Vissa böcker och texter minns man väl. Andra texter inte alls. Jag minns så väl min första läsebok i skolan. Jag älskade att lära mig bokstäverna för att kunna läsa de små sagorna som fanns i den senare delen av boken och även i de senare läseböckerna i småskolan.
Jag har någon av småskolans läseböcker kvar någonstans. Om denna saga finns med i min sparade läsebok vet jag inte, men det är en saga som jag så väl minns att jag läste, och tyckte så mycket om, i en av småskolans läseböcker. Jag tänker på sagan ibland och dess tänkvärda sensmoral.
Jag hittade sagan på nätet och läste att det var en rysk saga. Den lilla sagan heter "Solen och vinden". Så här lyder den:
"En dag började solen och vinden bråka om vem av dem som var starkast. De kunde inte enas , så de bestämde sig för att utmana varandra på en liten tävling. ”Ser du mannen där nere?” sade vinden till solen. ”Låt os se vem som kan slita av honom rocken snabbast.” Det gick solen med på. ”Börja du”, sade solen till vinden. Vinden drog efter andan och skickade iväg en så kraftig blåst mot mannen att hans rock nästan flög av honom direkt. Uppmuntrad av detta fortsatte vinden pusta med sin iskalla andedräkt. Men mannen höll tag i sina kläder och ju hårdare vinden blåste, desto mer svepte han plaggen kring sin kropp. Till slut tröttnade vinden och blev tvungen att vila sig.
”Nu är det min tur!” sade solen och jäste upp så mycket han kunde. De varma solstrålarna sken ner över landskapet där mannen gick och snart började han svettas. Det blev varmare och varmare. Till slut var det så hett att mannen inte stod ut längre, utan tog av sig rocken och hängde den på armen. Därmed hade solen visat att han var starkast, men kanske inte på det sätt som vinden räknat med!"
Saga från Ryssland.
1 kommentar:
Jag har hört den tidigare och den är lärorik och tänkvärd på många sätt. Råstyrka är inte alltid det som ger bäst resultat. Inte i långa loppet.
Ha en trevlig fortsatt helg!
Skicka en kommentar