Det sista fotot visar rester av det gamla värdshuset på Fransåsen. Egna foton.En repris från min blog - juli 2006 - om den gamla byn Fransåsen.
Det här är Fransåsen, Ulla och Börje! Tack för besöket och välkommen åter!
Det sista fotot visar rester av det gamla värdshuset på Fransåsen. Egna foton.
5 kommentarer:
Historia som finns att se rester av just där allt var- är faktiskt något speciellt.
Vilken fantastisk jättegran föresten - den stammen var grov. Måste vara ett mycket gammalt träd.
Så synd att värdshuset rasat - tänk om det hade varit intakt och underhållet... ett ställe att sova över på och lyssna på naturen.
Inkan!
Hmmm... granen är mycket gammal - minst 150 år och står strax vid Fransåsen på min mans skogsmark. Han är själv lite imponerad av dess storlek, därav fotot....
Värdshuset (från 1772, om jag inte minns fel) var på väg att restaureras på 40-talet av Hembygdsföreningen, men blev inte av. Och nu är det försent, tyvärr. Numera finns ett annat litet "värdshus" uppbyggt på Fransåsen, som kan användas för övernattning om man vill.
Det finns mycket intressant historik om denna gamla skogsby!
Hej Smulan
Angående din sista mening i berättelsen om Fransåsen: Ibland undrar jag faktiskt om inte det var lugnare att leva förr. Man visste vad man hade och vad man behövde uträtta för att överleva. Därutöver hade man tid för varandra.
Idag vill vi bara ha, och arbetar för det mesta i ensamhet och är för trött att umgås därefter, eller så har vi inte tid.....
Hälsningar från Evy
Evy! Visst har du rätt i det! Men jag vet inte om jag är beredd att leva det liv som dessa människor många gånger levde i stor fattigdom och armod. Men visst - jag vill leva ett liv utan allt för mycket materiella saker. Det hindrar att leva mer än hjälper, tror jag.
Smulan
Där sa du en sanning. Hos de familjer jag mötte i Australien var prylar icke-existerande. De hade vad de behövde för det dagliga livet, dvs kläder, mat, och säng och en matplats. Ingen massa bjäffs i hyllor eller finporslin som inte fick användas osv.
Men en ruskig massa vänner hade de som de umgicks flitigt med. En lunch på stan var mer regel än undantag :-D
Evy
Skicka en kommentar