Ragnhild Stenmark 1912-1929

Lungsoten eller TBC var förra seklets stora folksjukdom i Sverige. Bakom namn som bröstilska, hektisk feber, lungröta, tvärsot och tvinsot dolde sig den sjukdom som vi idag kallar TBC. Under de värsta härjningsåren förlorade omkring tio tusen personer per år livet till följd av sjukdomen.

Den vanligaste formen av tuberkulos var lungtuberkulos som svarade för nära åtta av tio sjukdomsfall. Sjukdomen drabbade alla samhällsklasser, men särskilt hårt i miljöer med trångboddhet och dålig hygien.

I slutet av 1800-talet började man att mobilisera krafter på allvar för att hejda sjukdomen och 1896 bestämdes det att ett antal sanatorier skulle uppföras för att de som var sjuka skulle få möjlighet att få behandling, vila och närande mat. Många tillfrisknade, medan många trots behandling och vila avled i den fruktade sjukdomen. Inte förrän vid mitten av förra seklet, när streptomycinet och antibiotikan kom, kunde sjukdomen hejdas och sanatorierna upphöra som behandlingshem för TBC-sjuka.

Många av dem som dog var mycket unga. Idag fick jag en rörande berättelse av Göran Stenmark om hans farfars TBC-sjuka syster Ragnhild. Hon gick en alltför tidig död till mötes endast 17 år gammal. Några månader innan sin död 1929 skrev hon en dikt till en älskad vän; en dikt som hittades långt efter hennes död.

Så här skriver Göran:

"Det är roligt att finna sånt här i ens egen släkt när man forskat i så många år och tror att man funnit och utrönt allt. När farmor dog 2005 fann min pappa dikten som ingen kände till. Han hade själv aldrig hört talas om att Ragnhild hade en sådan diktarådra, men som han säger, sånt gömde man ofta på och framförallt om det gällde död och sjukdom."

Genom raderna av fakta om Ragnhilds sjukdomstid och i hennes dikt kan man ana den sorg Ragnhild känner, när hon förstod att hennes liv inte skulle bli långt. Ragnhild delade sitt öde med många andra unga människor som var drabbade av TBC, men det här är Ragnhilds korta levnadshistoria.

Ragnhild 1921.

"Rut Ragnhild Stenmark. Född 5/1-1912 i Selsjön, Resele. Dotter till bonden Sven Stenmark i Gårelehöjden och hans hustru Alma Olofsdotter.

Ragnhild vistades från den 27 januari till den 9 november 1926 på Äppelviken, d.v.s. Apelvikens kustsanatorium i Varberg Halland, och mellan den 4 juni 1927 till den 10 januari 1928 var hon intagen på sanatoriet i Sundsvall. Mellan den 11 januari och till den 26 April 1928 vistades hon på ålderdomshemmet i Junsele.

Därefter hamnade hon på Utanede sjukhem för tuberkulossjuka i Edsele socken från den 26 april till den 15 oktober 1928.
Åter hemma i Gårelehöjden från den 16 oktober 1928 till den 30 mars 1929, och därefter vistades hon på Örnsköldsviks lasarett.

Ragnhild ca 1924.

Ragnhild dog den 12/7-1929 på tuberkulossjukhuset i Örnsköldsvik (Örnsköldsviks lasarett) av tuberkulos (Tuberk. Pulm). Begravd i Junsele den 21 juli 1929."

/ Av Göran Stenmark.


I en anteckningbok har Ragnhild skrivit följande:

"Ett tok kan bli klok
om han läser i Ragnhild Stenmarks antekningsbok
för där finns guld och diamanter
i alla hörn och kanter."
Ragnhild Stenmark

Den 27 januari 1926 Äppelviken. 9 november reste jag därifrån 1926.
Sundsvall den 4 juni 1927 tills den 10 januari 1928
………? Fick jag 30/9 1927
Ålderdomshemmet den 11 januari 1928 till den 26 April 1928.
Utanede Edsele
den 26 April 1928 tills den 15 oktober 1928.
Hemmet
Den 16 oktober 1928 tills den 30 mars 1929"


Och här är dikten som Ragnhild skrev:

Ragnhilds farväl.

Kom yngling sista gången till mig, sitt här invid min sida,
min bortgångs stund vill jag hos dig du älskade förbli.
I dina händer låt min hand tills den blir kall få vila
och led mig du till fridens land, dit snart min själ skall ila.

Jag är beredd till gravens ro dock än tillbaka vända,
en suck till dig tack för den tro tack för vart hopp de lända.
O sköna Tröst att få bo kvar uti ditt trogna hjärta.
Nu gravens mindre fara har den döden mindre smärta.

Jag är dig kär, jag ser ditt väl, du skall mig länge sakna.
Mitt minne ofta för din själ skall klagande uppvakna.
Fastän sin fröjd ej blivit hålt de trogna löftesorden,
huru uti ditt öga föll sista blick på jorden.

Säg ej att du mig följa vilja vill nej dina dagar höra
ditt fosterland den ära till, jag skall ditt hopp ej störa.
Blott min mig som en ungdoms dröm den tiden besannat om hälsning.
(en rad som är borta, men det går att upprepa föregående)

Du gav vad jorden skönast har en kärlek sen som våren
men himlens gåva bättre när en grav i ungdomsåren
farväl en vingad lilja fri, jag lyfter från min stängel.
Jag fick ej här din maka bli jag blifver där din ängel.

Torsdagen den 14/2 1929. Ragnhild Stenmark, Gårelehöjden


Tillägg:
Göran Stenmark är förutom släktforskare en mycket duktig underhållare, berättare och musikant. Hans forskar- och musikerkollega Lena Eriksson som spelar nyckelharpa, har tonsatt Ragnhilds dikt och visan ingår nu i deras repertoar.

TACK Göran för att du berättade!


Uppdatering den 23 okt. 2012.

Göran berättar här historien om Ragnhild i ett radioprogram "Släktband" den 22 okt 2012. Så här skriver Göran:
"Lungsoten/TBC. Är det något som verkligen satte prägel på tillvaron under första halvan av 1900-talet så var det detta. I samband med mina forskningar omkring farfars syster Ragnhild Stenmarks öde fördjupade jag mig i andra öden i Junsele. T.ex. mellan 1900-1941 dog ca 250 personer i lungtuberkulosen från vår socken. Märk att de flesta härifrån inte hamnade på Österåsen utan på andra sanatorier, för målet var ju att få så annorlunda klimat som möjligt. Apelviken i Halland och Ö-vik."

 Hör Göran berätta här:
 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/106832?programid=2068