"Fängsjö grundades 1826 av två dala-soldater från
Orsa, Erik Ersson Ståbi och Anders Andersson, och som de flesta andra dalkarlar
lär de två grundarna ha varit otroligt tjuriga och envisa. Nu skulle emellertid
Lidgatubönderna innan dalkarlarna gjorde sin entré på orten, ha börjat odla och
röja och av förklarliga skäl opponerade sig nu dessa över intrånget och lade
fram saken inför tinget. Men i kungliga brev som dalkarlarna lär ha varit i
besittning av, hette det att de med anledning av sina inom försvaret utförda
tjänster hade rätt att grunda nybygge var de ville på kronans mark. Och
Lidgatubönderna hade inte varit nog förutseende att kronlösa platsen!
Följaktligen
erhöll soldaterna laglig rätt att bruka platsen i Räfsjöklippens skugga och
stället fick till att börja med namnet Tannflohögden efter den stora
bergskedjan i öster och nordost, där Näfvernäsan är den högsta toppen. Ståbi
och Andersson odlade, röjde, svedjade och timrade upp sina hus och ladugårdar.
Ståbi var en skicklig fiolist och förnöjde fristunderna med dalalåtar. Men
Lidgaterna hade inte glömt nederlaget och en vacker dag uppenbarade sig en
delegation från byn, visade upp en skrivelse som de också uppläste och vari
bråk och kiv som varit rådande nu skulle biläggas och tvisten om Fängsjö helt
skulle läggas ner. Ingen var gladare än de två dalamännen, och de tecknade villigt
ner sina bomärken under det uppvisade papperet. Ingen av de två kunde tyvärr
läsa eller skriva. Hade de besuttit dessa färdigheter skulle de säkert ha aktat
sig för att skriva på.
I verkligheten skulle papperet ha innehållit en avsägelse av
Fängsjöbyn till Lidgatubönderna. Det hela skulle nog ha gått i önskad riktning
om Lidgatubönderna tänkt på att skaffa hustrurnas namnteckningar, ty härigenom
fingo soldaterna behålla halva Fängsjö och Lidgaterna tog den andra halvan.
Så slutade alltså striden om Fängsjö skogsby eller som den
då hette Tannflohögdens nybygge. Senare mot mitten av 1800-talet lät Ståbis son
Anders Ersson, som nu tagit över stället, döpa om byn till Fängsjö, en viss
förenkling av namnet Fägnesjö som var namnet på sjön intill byn, och lade själv
till släktnamnet Feng efter sitt eget sonnamn - något som gav anledning till
att Fengs egna söner utökade namnet till Fängström." Slut citat
av Paul Lundin.
Jag förstod att bakom denna historia fanns en
"sanning", trots att tiden med största sannolikhet friserat och
förvanskat den verkliga historien. Men "ingen rök utan eld"
heter det ju, och den smått osannolika historien om hustrurnas omedvetna men
lyckosamma insats för att behålla den mark som de och deras män ansåg ha blivit
deras, blev den inspirerande faktorn till min forskning om Fängsjö. Jag
har, (tyvärr kanske...) inte hittat något dokument som tyder på att
hustrurna varit delaktiga på det sätt som Paul Lundin beskrivit. Jag har
dock hittat en hel del gamla dokument och arkivmaterial kring Fängsjös historia
som visar att det under flera tiotals år förekommit trätor och tvister
mellan Lidgatubönderna och Fängsjös nybyggare om åborätten till marken på denna
kronomark. Det är intressanta dokument, trots att innehållet i dem i långa stycken
är svåra att tolka p.g.a. den ålderdomliga och högtravande svenska som var
vanligt på 1800-talet och tidigare. Jag vill dock göra en kort sammanfattning
av Fängsjös historia utifrån dessa dokument:
Erik Ersson Ståbi f 1791 med hustru Brita Ersdotter f. 1786
flyttade från Stackmora i Orsa till Resele våren 1826. Familjen bestod även av
de fyra barnen Anders f 1815, Erik f 1818, Hans f 1823 och dottern Anna f 1825.
Erik Ersson Ståbi hade tidigare varit soldat i Orsa kompani varifrån
han begärde och fick avsked den 27 juni 1825. I GMR
(Generalmönstringsrulla) 1825 finns en notis att Ståbi enligt ett
läkarintyg skadat en tå. I flyttningsbetyget från Orsa 15 nov. 1826 står
att Ståbi och hans hustru är till levernet ärliga men utfattiga.
