Sagan om Sinus och Orbita
Orbita satt i vänstra förmaket och virkade på en hjärtspets. Hon kastade en blick ut genom ovala fönstret och såg Sinus komma uppför stora bröstgången. Hon sprang ut genom leverporten och föll honom om lårbenshalsen och kysste honom på magmunnen. Därefter följdes de åt förbi vestibularapparaten in i högra förmaket. Sinus tog av sig sin fibrinpäls, som var knäppt med ledknappar. Orbita var iförd andedräkt och hade ett ledband om sitt vackra siliehår.
För att skydda dräkten tog hon på sig omentet, gick ut i köket och började ordna för utflykten. Av sin väninna Papilla hade hon fått låna en bröstkorg. I denna satte hon ner ett krus med magsaft och en knäskål med adamsäpplen, halsmandlar och näsmusslor. I en magsäck packade hon ner sårskorpor, moderkakor och tarmkäx. Därefter gick hon tillbaka till högra förmaket. Sinus hade under tiden roat sig med att slå på trumhinnan och blåsa i örontrumpeten.
Orbita satte på sig tarmluddet eftersom det var ganska kallt, och så gick de tillsammans ut på gemensamma gallgången. Efter en stund kom de in i en skog av bronkialträd. Det var svårt att ta sig fram mellan hårrötter, äggstockar och njurstenar, men till slut stod de framför tårkanalen där deras eka låg förtöjd vid en nervstam. De hissade gomseglet och styrde ut mot Langerhanska öarna, där de hade en underbar dag. Men det blev rätt sent, och när Orbita kom hem satt Livmodern vid varhärden och var tarmvred.
Tack kollegan Harriet för den här "sjuka sagan"!
Ja, vi är sjuksköterskor... vad trodde ni...? ;)
12 kommentarer:
Extremt intelligent och roligt skrivet!! Chapeau!
Monet: Ces´t ca! ;)
Ja, helt underbart var det!
Är det sådant som kallas för arbetsskada?
mvh R
Elisabet: :)
Renée: Yrkesskada snarare ;)
Och jag som trodde det var en "minnes-hjälp" inför prov under sköterskeutbildning typ. Är väl så där man ska göra för att minnas ord eller hur?
Roligt var det i alla händelser om man inte tänker för mycket på vad det stod Egentligen ;-)
Hej från Evy
Evy: Haha.. Sant, vissa ord vill man inte ens tänka på! ;)
Det verkar rätt kul att vara sjuksköterska. Påstår jag utan att ha kunnat hänga med i sagan.
Steve: Haha, ja man får roa sig så gott det går! ;)
... eller ibland behövs inte så mycket för att det ska roa ;)
Allt gott!
Kul. Så det går att få till det och nöje kan man ha av det även om man inte är sjuksköterska utan arbetsterapeut.
Kersti: Ja, den som skapade "sagan" insåg vad många organnamn kunde roa...;)
Men lite sjukt roligt är det! ;)
Skicka en kommentar