onsdag 20 mars 2019

Ett sorgligt brev..

Omsjö slutet av 1920-talet
Fr.vä: Anselm Danielsson, Gustaf Jonasson f 1888, hustrun Jenny, Ingrid Karlström, Inga Dorotea Lidberg gift Jonasson f 1865, "smålänningen" August Jonasson Djerf f 1852, Nils Anders Nilsson f 1886, Per Jonasson f 1898. Pojke bakom: Nils Nordin. Pojke sittande: (enl. uppgift): Erik Gunnar Jonasson f 1924 

För en tid sedan fick jag en avskrift av ett brev som berörde mig. Brevet är skrivet i feb. 1933 av Nils Anders Nilsson i Omsjö (1886 -1950).  Nils Anders skriver till sin bror Per i Svartnäset, Stor-Degersjön (Styrnäs sn) för att berätta om det som hände brodern Pers son Erik när han blev sjuk och avled under sin vistelse hos farbrodern och övriga släktingar i Omsjö.

Det är ett rörande brev som säger mycket om hur levnadsförhållandena var i början av 1930-talet och om hur utsatta människorna var när de drabbades av sjukdom. Dåliga kommunikationer och långa färdvägar försvårade att sjuka fick hjälp i tid. När hjälpen kom fanns oftast bara konservativa behandlingsmetoder att tillgå innan antibiotika och vaccin fanns tillgängligt. Många avled i hemmen medan andra dog på sjukhus på grund av att det inte fanns botande behandling. Mässling var en svår och fruktad sjukdom på den tiden. Många avled av de komplikationer som virussjukdomen förde med sig. Sjukdomen var mest allvarlig för mindre barn. Barnen som drabbades dog ofta av komplikationer som hjärnhinne - och lunginflammation. Detta öde drabbade Erik Gunnar Jonasson f 1924 född i Grundtjärn.

Erik t.vä brodern Ingvar t.hö.

Eriks föräldrar var Per Adolf Jonasson f 1898, Omsjö och Frida Maria Forsberg  f 1893, Grundtjärn. De gifte sig 31/5 1924 och bosatte sig i Grundtjärn, Anundsjö sn. De fick tre barn innan de omkring 1930 flyttade till Svartnäset vid Stor-Degersjön  i Styrnäs sn.

Den äldste sonen Erik Gunnar föddes den 8 sept. 1924 i Grundtjärn. Skolåldern inträffade omkring tiden för familjens flytt till Svartnäset. Svartnäset var en en ensam gård på ett näs invid Stor-Degersjön som låg i väglöst land och långt till skolan. Det beslutades att Erik skulle börja skolan i Omsjö där hans farmor, farfar, många släktingar och kusiner bodde. På skol-loven åkte Erik hem till föräldrarna och sina syskon i Svartnäset. 


I början av 1933 fick Erik en förkylning som inte ville ge med sig. Samtidigt var flera bybor sjuka i mässling.  Det fanns en rädsla att även Erik skulle drabbas, och ganska snart blev även Erik sjuk. Han fördes till Sollefteå lasarett där han avled den 5 feb. 1933. Det blev en stor sorg för familjen men även för Nils Ander och övriga släktingar  i Omsjö.

Sent omsider orkade Nils Anders skriva ett brev till sin bror Per. Det är ett rörande, starkt brev och man känner genom orden att det var tungt för Nils Anders att skriva brevet.

Kopian av brevet har jag fått av Börje Fängström. Ett stort och innerligt varmt tack, Börje! Det är ett värdefullt tidsdokument som beskriver hur förhållandena var i början på 1930-talet när en allvarlig sjukdom drabbade människor.

Så här lyder brevet  (avskrift) från Nils Anders Nilsson i Omsjö till brodern Per med familj i Svartnäset, Stor-Degersjön:


Brev sid. 1 (av 4)


Sid. 1 av 4 .


"Omsjö den 18/2- 1933

Broder Per
Jag får be om ursäkt för att det dröjt så länge innan jag skriver till dig, Jag har tänkt på att skriva till dig alla dagar sen lill Erik for ifrån oss, men jag har ej fått så pass tid över så jag har kunnat.Jag arbetar i skogen om dagarna och om kvällarna har jag andra göromål.Idag har jag tagit mig ledigt från skogen för att ordna med rapporten till Förbundet för Jan. månad och det är mycke huvudbry.

Ja det blev ett sorgligt slut med Lill Erik Gunnar, jag trodde att det skulle finnas nån räddning för honom då han fick komma på lasarättet men det ser ut som att han ej hade längre livstid.Jag var rädd för att han skulle få den der stygga sjukan som var i farten, för jag fruktade för att han skulle bli svår sjuk om han fick den, Han hade klarat sig så pass länge så jag tog på tro att han skulle slippa den då andra barn hade legat sjuk och hunnit blivit friska igen, här i Nordins låg både  Anny och Edur svårt sjuk men det såg ut som att det ej skulle bita nå på Lill Erik.

