Translate

måndag 30 september 2013

Den gamla järnsängen


Jag fick anledning att åka till den plats där min pappa föddes på 1920-talet; Rocksjö/Risbränna i Junsele. Igår blev det av. Som med många andra ödebyar i skogen var platsen öde, begraven och glömd av både gud och människor. Jag återsåg en plats överväxt av skog, stenrösen, murknade husrester och slängda nyttoredskap. Man påminns om hur förgängligt allting är. Och frågor tränger på.

Den här gamla järnsängen tex - vem har använt den..?

Vila i frid Rocksjö/Risbränna!

Mer om Risbränna/Rocksjö här:

http://smulansblog.blogspot.se/2007/11/risbrnna-rocksj.html

torsdag 19 september 2013

Femte jobbskatteavdraget

Jag vill dela en reflektion som jag läst på Facebook med anledning av Reinfeldts nya påhitt om det femte jobbskatteavdraget.

Reflektionen är värd en tanke!

"Kära regering. Jag har fast anställning, eget företag och ett eget hus. Kylen är full med mat, vi har både bil och råd med telefon, TV och internet. Att ni satsar 12 MILJARDER kronor till ett femte jobbskatteavdrag för att jag ska få ett par hundralappar mer istället för att hjälpa dom utan arbete, social trygghet eller med speciella behov är vedervärdigt.

Ta istället mina pengar och lägg dom på arbetslösa, på sjukvård, äldreomsorg och skolan. På att anställa fler förskolelärare så att min dotter kan gå i en mindre klass. Ge pengar till statlig forskning. Att hjälpa alla dom som har det sämre än mig. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Min förmåga att hjälpa till är mycket större än mitt behov att få. Jag behöver inte lägre skatt, jag behöver ett bättre samhälle."

fredag 13 september 2013

Sally





Min nyaste vän heter Sally.  Sally är en underbar Cocker spaniel-valp som kommer ända från Danmark. En berest liten dam som jag hoppas ska trivas hos mig/oss i många år. :)

Välkommen till oss Sally!


Uppdatering:



Tack Elisabet!

måndag 9 september 2013

Pehr Andersson Kruse 1847-1905 Ådals-Liden




    För en tid sedan råkade jag gå förbi en gravsten på kyrkogården i Näsåker som fångade mitt intresse. Jag kände igen namnet på gravstenen, men kunde inte minnas från vilket sammanhang. Men som vanligt så hittade jag vad jag sökte i Paul Lundins bok: Sanningar och sägner". Paul skriver bland annat så här om denne man:

"Pehr Andersson Kruse var en av de många värmlänningar som under bolagstiden vid sekelskiftet invaderade mellan-Norrland. Han var en man med gott intellekt, framåtanda och goda kunskaper. Snart togs hans praktiska kunnande i anspråk som faktor i Strömnäs AB med stationering i Forsås. Ungefär samtidigt invaldes han i kommunalnämnden och i fullmäktige.

Som ledamot i de kommunala nämnderna arbetade "Svart-Andersson" (som han mest kallades på grund av sin mörka hud- och hårfärg) mycket med att stävja fylleriet och arbeta för nykterhet. Fylleriet hade ökat i samband med det expansiva skogsutveckligen och s.k. ölschapp växte upp lite varstans i socknarna. Lanthandlarna var också i regel krögare under denna tid. Man blandade brännvinet med ett slags färgämne och sålde det som champagne. En sådan "champagne-flaska" kostade i runt tal 10 kronor.

Modigt och kraftfullt uppträdde nu faktor Andersson mot detta ofog, och lyckades genomdriva kommunens beslut om förbud mot denna olaga sprithantering. Det väckte tillfredsställelse och glädje hos de flesta sockenbor, men också illvilja och hat hos andra.

Pehr Andersson Kruse arbetade energiskt inom nykterhetslogerna med att propagera för faran med spriten. Han ställde också upp för de svaga i socknen. Ett exempel är att Kruse ställde upp i rätten för att försvara en åldring i Åhs, som svårt förfördelats och behandlats illa av sin svärson som underlåtit att ge honom de föderådsförmåner som han hade rätt till.

Pehr Andersson Kruses modiga och stridbara uppträdande kom att ge honom många vänner men också en del fanatiska ovänner. På nyårsaftonen 1904 hade Pehr Andersson Kruse ett ärende till grannbyn Häxmo och på hemvägen till Forsås överfölls han av okända män som misshandlade honom svårt till medvetslöshet. Faktorn hämtade sig aldrig riktigt efter det och avled knappt ett år efter överfallet i vad som antogs vara i sviter av de skador han fått. Kruse blev 58 år gammal.

Gärningsmännen blev aldrig fällda och Kruse själv hade inget minne av vilka angriparna var. Givetvis florerade en mängd rykten och tydligt var att de skyldiga kunde finnas bland de som förfördelats av Kruses stridbara arbete för rättvisa, ordning och nykterhet."


