Idag lånar jag den här underbara dikten och bilden av Inkan
Inkan skriver: "Idag är det Earthday. En dag att stanna upp och inse att vi m å s t e skydda vår jord - det finns bara ett jordklot. Och dikten passar väldigt bra - en påminnelse om att jorden fanns innan vi förstörde så mycket, pre-existence, och att vi nu har ett stort ansvar.
Alla har vi ett ansvar."
Pre-Existence
I laid me down upon the shore
And dreamed a little space;
I heard the great waves break and roar;
The sun was on my face.
My idle hands and fingers brown
Played with the pebbles grey;
The waves came up, the waves went down,
Most thundering and gay.
The pebbles, they were smooth and round
And warm upon my hands,
Like little people I had found
Sitting among the sands.
The grains of sands so shining-small
Soft through my fingers ran;
The sun shone down upon it all,
And so my dream began:
How all of this had been before;
How ages far away
I lay on some forgotten shore
As here I lie today.
The waves came shining up the sands,
As here today they shine;
And in my pre-pelasgian hands
The sand was warm and fine.
I have forgotten whence I came,
Or what my home might be,
Or by what strange and savage name
I called that thundering sea.
I only know the sun shone down
As still it shines today,
And in my fingers long and brown
The little pebbles lay.
by Frances Cornford
Tack Lillan! Tack Inkan! Dikten och fotot beskriver precis vad jag känner en sån här vacker dag när solen skiner, fåglarna kvittrar och fönstren måste putsas :) En glädje över hur fantastisk jorden är. Och att vi måste vara rädda om den.
4 kommentarer:
Är det inte konstigt egentligen? Vi längtar alla efter havet och långt inom varje människa finns den där dragningen till vågskvalp, sanddyner och solsken.
Och så sitter vi här i våra övermöblerade rum med en glödlampa som ljus och orkar inte annat. Jättekonstigt!!!
Jag vill till havet. Hur tar jag mig dit? Tack för den vackra dikten som påminde mig om mitt mål.
Hej från Evy
Evy!
Ja, havet är underbart. Jag tror vi alla känner hur ursprungligt havet är. Genom miljoner år har havet alltid funnits. Samma hav, samma stenar. Det är bara människorna som skiftar.
Soliga hälsningar från Anita
Hejsan Smulan!
Fortsatta goda vårliga vibrationer!
Har du hört bofinken ännu?
Jag lyssnar öronspänt efter lövsångarens ömsinta, finstämda vårvisa - vilken dag som helst nu!
Din bloggs blom, poesi och havsmirakel: Mmmmm...
Min engelska är så gement skraltig och rostig men diktens andemening absorberas av andetag och puls!
TACK!
Hälsa din vän Inkan. En klok tjej som förstått!
Hej från thord.
Thord! Tyvärr är jag dålig på att känna igen fågelsång, men min kusin i grannbyn har både hört och sett bofinken - så då har den också kommit.
Jag tror att du känner diktens innehåll, Thord! Jag önskar dig allt gott!
Vårhälsningar Smulan
Skicka en kommentar