Han hade haft hosta och ont i bröstet hela tiden sen jul men var ju kry ändå så att han kunde gå på skolan, Han låg visst hemma en dag strax innan han nu blev sjuk men på morgonen efter sade han att han skulle gå på skolan för han var kry, Det blev ej mera än den dagen för på kvällen blev han dålig och syntes bara vilja ligga, Han kunde ändå läsa sin läxa så han lärde den men på morgonen dagen efter då steg han inte opp nå mer, Det var nog troligt att mässlingen slog in åt huvudet på honom för han var alldeles rosig på hela kroppen och på benen, men i huvudet slog han in och ut anvar gång och det lär vara farligt då det gör så. 
På Söndagskvällen var han hårt sjuk han hade 41,1gr. Feber, vi var då och skulle ringa till Docksta så att ni skulle få höra det men kom inte fram för det var stänkt det.

På Måndagsmorgonen då var han något kryare han hade fått sovit halva natten och hade lägre feber. Jag trodde då att han skulle bli kry igen, han började och skämta med mig på Måndagskvällen när jag kom hem, Men då på natten blev det svårt för honom han fick inte sova en blund,

Då måste jag sända efter sjuksköterskan och hon i sin tur ringde efter doktorn, jag blev glad då jag hörde att Frida fått tala med honom, men det var svårt för dig som inte fick träffa honom nå mer i livet.

Jag mådde så illa över han när han låg hemma här så jag var nästan sjuk, det blev rent en lättnad när Doktorn och sköterskan kom hit , jag trodde att de skulle kunna hjälpa honom så att han kunde bli frisk igen. Det känns så svårt att en människa inte skall kunna göra något i sådana fall man står ju der maktlös och inte kan lindra deras plågor på minsta vis.
Det förundrar mig mäst att lill Erik hade så god reda på allting, han hade så klart för sig mellan var gång han var redlös. Han talade om för Doktorn hur hans namn var då Doktorn frågade och när han var född dato, månad, år. Det behövde ingen annan säga.
Jag tänker på honom jämt jag kan ej få honom ur tankarna, jag är då glad att jag inte var nå hård mot honom han fick som han själv ville ha det alla gånger, Folket påstod att jag krusade honom för mycket men jag tänkte på annat, om han skulle bli sjuk och dö, så behövde inte jag bära på mitt samvete att jag varit hård och stygg med han.
Det var nu meningen att Augusta skulle sömma ett par vadmalsbyxor åt Erik men det han hon inte förn det blev för sent. Jag får tala om att Lärarinnan och skolbarnen skall köpa en krans och sända till er som skall vara på lille Eriks grav, nog tänker jag att ni hin få den innan ni jordfäster honom. Lärarinnan har satsat 2:-kr. till den. Det är troligt att vi sänder den i samma paket när jag sänder hans övriga saker.
Jag fick då inte följa lill Erik hem på Svartnäset till våren som meningen var, han for en annan väg. Men går det som jag tänker så skall jag komma på Svartnäset ett tag till sommaren också och hälsa på eder. Jag har sänt en räkning till skolkassören som jag betalade ut för sköterskan, jag sa till Doktorn att han fick sända räkning till Styrnäs Kommun för sitt besvär, jag ser att du legat sjuk också, Det är en svår tid på året denna tid med många olika sjukdommar. Per Eriksson är kassör nu för sjukkassan så jag har anmält din sjukdom för honom, och sänder dig härmed ett sjukintyg, Du har 14:- kr. kvar utav den förra ersättningen, och nu går det 12:- kr. utav detta för första kvartalet till avgifterna.
Jag kommer just inte ihåg nå mera att skriva om denna gång. Vi kan ju få språka vidare när vi träffas nån gång om vi få leva och vara frisk.
Hoppas att du kryar till dig och ej ta det för hårt, Vi har hört ett rykte att Frida blev så medtagen när Erik dog att hon ligger på militärsjukhuset i Sollefteå, Detta måste vara bara folkprat då du inte har nämnt något i brevet som jag fick.
Jag kommer ihåg en sak till, Sköterskan tog två filtar med sig som hon bäddade in lill Erik i när hon for med honom till lasarättet, Jag undrar om Frida såg till dom nå när hon fick ut kläderna som han hade.
Ni får förlåta min slarviga skrivning.         
Många helsningar till eder alla.


N. A. Nilsson "  

-------------------------------


Nils Anders Nilsson var son till Nils Henrik Nilsson 1857-1887 och Inga Dorotea Lidberg  1856-1930 i Omsjö. Han var skogsarbetare och drev även en liten handelsbod på gården.

Nils Anders Nilsson avled 24 nov 1950 i Omsjö, Ådals-Liden


I den här lilla stugan i Omsjö bodde Nils Anders Nilsson. Det lilla  ljusa huset till vä. var den handelsbod som Nils Anders  ansvarade för. (Personen på bilden är okänd) 


                                Källor:

Börje Fängström, som skickat mig en kopia av brevet.


Sollefteå lasarett F:2 (1926-1935), sida 51, nr 13

https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/F0015103_00058

Styrnäs F:3 (1895-1943), sida 111, nr 3
https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/F0014120_00119




Inga kommentarer: