Lidgatu fäbodar

Lidgatu fäbodar i Ådalsliden är en gammal utdöd fäbod som låg på gränsen mellan Jansjö och Fängsjös ägor. Fängsjös ägor brukades under 1800-talet av Lidgatus bönder. Detta orsakade därför under lång tid många schismer mellan nybyggarna i Fängsjö och lidgatubönderna.

Från Fängsjö skogsby gick ett par stigar söder om Fängsjön till Lidgatu fäbodar. Stigen fortsatte sannolikt vidare till Näsåker, en stig som fängsjöborna gick för att gå till kyrkan och byn innan en körväg fanns.

På avvittringskartan år 1857 så kan man se var fäbodvallen var belägen och man kan även på kartan se de båda stigarna som går till södra sidan av Fängsjön.

På en av dessa stigar hittades den förste nybyggaren i Fängsjö, Erik Ersson Ståbis hustru Brita Eriksdotter f. 1786 död hösten 1856. Hon var förmodligen på väg till fäbodvallen när hon hittades.  Brita Eriksdotter var min mormors morfars mor.

Lidgatu fäbodar var beläget på den högra inringade platsen på kartan (Näsåkers fäbodar i den vänstra ringen)



Från Fängsjö avvittringskarta 1857. Lidgatu fäbodar inringad.

För ett par år sedan fick jag tillfälle att se var Lidgatu fäbodar hade legat.  Platsen var helt överväxt. Endast några rester av gamla bruksföremål och ett par grundstenar återstod av fäbodvallen. Se bilden nedan.

 

Rester på den plats där Lidgatu fäbodar stått.

 

Nedanstående tidningsurklipp har jag fått av Göran Stenmark. Tack Göran! Artikeln är sannolikt skriven av N-E Ritzén eftersom den fanns i hans efterlämnade anteckningar. Berättelsen utspelades på Lidgatu fäbodar omkring 1857 när avvittringen skulle göras. Man trodde på vittror och oknytt på den tiden och för dåtida människor var detta en realitet som var mer eller mindre verklig.

 

 

Uppdaterat.

I boken om Lidgatu av Ann Renström från 1998 skriver Ann så här: - "Lidgatus fäbodvall låg bortom Skäljsjön, ca 7 km från byn. Den hade flyttats dit från en plats hitom sjön, okänt när." Hon skriver vidare: - "Av fäbodvallen återstår egentligen inget annat än det störelse eller kokhus, som flyttats till Skäljsjöns strand där den fungerar som byalagets utflyktsstuga."


Lidgatu fäbodvall kallas för den "nya fäbodvallen" i äldre handlingar. Det var vanligt att fäbodar övergavs och flyttades när det blev ont om bete. I en skogsundersökning för Ådals-Lidens socken 1783 nämns  de "nya fäbodarna". Det tyder på att Lidgatus fäbodar borde ha funnits åtminstone sedan dess, och att de  ännu äldre s.k. "gamla fäbodarna" torde härröra sig långt bak i tiden.

Från en skogsundersökning för Ådals-Lidens sn 1783:

Renskrift 1783. "Vid Nya Fäbodarne äfven tall och furu skogväxt ilag med Björk och granskog hvarest uti stenbundig och Rödsandacktig jordmon nedfälldes en tall, som var 182 år gammal af 14 tums diameter uti storändan och i lilla ändan på första sågstocken 12 tum."

Göran Stenmark har hjälpt mig att på olika gamla kartor försökt hitta platsen där den ännu äldre fäbodvallen fanns beläget.  Och han har lyckats. :)

Göran skriver: "På en bykarta från 1845 är "Gammfäbodmyran" nämnd, så utifrån den kartan borde man något så när kunna se på en nyare karta var den låg."



På en bykarta från 1845 är "Gammfäbodmyran" nämnd. (Den röda markeringen) Skäljsjön i norr och Lidgatu by i söder.

Ett varmt TACK Göran för din ovärderliga hjälp!