Translate

lördag 19 februari 2011

Gamla lasarettet i Sollefteå





De här två korten av det gamla lasarettet i Sollefteå hittade jag när jag sökte på nätet liksom följande uppgifter :

"Sollefteå gamla lasarett byggdes om 1908 och 1927–1928. Vårdplatserna ökade till 125. Det gamla, första sjukhuset, omändrades 1894 till bostad åt läkare, och som sådan tjänstgjorde det fram till 1961, på senare år i första hand för överläkaren. På 1890-talet försågs såväl läkarbostaden som lasarettet med elekrtiskt lyse. Den läkare som tjänstgjorde under längsta perioden var dr K G Söderlund, nämligen från 1897–1929. Han efterträddes av dr W Geijrot. 1961–1962 togs det nybyggda sjukhuset i Skärvsta i anspråk."

Lasarettet låg ganska centralt på Storgatan i Sollefteå, vackert beläget intill Ångermanälven. Lasarettsbyggnaden revs i början av 1990-talet.
 
Lasse Hultmans hemsida finns en rad gamla bilder från 1910-1920 från det gamla lasarettet. Lasses morfar var vaktmästare på lasarettet på sin tid och även fotograf, och det är han som tagit alla foton.
 
Så här berättar Hasse: "Min morfar hette Bror Erik Hoffman Tjelldén och han föddes 1885 i ett båtsmanstorp i Rogsta i Torsåker. Han var vaktmästare på gamla lasarettet i Sollefteå och bodde i en tjänstebostad inne på lasarettsområdet alldeles uppe vid Storgatan. Han hade bland annat hand om röntgenavdelningen och jag antar att det var där han kunde framkalla sina bilder. Kameran hade han byggt själv. Hans fotointresse varade cirka 10 år och jag har ett hundratal bilder kvar efter honom. Mitt problem är att jag ofta inte vet vilka personer som finns på bilderna. Min morfar dog 1968."


Ordet Lasarett är ett speciellt ord. Vad betyder det? Detta hittade jag på en medicinsk hemsida:

"Begreppet lasarett uppkom under korstågen från de sjukhus som hörde till orden St Lazarus. Ursprungligen fanns det ett sjukhus i Jerusalem för spetälska vigt till detta helgon. Lasarett användes i Sverige först för att särskilja dessa sjukhus från hospitalen, som skötte de obotligt sjuka och sinnessjuka.

I sjukhuslagen 1940 kom det istället att beteckna sjukhus med mer än 50 platser. Sjukhus med färre kallades för sjukstuga. Vissa sjukhus i storstäderna kallades aldrig lasarett.

Numera betecknas alla som sjukhus, men lasarettsnamnet lever kvar på många orter av vana."

13 kommentarer:

Martin Bergman sa...

Tack Smulan!
Där har vi det. Det är nog många Forsbor som är födda där på 1930-1940 talet skulle jag tro och däribland jag. Min brorson fick ofta åka in till lasarettet på 1940-talet. Han drack såplut vid ett obevakat ögonblick när hans mor tvättade kläder. Han fick lov att åka in till lasarettet många gånger för "sondering" i halsen. Läkaren som behandlade honom hette Kylstedt. Min brorson blev helt bra tack vare honom.
Bästa hälsningar Martin B

Anita sa...

Martin: Jag tror det fanns många bra läkare på Sollefteå lasarett på den tiden! Jag var själv patient där i mitten av 50-talet och vet att det fanns mycket bra kompetens inom dessa väggar.

Anonym sa...

Hej Anita

Kan tala om att jag och mina två systrar alla är födda där i början av -50-talet. Min yngsta syster är dessutom född ca två månader för tidigt men överlevde trots avsaknad av kuvös och andra moderniteter. Enligt mamma så placerades min lillasyster i en säng direkt under ett fönster där kallraset var enormt. Hon föddes i mitten av december. Enda orsaken enligt mamma, är att de var helt övertygade om att den pyttelilla förtidigt födda tösen inte hade en chans att överleva, så de ville göra pinan kort. Men hon överlevde mot alla odds och är idag nog den starkaste av oss syskon :D

Hej från Evy

Anita sa...

Evy. Din syster var en mycket livskraftig liten tjej! Jag vet inte om det fanns kuvöser på den tiden (måste kolla upp! ;)), man kanske litade mera till barnets egna förutsättningar till ett fortsatt liv..

