Translate

måndag 5 februari 2018

Mordförsöket i Kroktjärnbränna vid Hermansjön

Följande berättelse om en tragisk händelse i Hermansjö har jag fått av Göte Byström, bror till skribenten Sören Byström. Jag har tagit mig friheten att redigera texten något. Tack Göte!
 

"Jag skall skriva om en otäck händelse som utspelades natten mellan 24 och 25 mars 1872 i Kroktjärnbränna i Hermansjö.

Hans Nilsson föddes 27 juli 1812 i Alnön Resele. Han gifte sig med Adriana Törnbom född  24 jan. 1810 från samma plats (men föddes som barnhemsbarn i Sockholm)  Paret flyttade till Hermansjö i norra delen av Resele. Efter en tid köpte Hans Nilsson, av en torpare Kallin på Lövsjön, en plats för ett nybygge en liten bit öster om Hermansjön nästan vid stranden av Kroktjärn. Hans Nilsson var tydligen en kreativ person, han byggde ett sågverk i Hermansjöån 1 km nedströms där Junselevägen korsar Hermansjöån. Sågen byggdes vid en myr som sedermera kallas sågmyran. Han byggde även en sågstuga som han kunde bo i under arbetet med sågningen.

Hans och Adriana fick tre barn, Nils Olof, Kristina och Anders Peter. Båda sönerna dog unga.

Kristina f 1847 gifte sig med en man från Långsele. De bosatte sig vid Hermansjö. De köpte stället av Hans.  Hans Nilsson hade bott där tidigare och det skrevs ett kontrakt mellan Hans och hans måg att denne skulle ge Hans föderå under resten av dennes liv.

Det var troligen detta kontrakt som blev anledningen till osämjan i familjen som blev så ödesdiger.

 Tonen emellan Hans och mågen blev med tiden allt sämre, så dålig att mågen funderade på att ”röja” undan honom, men han tvekade själv, så till slut så fick han en ide att han skulle leja en man för jobbet. Det blev en som hjälpt honom i skogen som mot betalning 100 kr skulle utföra dådet.

Det var sent på kvällen 24 mars 1872. Hans Nilsson hade lagt sig på sängen i sin sågstuga, plötsligt så knackade det på ytterdörren. Hans steg upp och öppnade. Det var en man som han kände, så Hans gick och la sig på sängen igen. Mannen satte sig vid spisen och värmde sig, efter en stund flyttade han sig och satte sig vid sängen där Hans låg. Han tog upp sin snusdosa och bjöd Hans på en snus. När Hans tagit snusen knöt mannen näven runt snusdosan, och plötsligt drämde han till Hans i skallen med våldsam kraft. Hans stönade till och försökte skrika till, men efter flera hårda slag så slappnade Hans. Gärningsmannen såg den till synes livlösa kroppen, reste sig upp och sprang ut och sprang i riktning mot Hermansjön.

Samma dag var det ett bröllop på västra Hermansjö och på detta bröllop fanns Hans Nilssons piga. En tid innan hade Hans och Adriana skilt sig (det hände även på den tiden!). Hans´ piga och en annan piga från trakten anade oråd. Eftersom det var en hel del sprit i farten så kanske Hans´ måg hade pratat bredvid mun ”som är vanligt”.. Pigorna kontaktade dock faktor Nils Filip från Aspeå. Antagligen var denne Nils Filip på bröllopet. Han satte av i rask fart och fick tag på en annan Aspeåbo, Gustav H Hansson, samt Olof Söderström och Karl-Johan Falk från Stavarmon.  De fyra männen begav sig till sågen vid Hermansjöån det är cirka 1 km dit.

När de kom fram och öppnade dörren så låg Hans Nilsson på golvet synes livlös men när de tittade till honom märkte de att han var vid liv med flera hål i skallen och tungan hade fastnat i gommen. De lade honom i sängen och band om så gott de kunde, Hans vaknade till men kunde inte redogöra mycket för händelsen, så männen beslöt att spåra gärningsmannen. Gustav Hansson fick se ett spår och ropade till sina vänner att ett springspår gick västerut. Så de beslöt att följa detta spår som troligen var gärningsmannens.

Spåret ledde till Västra Hermansjö där bröllopet hade varit dagen innan och där även Hans Nilssons måg bodde. En främmande man fanns också där. Gustav Hansson jämförde mannens fotspår och  började förhöra honom. Till en början nekade mannen men tonen från faktor Nils Filip som skötte förhöret hårdnade och de bistra anletsdragen från de andra männen blev för mycket så han föll till föga och erkände.

