Akvarell av Mona JakobssonI slutet av 1940-talet bestämdes att surströmmingsfestens årliga premiär ska vara den tredje torsdagen i augusti. Och snart är det dags igen! Surströmming var från början - ända sedan 1500-talet - en billig vardagsmat som främst spisades i husen längst norrlandskusten. Förpackningarna förbättrades så småningom och försäljningen kunde med tiden spridas söderut. Under 1800-talet hade den speciella rätten letat sig in i samhällets alla sociala skikt och numera har surströmmingen blivit en delikatess.
Surströmming - som alla delikatesser - kräver en bestämd hantering. Strömmingen fiskas på våren och efter att den rensats ska den ligga i saltlake i två dygn. Därefter läggs fisken i tunnor med en svagare saltlake för att därefter jäsa i sex till åtta veckor.
Men tvivel till surströmmingen som festmåltid har funnits.....:
“Den anses som en läckerhet af utsöktaste slag, men kalasmat blir den dock aldrig, såvida icke värden föredrar att spisa ensam, eller måhända väljer gäster, som äro utan näsa."
(Ur Kokkonsten som vetenskap och konst av Ch. Em. Hagdahl 1891.)
För min del väljer jag gärna gäster som har en synnerligen god näsa för de verkliga delikatesserna - och bland dessa är surströmming en av de förnämsta! Så det så!
Källa: Nordiska museet
10 kommentarer:
Hej Smulan,
Din blogg är så fin! Jag har besökt många men ingen så tilltalande som denna.
Vänlig hälsning från en anonym besökare
Tack "anonym"! Det var vänligt - jag blir glad!
Mvh Smulan
Jag håller med. Surströmming med alla tillbehör är festmat för en norrlänning.
Har du smakat surströmmingsosten? Färsk patöriserad ostmassa, mjukost, lök, dill och surströmming förpackat i en liten plastask. Jag tyckte inte om den. Vi bredde osten på tunnbröd tillsammans med skivad kokt potatis, hackade tomater och lök. Men det blev inte gott ändå.
Karin! Nej jag har inte smakat surströmmingsosten ännu. Det ska bli spännande att provsmaka nån gång. Fast jag tror inte att den slår den "riktiga" surströmmningen! Jag är t.o.m lite skeptisk mot den fileade strömmingen...
Inkan! Du är verkligen inte ensam att inte tycka om surströmming! Det är nog så att endera gillar man den eller inte. Men märkligt är att många sörlänningar älskar den. Idag talade jag med en smålänning som ska komma hit på jakt i september - han önskade bli bjuden på surströmming!
Här är en smålänning som inte heller klarar av varken lukt, smak eller konsistens. Tur att smaken är olika. *ler*
Marita! Även smålänningar har olika smak :)
Jag gillar surströmming, äter gärna flera gånger per sommar. I morgon blir det årets, med tillbehör. Surströmmingsosten gillar inte jag heller.
Förstår inte att den goa strömmingen, måste blandas med allt möjligt för att den ska ätas. Varför inte äta den som en vanlig strömming, utan lök tomater gräddfil lök å allt annat som verkar "måsta" vara. Brukar i regel ha hunnit äta dom ca 3 st som jag får i mej numer, innan den mitt för har fått till sin första "klämma". Jodå hitta en gammal burk från 2004 som slank ner ur i går. Och den var inget fel på. Bannat eposten går inte använda, så får försöka om det här går komma med här.
rune
Eva! Vi har också ätit förra årets surströmming ett par-tre gånger redan. Till helgen blir det årets!
Rune! Jag håller med dig. Surströmming vill jag gärna äta som den är - men gärna lite hackad lök och givetvis färsk potatis till. En liten "beskis" (beska droppar)och ett gott öl hör ju också till :)!
Kram! / Smulan
Skicka en kommentar