Möte med björnen

För nästan precis ett år sedan såg jag björn i frihet för första gången. Det var både oväntat och ändå lite väntat. De senaste åren har björnstammen ökat oroväckande mycket i våra trakter, så vi hade förstått att det var bara en tidsfråga innan vi skulle få se en björn.

Min man och jag var på väg hem till min mamma för att fira Mors dag. Jag satt med en tårta i knät, när vi plötsligt ser något stort och brunt djur mitt på vägen. Min man trodde först att det var en häst, men vi såg strax att det var en stor björn. När björnen sprang in i skogen såg vi en liten björnunge springa mot björnen, och då förstod vi på allvar vad vi hade sett.

När vi åkte tillbaka några timmar senare satt vi på helspänn - tänk om? Och visst - ett par hundra meter efter där vi sett björnhonan och ungen sitter en mindre björn - åter igen - mitt i vägen! Vi gissade att det var en äldre unge till björnhonan som fortsatte att hålla sig nära sin mor, trots att modern hade nya ungar. Björnen sprang framför bilen i ungefär 200 meter innan den vek av in i skogen. Vi såg björnen tydligt en lång stund när den "tultade" fram i ganska hög hastighet framför bilen. Det var en märklig upplevelse att få se björnen så nära.

Vi vet att björnarna har gått ur idet för någon månad sedan, och människor har åter börjat se både björnspår, björnspillning och björn efter skogsvägarna. Jag är lite orolig - när blir nästa möte med björnen? Jag har ingen lust att möta björnen under min promenad i skogen eller under cykelturen.....

Fotot av björnspåren tog jag för ett par år sedan inte långt från vårt hem.