Hans Nilssons ex-fru Adriana var också där och hon tog till orda och sa att Hans Nilsson hade varit så otrevlig så han skulle ha stryk. Han skulle lära sig veta hut, men avsikten  var inte att döda honom, bara ge honom en läxa.

Mågen och exfrun beslöt att fara till Kroktjärnbränna till Hans Nilsson och försöka att mildra detta tilltag. Hans Nilssons piga hade redan farit för att sköta om sin husbonde. Mågen var starkt berusad så färden tog en stund. Avståndet till sågen är cirka 8 km. När de kom fram försökte de att prata med Hans, men denne var inte så samarbetsvillig. Exfrun Adriana vidhöll att han skulle ha stryk men inte dödas.

Den gripne gärningsmannen och exfrun blev häktade och efter flera tingsförhandlingar så dömdes gärningsmannen till 2,5 års fängelse, men exfrun blev frikänd. Däremot fick inte mågen något straff. Denne flyttade året efter 1873 med sin familj till Östbillsjö, Själevad.

Hans Nilsson hämtade sig så småningom efter den svåra misshandeln. Han dog den 5 oktober 1878. Exfrun Adriana dog 3 mars 1878 i Själevad
 
/ Sören Byström Skorped 2008-12-19 "


Historik och mer om Hans Nilsson på Kroktjärnbränna:

Rättelse: Hans Nilssons måg hette Kårén (inte Colén) Dubbelklicka så förstoras texten!

   
Fler uppgifter om Adriana Maria Törnbom förmedlat av Göte Byström:

Adriana Maria Törnbom
född 1810-01-24 i Stockholm, död 1878-03-04 i Själevad fs (Y). 

Död (SCB)
Adriana Maria var barnhusbarn från Stockholm
Utflyttad 1873 från Hermansjön Resele fs (Y)
Inflyttad 1873 till Själevad fs (Y) 

Gift 1828-04-08 i Resele fs (Y) med Erik Ersson
född 1800-04-26 i Höven Resele fs (Y), död 1843-06-02 i Rösta Resele fs (Y). Torpare. 

Barn:
Erik Ersson född 1831-02-20
Petrus Ersson född 1835-09-25, död 1850-08-13

Gift 1845-01-26 i Resele fs (Y) med Hans Nilsson
född 1812-07-27 i Alnön Resele fs (Y), död 1878-10-05 i Skorped fs (Y). Torpare. 

Barn:
Nils Olof Hansson född 1845-08-03 (dog ung)
Kristina Maria Hansdotter, född 1847-07-31 död 1934-01-16 (gift med Anders Olof Kårén f 1837 Långsele)
Anders Peter Hansson född 1850 (dog ung)



Mer om Kroktjärnbränna i Hermansjö.

Om Hans Nilsson byggde kvarnen i Hermansjöån vet jag inte, men här finns bilder av det som numera finns kvar av kvarnen. Bilderna är tagna av Kaj Larsson, Skorped.







 

 

 



 


4 kommentarer:

Viola_T sa...

Intressant!
Mord på förmånstagare/födorådstagare har vi även berättelse om här i byn. Där blev mordet uppdagat först då mördaren på sin dödsbädd 1859 berättade om saken för prästen som han kallat på för att motta den sista nattvarden. Mord på förmånstagare straffades normalt med livstid på Långholmen på bröd och vatten om jag förstått dåtiden rättskipning rätt.
Ditt blogginlägg är intressant att läsa. T ex att förhörsfrågorna ställdes utan närvaro av länsman.

Cecilia N sa...

Att bli omhändertagen resten av livet låter ju tryggt. Men med de här berättelserna så förstår man att det var ett utsatt läge. Alternativet antar jag är fattighuset och det var kanhända ett avskräckande alternativ.

Anita sa...

Viola, ja, föderådstagare hade det säkert inte så lätt förr. Det var nog mest en fråga för både förmånstagare och -givare att försöka överleva på det som fanns att få och ge. En dåtida äldrevård med hårda villkor för alla parter.

Anita sa...

Cecilia, jag är lite osäker på om fattighus fanns på den tiden när detta begav sig. Men det alternativet var nog i så fall uteslutet för de flesta med dåtidens villkor för fattigvården.