Nyårsaftonen 1999 var en snörik, kall, stjärnklar och vacker kväll. På aftonen så åkte jag och en god vän spark nästan en mil genom skogen i ett fantastiskt månsken. Vi var på väg till en middag med andra vänner i en skogsby. Det var så tyst och stilla. Naturen och skogen väntade nästan andlöst stilla. Träden bockade djupt av snön och månen lyste klart från en mörk men stjärnklar himmel. Vi behövde ingen lampa, månen visade vägen. Det sjöng under sparkmedarna och våra röster studsade i tystnaden.
Innan nyårstimmen väntades så sparkade jag ensam tillbaka i månskenet till bilen, och åkte någon mil ytterligare till min man som var brandjour den kvällen i byn. Vi skålade tillsammans in det nya milleniet med svärfar och önskade varandra många nya fina år för oss alla.
Svärfar är borta nu men vi fortsätter vår tid tillsammans på jorden. Med nya år, nya drömmar och nya mål.
Jag önskar alla ett Gott Nytt År 2018!
 |
| Karvsjön, Omsjö |
1 kommentar:
Det önskar jag dig också, du fina Anita! Och vilken känsla i det du berättar.
Skicka en kommentar