När jag blir gammal ska jag klä mig i illblått med en röd hatt som inte passar till och inte klär mig. Och för pensionen ska jag köpa konjak och sommarhandskar och sidenskor och säga att vi inte har pengar till smör.
Jag tänker sätta mig på trottoaren när jag är trött och vräka i mig när det är provsmakning i butikerna och trycka på nödsignaleroch dra med käppen utmed kommunens staket och ta igen för min ungdoms skötsamhet.
Jag tänker gå ut i tofflor när det regnar och plocka blommor i andras trädgårdar och lära mig spotta. Man kan ha gräsliga blusar och lägga på hullet och äta ett kilo korv i ett svep eller bara bröd och ättiksgurka en hel vecka och samla pennor och kritor och glasunderlägg och sånt i kartonger.
Men fram till dess måste vi förbli respektabla så barnen slipper skämmas; de tar vid sig ännu mer än vi, om man skiljer sig från mängden. Vi ska vara torra och propert klädda och hushålla med pengarna och göra det som är riktigt och tänka på vårt eget och barnens bästa. Men kanske jag skulle ta och öva mig lite nu? Så att de som känner mig inte blir alltför skakade och häpna när jag plötsligt blir gammal och börjar klä mig i illblått....
En essä av Dorothy Parker
3 kommentarer:
Inkan, jag övar mig också, må du tro!!!
Ja strunta i alla måsten och gör "dumheter" men ni kan. Själv verkar jag ha ett måste som inte går ge fasen i, max 5 m till toa.
rune
Åh, Rune! Dina "måsten" är inte det roligaste...
Men du har skalat av så många andra "måsten" i livet, som jag avundas dig. Du har övat länge och lyckats!
Kram! Smulan
Skicka en kommentar