tisdag 4 juni 2019

"Finn-Kalle"


Det fanns en gårdfarihandlare i början av förra seklet som gick runt i byar, bl.a i Junsele, med sitt stora knyte och sålde varor. Han kallades bara för "Finn-Kalle". Hans hund hette Fylax..

Finn-Kalle lär ha dött på ålderdomshemmet i Bredbyn. Är det någon i trakterna som utifrån dessa ledtrådar råkar känna till vem denne herre var? Det finns många roliga historier i Junsele om finn-Kalle; det verkar ha varit en beskedlig, dock lite småsnål herre. ;) 

Uppdatering: Jag har fått en tidningsartikel av Göran Stenmark som bl.a. handlar om Finn-Kalle. Göran skriver:  "Har funnit lite om Finn-Kalle i en artikel av Berta Sjölander f 1913 i Jönsel Blaä nr 3 1992. Inte så mycket om hans bakgrund men om hur han var".



Klicka på bilden så förstoras texten. 
Uppdatering. Ibland går det snabbt att få svar. :)  Följande information har jag fått av Rut Hellström-Björhammar som fick hjälp via kunniga forskare Anbytarforum i Rötter. Tack Rut! 

"Matts Karlsson Juth gick runt i byarna i bl a Ådals-liden, Junsele och Anundsjö och försörjde sig som gårdfarihandlare. Han kallades allmänt för Finn-Kalle. Han föddes den 26/1 1869 i Korsnäs förs., Vasa, Finland, och var tvilling.

Finn-Kalle kom 56 år gammal till Ådals-liden från Korsnäs, Vasa, den 13/8 1925. Står antecknad som ”finsk undersåte”. Flyttade sedan från Ådals-liden till Näs, Anundsjö, den 17/10 1934. Åtminstone i början av 1950-talet var han därefter bosatt i Norrflärke, också det i Anundsjö.

Fadern Carl Johan Adolf Juuth, som var född den 2 dec. 1831 i Harrströms by, var bonde i Harrströms by, Korsnäs förs. Fadern dog dock redan den 28 dec. 1869, bara 38 år gammal. Matts som var yngst var då bara ett år gammal. Modern hette Clara Johansd. och var född den 18 nov. 1830 i Långvik, Närpes.

Finn-Kalle slutade sina dagar den 21/5 1953 och blev trots sitt tuffa liv hela 84 år gammal. Han lär ha dött på ålderdomshemmet i Bredbyn."

Informationen på Anbytarforum hittar man här.

5 kommentarer:

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Rut Hellström-Björhammar sa...

I början på 1950-talet från det jag kommer ihåg Finn-Kalle, så bodde han i det vita huset vid sjön Flärkens norra sida i Norrflärke. Ett ganska stort hus med dubbel ”sjöutsikt”, Flärken på södra sidan och Kubbeån på den norra vid den gamla träbron. Man undrar hur Kalle med sin troligen låga gårdfariförtjänst hade råd att köpa detta hus, men han kanske bara hyrde. Han kan ju inte ha fått sälja så mycket när han ibland kallade kunden för ”snålbondkäring” och väl nästan skrämde slag på folket i stugorna.


Finn-Kalle var ogift, men han hade en hushållerska som han och alla andra kallade ”Hussan”. Hon hette Ingeborg Håkansson (född 19/8 1893) och var dotter till Håkan Håkansson och Kajsa Stina Kristoffersd. i Järvberget, Anundsjö. Ingeborg dog den 2/11 1975 på pensionärshemmet i Bredbyn.


Kalle var en mycket speciell person. När han skulle handla mat på Kooperativa (Konsum eller Koppra som vi sa), så betalade han varje vara för sig. Kanske trodde han sig bli lurad annars. På den tiden handlade man över disk och allt såldes i lösvikt och då var det inte lustigt att stå i tur efter Finn-Kalle, för det tog en evinnerlig tid.


Jag och tvillingarna Jan och Alf Sjölander cyklade en mörk kväll bort till Kullen och Finn-Kalles hus för att spela hartsfiol på hans köksfönster. Efter ett tag kom han utfarande och ropade något argt. Vi sprang förstås meddetsamma iväg och glömde oss, men det var väl ändå ett ganska oskyldigt bus.

Nutida barn kanske inte vet hur man spelar hartsfiol. Det gick till så att man satte fast en björntråd/metrev i ett lämpligt fönsterbleck på ett hus. Därefter drog man iväg med tråden på behörigt avstånd, spände tråden och gned hartsbiten fram och åter mot tråden. Det lät förskräckligt och ljudet fortplantade sig in i huset och förorsakade husägaren att gå ut för att kolla vad som stod på.

Rut Hellström-Björhammar Uppvuxen i Norrflärke, Anundsjö

Anonym sa...

Hey there! I'm at work browsing your blog from my new iphone!
Just wanted to say I love reading through your blog and look forward
to all your posts! Carry on the outstanding work!

Birger Moström sa...

Min mormor Lisa Olofsson som bodde på Gultjäl hade många historier om Finn-Kalle. Han stannade ofta över hos dem och fick sova i bryggstugan. Mat fick han ju också, och det var mer än en gång han lovade att mormor Lisa skulle få ett fint förklädstyg som tack men ekonomisk som han var blev det aldrig av. Han brukade också ha sin hund med sig; hunden hette Fylax. Han var också mycket rädd för åskan; när det började mullra la han sig på soffan och tog något tyg eller en kudde över huvudet. Lisa, sjung O store Gud, bad han mormor. Och när det blev tyst sa han "Å ho slut nu?" Förutom tyg tråd och allsköns nipper hade han ibland också någon brosch som han ville sälja. "Köp skorven, köp skorven" sa han då.

Anonym sa...

Rut och Birger! Tack för era intressanta och beskrivande kommentarer! Det är alltid roligt att läsa personliga berättelser om personer och det har ni verkligen lyckats med. Tusen tack!Anita