tisdag 24 januari 2006

Paris. Året var 1969

I Jardin de Luxemburg

Jag har bott i Paris en tid i min ungdom. Jag läste franska - åtminstone försökte jag - men resultatet blev magert. Jag kan knappt ett ord franska idag. Men det var en mycket trevlig tid och jag minns min tid i Paris med mycket glädje och sorglöshet.

Bohemliv - baguette och yoghurt i Jardin du Luxemburg på väg till fransklektionen.

Franska visor - jag hörde Juliette Creco sjunga med sin mörka röst på Theatre de la Ville. Lever hon?

Paris hallar fanns ännu kvar på samma plats som den hade gjort i 800 år. Löksoppan i Hallarna var underbar - het och varm serverades den ur stora kittlar redan tidigt, tidigt på morgonen. Så god den var!

Min kompis och jag bodde på KFUK, ett norskt härbärge med underbar personal och gemytlig atmosfär. Wenche, Catrin, Elisabeth - var är ni nu?

Montmartre - bohemernas stadsdel med alla klubbar och mysiga cafeér.

Bokhandeln "Shakespeare & Company" - vilken atmosfär!

Louvren - och "Mona Lisa" som man kunde se utan inglasning och beväpnade vakter. Promenader vid Seine....

Året var 1969 - året efter studentkravallerna - och livet började....

Flera bilder från Paris. :)

5 kommentarer:

Anonym sa...

Så härligt det låter, och vilken vacker bild! Löksoppan i hallarna har även jag prövat på, och så minns jag av någon anledning de rostade kastanjerna från mina Parisbesök...

Julette Greco är tydligen still going strong: i slutet av 2004 släppte hon en dubbel-CD/DVD, "Olympia 2004". Hon var då 77 år ung...

/P

Inkan sa...

Vilket vackert kort- sittande vid Seine... och jag förstår att du har underbara minnen! Juliette Greco sjöng om kärlek och livet så att man rös i hela kroppen och så fanns hon ju med i gänget kring Jean-Paul Sartre... och alltid klädd i svart och när alla pratade om existensialismen och läste Sartre.

Anonym sa...

När jag i tidiga tonåren läste om en tjej som bodde i ett rum under takåsen i ett hus i Paris och levde på spagetti, som hon tillredde i en kastrull stående på ett spritkök, så tyckte jag att det verkade sååå romantiskt. Jag ville själv pröva på att leva på samma vis i Paris men istället hamnade jag efter något år i London.

Jag känner mig lite avundsjuk på dig Smulan som fick chansen att uppleva Paris som ung; det måste ha varit något alldeles särskilt.


Lillan
27/1/06

Anonym sa...

Tänk att Juliette Creco fortfarande lever! Jag har en gammal suddig bild från hennes uppträdande på Theatre da la Ville - jag kanske lägger in den i Knuten?

Lillan - London var väl inte fy skam heller? London var ju en "swinging-town" redan då - även om jag hellre föredrog Paris vid den tiden.

smulan sa...

Anonymous i förra inlägget var Smulan....