 |
| Midsommaren 1948. Utanför bryggstugan i Nygård, Silvertjärnmyran. Pappa t.hö. |
 |
| Klinga och jag utanför bryggstugan i Nygård vid Silvertjärnmyran. Sommaren 1948 |
 |
| Anita sommaren 1948 eller 1949 i Nygård, Silvertjärnmyran. |
 |
| Huset på Nygård, Silvertjärnmyran, Gultjäl. |
Pappa bygger en hässja på Silvertjärnmyren.
Häromdagen, när jag var med och hjälpte min syster att flytta, fick jag syn på den barnvagn som jag och mina syskon låg i när vi var små. Min syster hade "räddat" den en gång för många år sedan när vår pappa, i ett ryck av upprensning i sommarstugan, skulle kasta den och annat bråte till förgängelsen.
Det var roligt att få se den gamla barnvagnen igen, trots att den efter år av omild behandling mest såg ut som den snarast borde köras till soptippen. När vi var små fick barnvagnen ofta tjänstgöra som dock-barnvagn åt oss systrar och som bil till min lillebror... Men vi syskon är nog lite sentimentala; barnvagnen ska nu återbördas till sommarstugan och ställas tillbaka i förrådet. Tills att någon, åter igen, tycker det är dags att kasta det "gamla skrället"...
Nåväl, jag var den första i syskonskaran som låg i denna barnvagn. Jag föddes på en gudsförgäten plats i skogen utanför Gultjäl i Junsele. Platsen hette/heter Nygård vid Silvertjärnmyran och det låg flera kilometer in i skogen. Min farfar byggde huset vid Silvertjärnmyran i början av 1940-talet och när min mamma och pappa var nygifta var detta det hus de fann bäst att flytta till. Åtminstone till att börja med.
Nybygget vid Silvertjärnmyran var en mycket enskild plats i skogen, och de närmsta grannarna och affären fanns flera kilometer bort. Ganska snart flyttade en bror till min mamma med familj till övervåningen på huset, men trots det blev tillvaron ofta besvärlig för min mamma att bo där när pappa arbetade.
På denna plats föddes jag. Jag minns ingenting av min tid i Nygård vid Silvertjärnmyran, eftersom familjen flyttade när jag var två år. Jag har mest bara hört berättats om platsen där jag föddes. När jag var arton år besökte jag platsen vid Silvertjärnmyran igen för första gången. Då stod boningshuset kvar, men huset revs strax efteråt av skogsbolaget som ägde marken.
På senare år har jag besökt platsen vid Silvertjärnmyran några gånger. Allt som nu finns kvar av nybygget är en rest av skorstenen på bryggstugan - det hus som syns överst på de gamla fotona. Det har växt upp skog på tomten och bara den gamla igenfyllda brunnen och rester av husens stengrunder påminner om att där har varit en plats där människor har bott. Till och med den gamla vägen till nybygget vid Silvertjärnmyran har försvunnit när skogen avverkades häromåret. Snart är allt borta och skattat åt förgängelsen.
Men barnvagnen finns fortfarande kvar... än så länge.
Mer om nybygget vid Silvertjärnmyran: http://smulansblog.blogspot.se/2008/06/frr-och-nu.html
Här en bild ur boken "Ångermanland Bygd och folk" 1949:
Men barnvagnen finns fortfarande kvar... än så länge.
Mer om nybygget vid Silvertjärnmyran: http://smulansblog.blogspot.se/2008/06/frr-och-nu.html
Här en bild ur boken "Ångermanland Bygd och folk" 1949:
5 kommentarer:
Hej Smulan
Nog har man rätt att vara sentimental ibland.
Även jag låg i en sådan barnvagn, och jag önskar den fanns kvar. Tror ju inte det finns så många förutom de som bevaras på museer runt om i landet. Det man förundras över är att vi säkert hade det bra i en sådan barnvagn, till skillnad från de stackars barn som idag trycks ner i något som de knappt kan röra sig i.
Ha en skön helg önskar dig Evy
Hej Evy!
Den här barnvagnen var ganska modern för sin tid, tycker jag. Man kunde t.o.m fälla ner fotändan på vagnen så barnet kunde sitta!
Men ack så små hjul!
Hoppas att ni har lika underbart väder som vi har!
Hälsningar Anita
Smulan, jag minns faktiskt barnvagnar av den där modellen från min tidiga barndom. När jag fyllde fem år (1951), fick jag en dockvagn som såg likadan ut, fast mycket mindre givetvis. :) Åh vad lycklig jag var! I vagnen fanns det, fÖrutom en docka, en madrass, ett täcke, två lakan och en kudde med Örngott. Allt sytt av min mormor. Täcket och ett lakan har jag fortfarande kvar.
På tal om dockor så ser du ut som en jättegullig sådan på fotot där du sitter på farstukvisten. :)
Lillan
Den vagnen är väl "K-märkt" idag - så spara den. Vem vet - det kan dyka upp en samlare... då kanske den är värd mycket.
Själv har jag inget sådant minne från när jag var barn. Kanske finns det kvar något på farfars gård - där vi bodde de första åren innan far byggde egen villa.
Men tänk att du föddes så där på skogen - och idag är det borta. Men det är många byar och gårdar som idag håller på att helt försvinna. Jag tänker på en del av de hus som står tomma och förfaller i min hembygd.
Lillan!
Vi använde barnvagnen som dockvagn. Till och med vår lillebror fick länge agera "baby" i den vagnen, när hans storasystrar lekte. Under stora protester...! :)
Inkan!
Barnvagnen är nog inte försäljningsbar :)Som den ser ut!
Den har bara ett attraktionsvärde för dem som använt den, skulle jag tro...
Skicka en kommentar