Redan någon gång våren 1827 ansökte Erik Ersson Ståbi till
Kungl. Majts. Kammarkollegie om tillstånd att upparbeta ett nybygge i
Tanflohögden som platsen då hette. Familjen verkar dock bo kvar i
Resele åtminstone till 1830, eftersom de två yngsta barnen Abraham och
Brita Stina är födda i Resele 1827 och 1830. Ansökan om tillstånd för ett
nybygge i Tanflohögden avslogs den 21 april 1828 med motiveringen att platsen
var olämplig som nybygge. (Vnrl landskontor D VId:23)
Lidgatu bönderna hade "sedan uråldriga tider"
använt Tanflohögdens skogsmark som fäbodställe och mulbete för kreaturen och
ville av förståliga skäl inte att några nybyggare skulle komma och ta
"deras" marker i besittning. Trots Ståbis ansökan om tillstånd och
att han troligtvis påbörjat sitt nybygge, undertecknar Ståbi den 13
juli 1829 med sitt bomärke en överlåtelse av sitt nybygge till Lidgatu byamän:
…."Hvarföre jag af berörde Byamän (Per Månsson,
Pehr Jansson, Jon Jonsson, Zachris Lidblom, Per Persson, Henry Ersson, Per
Ehrson, Zahris Person och Jakob Peterson; min not.) nu avhållit för min
hitils hafvde kostnad och den inom beskrefne puncter varande ägorymd en summa
af sextio Riksdaler Riksgjels sedlar och hvilken summa nu härigenom kvitteras
då denna trakt och framgent från mig afländer och tillägnas sagde Byamän till
framgent och everdelig besittning......”
Man undrar om Ståbi har klart för sig vad han skriver under,
eftersom han trots överlåtelsen fortsätter ha kvar sitt nybygge i
Tanflohögden. 1832 köper Ståbi 1/9 del av nybygget "emot vissa vid
köpet betingade förbehåll" av Per Månsson i Norrtannflo Resele.
Under 1830-talet har en annan dalmas Lassols Anders
Andersson f. 1780 från Mora, med familj kommit till Tanflohögdens nybygge. År
1834 fick Anders Andersson av Per Jansson i Norrtannflo Resele köpa en 1/9
dels andel i Fängsjö. 1839 ansöker Andersson och Ståbi åter igen om
åborätten till nybygget i Fängsjö, som platsen nu heter. Den 6 februari 1840
kommer ett kungligt brev undertecknat av "Carl Johan" med följande
lydelse: "Det OSS i Nåder en slik fastställelse meddela, och jämväl Nådigt
förunna dem tillstånd att utlappa och nedsätta den så kallade Stora Fängsjön,
ett företag som de förment för Nybygget vara högst nyttigt". I
ett senare dokument står det att Lidgatu byamän förverkat sin åborätt i Fängsjö
därför att de inte fullgjort sina skyldigheter att bebygga och uppodla
nyhemmanet.
Märkligt nog överlåter Erik Ersson Ståbi vid 70 års ålder
1861 än en gång sitt nybygge i Fängsjö till Lidgatu byamän. Samma nybygge som
han redan 1855 överlåtit till sina söner Anders och Hans Ersson Ståbi! Kung
Carl och Kammarkollegiet kunde i en resolution 1866 dock inte "fästa
afseende på den af Erik Ersson Ståbi genom afhandling den 10 oktober 1861 till
Lidgatu byamän gjorda öfverlåtelse af den andel han förut i nybygget till sina
söner öfverlåtit, skäligt på det ändra”, och sönerna Anders och Hans Ersson
Ståbi förklarades äga företräde till besittningsrätten av 1/9-del av hela
Fängsjö nybygge.
Vid Laga skifte 1872 står Ståbis söner Anders och Hans
Ersson Ståbi för 1,33 seland vardera av den sammanlagda 24 seland i
Fängsjö. Sju Lidgatubönder står som ägare för den övriga marken i
Fängsjö. Anders Andersson hade redan 1854 överlåtit och sålt sin andel av
nybygget. Hans Ersson Ståbi sålde 1878 sin andel till Erik Johansson
Edlund, när han flyttade till Tängsta, Resele. Brodern Anders Ersson
Ståbi förblev Fängsjö trogen, och blev anfadern för senare generationer
”Ståbis” i Fängsjö.
I Jordeboken för södra Ångermanlands fögderi 1825-1875 står
att nybygget tillkom 1830 och fick 48 skattefria frihetsår, halv skatt från
1866 och hel skatt från 1878.
Om du har frågor, kommentarer eller vill ha källhänvisningar till ovanstående dokument kontakta mig. Det gäller även funderingar och frågor kring Fängsjös samlade husförhörslängder mellan 1841-1968.
Välkommen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar