Plötsligt, när jag sitter och läser utanför solväggen, får jag besök! En liten, glad och högdragen madame (tror jag ....) landade plötsligt framför mina fötter och vippade runt platsen där jag satt. Precis som den vill säga: - nu är jag här, känner du igen mig?- Ååh, du är såå välkommen lilla sädesärla! Är du trött efter den långa flygresan? Var är din make/maka?
Jag såg bara en sädesärla idag, men säkert är flera sädesärlor på väg. Jätteroligt!
Plötsligt får jag också se en liten nyckelpiga vandra uppför garagedörren.
Fantastiskt! Nu kommer vårtecknen. En efter en.
6 kommentarer:
Hej Smulan!
Det är en vacker fågel du fotat, troligen en hane (skarp övergång mellan svart nacke och grå rygg), brukar anlända lite före honan. Säkert ska han vidare norrut till de blånande, högresta fjällen där han föddes en gång; vilken strapatsresa - ändå från Egypten, Afrika.
De (isspjärna sa vi hemma hos mig i Roslagen) kan bli 10 år gamla och är mycket ortstrogna står det i min fågelbok.
Ja - håll koll på vårtecknen du. Även jag har sett ett idag - Ladusvala (södra dalarna). Det gäller att se UPP!
Läste precis en så rar liten vårdikt.
Hej från thord.
" Kära Vår! Tveksam och frusen smyger den efter de mumlande bäckarna. Solbågens linje stiger och stiger.
Så kommer hon till sydligaste Sverige. Och fortsätter sedan norröver undan för undan - över skogarna, efter dalgångarna. Näktergalens stämma stiger ur grönskande snår, koltrastens spröda livsröst når oss från knoppande träd.
Vi andas ut, djupt - betagna, bevekta.
Kära vår!
Ah, minns inte poetens namn!
Hej och god kväll :D
Visst är det verkligen som om sädesärlan kommer fram och talar om att "nu är jag här"? Jag upplever samma fenomen här vartenda år. En ärla landar i stort sett framför fötterna på en och vippar omkring som för att visa sig.
Samma sak händer faktiskt på hösten. När vi håller på med höstsådden det allra sista så brukar det komma någon ensam ärla och springa framför harven, sedan är hon borta och man ser inga fler. Vintern står för dörren.
Glad vår önskar jag dig /från Evy
Hej igen!
Vårdikten: Ragnar Jändel(1895-1939)
Hur kunde jag glömma.
Thord! Jag vill tro att det är en "våra" sädesärleungar som trippade runt på vår gård förra hösten....
Vi har också ladusvalor! Varje år bygger de ett bo i vår vedbod. Åh, vad jag längtar efter dom!
Underbar dikt. Som vanligt :)
Evy! Åter igen en solig vacker dag, med kanske nya vårtecken. Är det inte underbart?
Den hälsade på här i tisdags - vippande över gräsmattan på min gård och liksom dansade runt bland buskar och vårblommor.
Allt börjar bli grönt!
ÄNTLIGEN... efter denna långa gråa vinter som vi haft härnere i Stockholm. usch.
Inkan! Tyvärr försvann den lilla sädesärlan igen. Jag har inte sett den efter besöket i torsdags... Kanske flög den vidare ändå - som Thord trodde?
Men våren - och sädesärlan - är definitivt på väg även hit. Det känns i luften!
Kram!
Skicka en kommentar