Mina syskon är också födda på Sollefteå lasarett; själv är jag född på Backe lasarett - numera saligt hädangånget. ;)

Unknown sa...

Hej! Min moster började jobba i storköket på sjukhuset nån gång på 60-talet och har jobbat på nya sjukhuset ända tills hon gick i pension för några år sedan, jag måste kolla med henne om hon jobbat på gamla lasarettet också, och kanske kan tillföra nåt intressant:)
Jag återkommer om det i så fall:))

KRAM Sussi

Christina sa...

När slutade man använda ordet lasarett egentligen?

Vilken guldgruva för bygden du måste vara Anita, med din fina blogg!

Anita sa...

Christina: Jag har undrat samma sak! Jag hittade den här informationen om ordet "Lasarett":

"Begreppet lasarett uppkom under korstågen från de sjukhus som hörde till orden St Lazarus. Ursprungligen fanns det ett sjukhus i Jerusalem för spetälska vigt till detta helgon. Det användes i Sverige först för att särskilja dessa sjukhus från hospitalen, som skötte de obotligt sjuka och sinnessjuka.

I sjukhuslagen 1940 kom det istället att beteckna sjukhus med mer än 50 platser. Sjukhus med färre kallades för sjukstuga. Vissa sjukhus i storstäderna kallades aldrig lasarett.

Numera betecknas alla som sjukhus, men lasarettsnamnet lever kvar på många orter av vana."

I min barndom på 50-talet sa man alltid "lasarett", men jag gissar att man på 1960-talet och därefter mer och mer började säga "sjukhus".?

Tack snälla - jag tycker bara det är roligt att dela med mig av mitt intresse! Kram!

Christina sa...

Anita: Bloggar är ständigt en källa till kunskap, tack :-)
Tänk att laserett kommer från St Lazarus - det hade jag inte en aning om!
Vi sa alltid lasarett när jag var liten, men jag minns inte när det svängde och man började säga sjukhus istället.
Jag tror jag gillar lasarett bättre.

Anonym sa...

Hej igen Anita

Kom att tänka på en sak som jag inte vet om det förekommer idag.

När jag skulle bli fem år, sommaren 1956 fick jag mina tonsiller bortopererade på gamla lasarettet i Sollefteå. Det var en dag där det tydligen var någon sorts löpande-band-operationer på små barn. Då det var min tur att komma in hade just etermasken desinficerats i kokande vatten. Jag placerades i en sorts tandläkarstol och minns tydligt hur jag ser sköterskan stå med en tång och hålla upp detta som jag sedan fått veta var etermasken. Hon doppade den i kallt vatten för att kyla den och sedan kom hon emot mig och då skrek jag villt. Sedan minna jag inte mer förrän jag vaknar i en säng i en rad av andra sängar. En sköterska kom och frågade hur jag mådde och det enda jag kunde göra var att peka på min kind och säga att "det gör ont där". Vilken rusning det blev, och hysch hysch så ingen annan skulle höra.
De hade bränt ett stort sår strax framför mitt högra öra och idag har jag ett brunt fult ärr som är en fyra - fem cm i diameter. Etermasken blev aldrig avkyld där tången höll tag :-(

Undras hur detta hade ersatts idag? Då fick jag lite salva och skickades hem.

Tycker det är ett litet tidsdokument så därför berättar jag detta.

Hej igen från Evy

Anita sa...

Evy: Usch vilken otäck historia du berättar! Det låter som det gick alldeles fel..

Själv har jag också fasansfulla, skräckfyllda minnen av två operationer i min barndom när jag sövdes med eter. Den panik och kvävningskänsla jag upplevde då glömmer jag aldrig. Man får vara tacksam att eternarkos är helt borta idag.

Katarina Cinnamon sa...

Jag är född på det lasarettet, mamma berättade att den ena sköterskan var mycket otrevlig och ovänlig.

Unknown sa...

Länkar dig om jag får men kommer att göra det nu till ett inlägg på Facebook pga. den tragiska nedläggningen av Sollefteå Lasarett. mvh Max Svensson Långsele. Tragiskt är det.

Anonym sa...

Lasarett revs 1992, enda rivningen som utförts med kula om jag förstått det hela rätt