Under hela 1600-talet förekom de så kallade häxprocesserna i hela Europa, där de drabbade, mest kvinnor, blev brända på bål för, som man trodde, "trolldom och samröre med djävulen".
"Häxprocesserna började på allvar i Sverige 1668 då ett 30-tal personer dömdes till döden för trolldom i Lillhärdal, Härjedalen. Alla anklagades för att ha fört barn till Blåkulla och där "bolat" med djävulen. Till Blåkulla for kvinnorna på en kvast, eldgaffel, kalv eller något annat ridbart. Häxjakterna var särskilt intensiva i ett bälte från Bohuslän, Värmland, Dalarna, Hälsingland och Ångermanland. Värst drabbad var nog Torsåker i Ångermanland (Y). Det var framförallt under perioden 1668-76 som de flesta avrättades för trolldom i Sverige.
Det som speciellt utmärkte de svenska trolldomsprocesserna och gav dessa massprocesser en egenartad och sensationell karaktär var bruket av små barn som vittnen. I stora hopar berättade de inför domstolarna hur de hade förts till Blåkulla av häxorna, hur de där deltagit i djävulens gästabud, döptes och invigdes i djävulens tjänst." / Hans Högman
Totalt avrättades ca 300 människor i Sverige pga trolldom. I Ångermanland drabbades över 100 människor av detta hemska öde, varav det mest kända är häxbålet i Torsåker då ett sjuttiotal personer, mest kvinnor, brändes på bål.
Även i Sollefteå och Resele förekom häxprocesser. En av dem som drabbades av denna vidskepelse och avrättades var Dordi född ca 1606.
Släkt- och bygdeforskaren Carl Szabad berättar i skriften "Resele-historia"(1993) om häxan Dordi, som under en svår tid av fattigdom efter att hennes make gått bort, kom i kontakt med en tiggerska. Tiggerskan hade en idé om hur Dordi skulle kunna skydda sina fåtal djur mot varg och björn genom att blanda ett oblat i kornas mat och därmed skydda dem deras återstående livstid. Dordi gör så i ett försök att rädda sina djur.
Många år senare insjuknar barnbarnet Erik i mässling och farmor Dordi sitter vid hans sjukbädd. För att hålla honom vid gott mod berättar hon historier från förr, och i ett svagt ögonblick berättar hon även om hur hon en gång skyddat sina kor mot rovdjuren.
När Erik blir frisk igen berättar han för omgivningen om farmors tilltag och förbättrar sedan historien om sin egen blåkullafärd. Erik hade hört hur de andra barnen berättat och ville inte vara sämre han..
Eriks berättelse kom till prosten Olof Noreaus öron och några månader efter Eriks sjukdom, juni 1676, står den 70-åriga Dordi i tingsrätten. Dordi döms till döden.
Den 7 april 1677 kvitterar skarprättaren Johan Olofsson ut en summa av 33 daler och 24 kopparmynt i ersättning för resa och för att han "hafwer justificerat eller afrättat een trållkåna efter Kongl. Håfrättens Resolution, hustru Dordi wid nampn i Forsmo och Eedh socken."
Denna "trållkåna" var en anmoder till mig.
Hela berättelsen om "Dordi" av Carl Szabad finns här.
Mer om häxorna i Torsåker och hur man hittar dit: http://www.norrlandettegetland.se/landskap/ångermanland/häxorna-i-torsåker-26940588
Tack Andreas för att du gav mig ledtrådar till Dordi, vår gemensamma ana.
8 kommentarer:
Hej Smulan!
2003 i augusti var syster och jag till "Häxberget" vid Torsåkers kyrka.
En otroligt vacker och stämningsfull plats med fortfarande lysande rallarrosor i lila i skogsterrängen.
En stor hejare till hund av obestämd ras, kalv nästan, ansluter vid bergets fot och gör oss sällskap på stigen upp till minnesstenen där 70 människor fick bestiga bålet på våren slutet 1600.