Ingvar Norlin, Näsåker skriver i en artikel så här:

"Men han ägnade sig inte enbart åt politik på sin fritid utan han var något av en advokat för de mindre bemedlade som på något sätt kom i knipa i samband med de många gånger olagliga skogsförsäljningarna. Allt detta gjorde honom inte allt för omtyckt bland en stor del av befolkningen, men Per var orädd och brydde sig aldrig om de många hoten han fick, utan fortsatte oförtrutet vidare på det som han trodde var rätt."


Av Magnus Johansson fick jag följande uppgifter nedan. Magnus skriver att det finns inga ättlingar efter Pehr Andersson Kruse kvar i Ådals-Liden. Fyra av barnen emigrerade till USA. Gravstenen på kyrkogården i Näsåker är dock en påminnelse om Pehr Andersson Kruses liv och gärning i Ådals-Liden. Ett livsöde om en modig och stridbar man. Gravstenen restes av skogsbolaget Strömnäs AB med inskriptionen: "Över redbar o trogen tjänsteman reste Strömnäs Aktiebolag vården".




Pehr Andersson Kruse var född den 18 mars 1847 i Kläggstranden, Östmark sn som son till drängen Anders Hindriksson från Ransjön och pigan Karin Arvidsdotter f. 1820. Han gifte sig den 13 februari 1870 i Fryksände sn med Karin Jönsdotter. Hon var född den 14 oktober 1843 i Rådom, Fryksände sn som dotter till torparen Jöns Olsson (f. 1815) och hans hustru Kajsa Jansdotter (f. 1816). Familjen var först bosatt i Smedserud, Fryksände sn, där Pehr först skrevs som inhyses, sedan arbetare och slutligen faktor. 1877 flyttade familjen till Forsås nr 3, Ådals-Liden sn, där han var torpare, timmerfaktor och skogsinspektor. Karin dog den 16 november 1898 i Forsås av magkräfta. Pehr dog den 18 december 1905 i Forsås. Han dog av anæmia perniciosa progessiva (fortskridande elakartad blodbrist). Han dog enligt uppgift i sviterna av en misshandel året innan.

Barn:

Per Kruse, född den 20 augusti 1870 i Smedserud, Fryksände sn.

Karolina Andersson Kruse, född den 25 september 1873 i Smedserud, Fryksände sn.

Hulda Maria Andersson Kruse, född den 14 augusti 1876 i Smedserud, Fryksände sn.

Amanda Teresia Kruse, född den 20 mars 1880 i Forsås, Ådals-Liden sn, död där den 16 juli 1882 av difteri och halssjukdom.

Oskar Fritiof Kruse, född den 25 oktober 1882 i Forsås, Ådals-Liden sn.

Amanda Teresia Kruse, född den 26 januari 1885 i Forsås, Ådals-Liden sn.

Hildur Ingeborg Kruse, född den 16 oktober 1889 i Forsås, Ådals-Liden sn.


Uppdatering 24 aug. 2014.

Magnus Johansson har forskat vidare på vad som hände Pehr Andersson Kruses fyra barn som emigrerade till Amerika. Magnus skriver om det på sin blogg här: http://adals-liden.blogspot.se/2014/08/emigration-syskonen-kruse.html

lördag 7 september 2013

Att vara eller inte vara..

Bilden lånad från Maria Westerbergs hemsida Vildhjärta: http://vildhjärta.se/


Jag gillar fyrfota djur. A l l a fyrfota djur, men även de som inga fötter har. Åtminstone tror jag det. ;) Fast ormar, maskar och dylika djur kan gärna få hålla sig borta från mina ögon och fötter.

Det pågår jakt just nu. Älgjakt. Fågeljakt. Harjakt också för dem som hinner med/kan det i den villervalla av hundar, jägare och utländska bärplockare som nu finns ute i skogarna.

Jag tycker lite synd om djuren, skogens invånare, som måste skydda sig allt de kan för att undgå jägarnas kulor. Jag håller gärna på dem när jag tänker på jakt. Jag vill hellre se en levande älg än en död..

Samtidigt. Jag är inte e m o t jakt. Jakt i ordnade former som bedrivs med omdöme, hänsyn och respekt för djuren är inte fel. Djur som dödas med välriktade kulor i skogen får en smärtfri och säker död. Djuren har haft ett bra liv i frihet och får dö på ett bra sätt. Det kan man inte alltid säga om alla de djur som avlivas i slakterier och lever i stora uppfödningsfabriker. De djuren behandlas inte väl.

Jag äter kött. Men bara kött från djur som levt i vilt tillstånd. Åtminstone försöker jag göra det.

Heja alla djur i skogen! Jag håller på er. :)