Med Vänlig Hälsning
Anita

Anita sa...

En kommentar av Harriet Boman Resele:

"Den som hjälpte Nishamo rmed operationen hade varit fältskär och hade vissa instrument. Han hette Berntsson och var spegelmakare. Gjorde speglar med gipsornament som han åkte runt och sålde med häst och släde. Berntsson härstammade från Göteborg. Han bodde nära hembygdsgården i en stuga vid Sjuskinnån och Fjällsnipan."