Vilket fruktansvärt öde.
Vilken fruktansvärd fasa.
Vilken fruktansvärd tid!
Hunden är hur snäll och sällskaplig som helst med ett brett blått band runt halsen - ett riktigt charmtroll.
Och nog blev vi gripna av den outgrundligt suggestiva stämning som stod sprakande däruppe omkring minnesstenen.
Jag tände en liten eld till kaffepannan inom stenringen men den kändes både sorgesam och lite opassande.
Hunden?
Han visste precis vad som väntade. Främlingar på stigen uppför Häxberget betydde godbitar till honom. Den här gången både ägg och korv.
Svansviftande tog han stigen ner igen vilket vi också gjorde i den sena ångermanländska skymningen några minnen och historiska kunskaper rikare.
Har du varit här uppe?
Hej från thord.
Thord: Tack för din målande berättelse! Jag kan av dina ord rktigt se kullen, hunden och rallarrosorna. Känna känslan hur fruktansvärt det måste ha varit för de stackars människor som offrades pga ren och skär vidskepelse.
Jag har inte varit till Torsåker. Ännu.. Men det ska bli. Absolut!
Allt gott Thord!
Anita
Huvaligen! Ja nu passar detta norrländska uttryck verkligen. Jag har läst en del om häxprocesserna och har även Jan Guillous serie här hemma och tycker det är fruktansvärda historier. Tänk vad människor i sin okunnighet och sitt sökande efter upphetsande inslag i livet, kan ställa till med. Undras hur många som ångrat sina vittnesmål efter att ha sett den avslutande elden?
Tack för att du delar med dig av din historia.
(Denna anmoder till dig, var hon även min?)
Hej från Evy
Evy: Ja, huva, huva. Det är helt ofattbart att sådana processer kunde ske. Prästerna och religionen hade stor skuld i det som hände.
Dordi var bosatt i Ed och var en anmoder till min morfarsmor. Den linjen tror jag inte vi är släkt. Eller...?
Namnet är det som frapperar mig, Dordi. Ursprung?
mvh R
Reneé: Enligt släktforskarförbundets namnlista är Dordi en "svensk form av Dorotea; vanligast i mellersta Norrland".
Jag har sett ett par-tre som hetat Dordi (på 1500-1700-talet) i de kommuner jag forskat i, så namnet verkar inte så vanligt.
Mycket intressant inlägg, det där!
Tack Smulan för det!
Det är ju fruktansvärt vilket skräckvälde som utövades i Sveriges historia. I stora drag var det rädslan för det okända och för att tappa makten som fick såna ödesdigra följder.
Som för tex en lapp, som vägrade att göra avbön utan höll sig till sin gamla tro. Han dömdes att brännas på bål, på Arjeplogs galgbacke år 1693.
Alla spåtrummor som fanns i snart sagt varje familj, brändes. Det finns endast 3 st bevarade i Pite lappmark.
Jag var för något år sedan på Áttje samemuseeum i Jokkmokk där de hade samlat ihop alla lapska spåtrummor som fanns att tillgå, i hela världen. Jag minns inte hur många det var men de hade utställning på dem där, en sommar.
Det var ett besök som jag sent ska glömma. Jag kände av all tragik och stannade inne i rummet länge, länge. Det kändes som om trummorna ville berätta sina tragiska historier för mig. Omskakad och med tårarna trillande, gick jag till sist ut från rummet, till min familj.
Skogstrollet: Ja, det är svårt att förstå att sådana vidskepelser kunde få sånt fäste, så att det till och med blev legitimt att avrätta människor! Men tyvärr är vi inte långt ifrån liknande vidskepelser även i vår tid, när man ser vad som händer i många länder pga religiösa fundamentalistiska vanföreställningar. Tex omskärelse, stening av kvinnor pga ofta påstådd otrohet etc.
Allt under religiösa och maktfullkomliga strukturer.
Jag förstår din upprördhet och dina tårar. Tack för din kommentar!
Skicka en kommentar