Julottan - ett juldagsminne i Fängsjö

Ett barndomsminne.

Min familj har firat många, många  jular i den lilla skogsbyn Fängsjö. Ofta firade vi jularna tillsammans med den stora släkten och med de två bröderna  Fängström som fortfarande bodde kvar i byn. Jag har mina rötter i Fängsjö via min mor, som föddes och växte upp med sina tolv syskon i Fängsjö. Rötterna till byn sträcker sig dock tillbaka till början av 1800-talet när ett par nybyggare från Dalarna bosatte sig där.  Byn har varit befolkat fram till slutet av 1980-talet när den siste bybon lämnade byn. Idag är Fängsjö en fritidsby där de flesta fritidsboende har rötter och kopplingar till byn. 

Det finns ingen elektricitet i Fängsjö, men vi klarade jularna det med levande ljus i granen, öppen spiseldning och marschaller ute på gården och efter byvägen. Snö och skottning ingick i julbestyren.

Det hände nån gång att vi besökte julottan i min barndom. Julottan var inte något som stod på agendan varje jul men det hände någon gång. En julhelg i början av 1960-talet i Fängsjö fick jag, mina syskon och en kusin en idé att vandra till julottan på juldagsmorgonen. Det är ca 1,6 mil från Fängsjö till kyrkan i byn. 

Sagt och gjort. Vi steg upp tidigt i ottan medan det var alldeles mörkt ute och vandrade iväg. Det hade snöat under natten, så det blev en en ganska tuff vandring ett par timmar i mörker och djupsnö. Vi hade i alla fall fotogenlyktor med oss som lyste upp vår vandring.

När vi så småningom kom fram hade julottan precis avslutats i kyrkan.. Bara vaktmästaren fanns kvar i kyrkan. Vi kom en timme för sent! Besvikelsen blev förstås stor, men jag minns inte att vi var speciellt ledsna. Vi gick till en moster och morbror i byn som bjöd oss på kaffe innan en kusin skjutsade hem oss till Fängsjö.

Jag är glad och tacksam för alla fina julminnen i Fängsjö. Minnen som med åren blivit som vackra pärlor i minnets kavalkad.