tisdag 31 augusti 2010

Det här är gott!


Min kusin i grannbyn har hönor. För ett par dagar sedan kläcktes fyra nya små dunbollar i hönsgården. Ungarna ska matas, och hönsmamman och "hönsmatte" gör sitt bästa att visa de små dunbollarna hur de ska ta för sig av den framdukade maten...

De små dunbollarna är fundersamma... kan det här vara ätbart...?

6 kommentarer:

Elisabet sa...

Under några år hade vi tretton hönor och en tupp, ja, på landet utanför Ystad. Det var det roligaste jag har varit med om!
Och när kycklingarna uppenbarade sig .., ååå, sicken glädje!
Tänk, att katterna (och kattungarna) aldrig rörde dom små dunungarna!

Anita sa...

Elisabet: Härligt! Samma är det med min kusins katt. Han har lärt katten Olle att inte röra hönorna eller kycklingarna, och det fungerar jättebra!

Jag trodde inte katter kunde läras, men där hade jag fel. Olle och hönorna samsas jättebra!

Barbro sa...

Hej!´

Det är mycket skoj med hönor!

Jag kom att tänka på när jag som barn beställde 3 hönor från Hushållningssällskapet för många, många år sedan. Jag gick i skolan och det anordnades en tävling varje år om vem som skötte sitt sommardjur bäst. Kollen på oss elever var urusel och "bästa pris" blev slumparde, vilket vi förstod ganska snart.

Jag skötte om mina fåglar därför att jag tyckte om dem och innan hösten kom hade de börjat värpa. Eftersom de bara hade ett skjul att vara i, ute, så kontaktade mina föräldrar en bondmora i trakten som kom för att hämta dem, senare på hösten.

Hon tog hönorna med sig och gick mot bilen i höstmörkret. Deras huvuden stack fram i runda hål på äpple-lådan och jag var otröstlig. Grät i flera timmar efteråt. Jag fick 50 kr styck, för fåglarna, men vad betydde det?

sade då att höns var det första jag skulle skaffa mig när jag kunde bestämma själv.

Det hade jag också, men ... blev sjuk och då kände jag att mitt hönsbegär hade blivit stillat.

Anita sa...

Barbro: Tack för din underbara berättelse!

Jag tror att höns skulle vara trevligt att ha! De är sällskapliga och har ett spännande familjeliv (åtminstone tuppen.. ;)

Vi hade också höns och kycklingar när jag var liten. Jag minns en gång att en av kycklingarna blev hack-kyckling, så mamma tog in den och vi skötte om den på alla tänkbara sätt. Den fick sova i en skolåda, minns jag. Tyvärr var kycklingen en tupp, så jag förmodar att den inte fick leva vidare..

Barbro sa...

Kycklingen är svår att könsbestämma. Det blir lättare så där vid 15-17 veckor, när stylet börjar växa ut och kammen på en tuppkyckling blir röd. Det händer tror jag mig minnas vid 12 veckor ung. Dessutom växer ju tuppkycklingen fortare.
Tuppkycklingen ser fortare ut som en riktigt högvärpande höna. Med stor röd kam och hög på benen.

Fast många gånger tog man ändå fel precis som det du berättade om.
Jag har haft massor av höns och andra fåglar men slutade med det 2001.

Anita sa...

Barbro: Ja, det brukar vara spännande att se hur könsfördelningen blir på de små kycklingarna. ;) Ofta brukar det bli ca 50% av vardera könet, har jag förstått.