Boktips och en ny hemsida

Skriver några rader igen.....

Under min vecka på Kreta härom veckan hade jag tagit med mig en binge böcker. Det går alldeles utmärkt att koppla av med att läsa under ett solparasoll på stranden eller på ett café nere vid den vackra hamnen i Chania. Det var precis vad jag gjorde. Härligt! Det är alltid roligt att få rekommendera läsvärda böcker och ett par av böckerna jag läste tycker jag är värda att nämnas.

"Ett annat Israel" är skriven av Susan Nathan; en brittisk judinna som flyttade till en arabisk by i Israel. Susan Nathan beskriver på ett initierat sätt den diskriminering och rasism som israelerna bedrivit och bedriver mot de israelaraber som fortfarande bor i Israel och mot de palestiner som bor i av Israel ockuperade områden. Det är en skrämmande läsning. Mycket av det Susan Nathan skriver om kände jag till, men det förstärktes när man läser Susan Nathans bok. Det känns så oerhört skamligt att Israel som ska kalla sig en demokrati kan diskriminera ett helt folk på det sätt som har gjorts och görs. Israelaraberna, som i generationer bodde i landet långt före judarnas övertagande av Palestina 1948, borde ha precis samma samhällsrättigheter och rätt till sitt land som judarna. Så är det tyvärr inte, och det är roten till den djupa konflikt som råder i Mellersta Östern.

Jinge har på sin blog skrivit om Susan Nathans bok. Läsvärt. Jinge har idag även skrivit om palestinarörelsens utveckling, som jag tycker är värd att läsas.

Och som sagt - Susan Nathans bok rekommenderar jag mer än gärna!


En annan bok som jag gärna vill rekommendera är Hervor Sjödins nyutkomna bok om författarinnan Laura Fitinghoff. Hervor har på ett mästerligt och initierat sätt skrivit om sin mormors mors syster Laura - författarinnan som skrev bland annat boken "Barnen från Frostmofjället". Den bok som senare blev en film. För övrigt den första film jag såg i mitt liv - på församlingshemmet i Näsåker i slutet av 50-talet. Jag minns att jag grät så det skvalade när man följde de fattiga barnens vandring med geten Gullspira. I Hervor Sjödins bok får man följa författarinnan Laura Fitinghoffs eget liv - skrivet utifrån ett stort material av gamla brev och dagböcker som hon lämnade efter sig och som Hervor Sjödin tagit del av. Jag låter Elisabeth Engerdahl på Sollefteå bibliotek beskriva boken - Boktips.net :

"Vem var Laura egentligen, Sollefteåflickan som vid 23 års ålder tvingades ingå äktenskap med den 44 år äldre Conrad Fitinghoff? Och varför är Lauras Fitinghoffs märkliga öde så okänt för de flesta, trots att hon skapat en av våra mest älskade barnböcker, "Barnen ifrån Frostmofjället"? Nu har vi äntligen, tack vare Hervor Sjödin, fått chansen att kika in i Lauras hemliga rum. Hervor, som är en sentida släkting till Laura Fitinghoff, har genom ett närmast osannolikt personligt fynd och ett idogt studium av bland annat gamla brev och dagböcker lyckats att frammana en synnerligen levande bild av Laura.

I boken "Vägen till Frostmofjället" får vi Lauras Fitinghoffs liv serverat som en skönlitterär
berättelse, illustrerad med fotografier och lagom kryddad med autentiska citat och andra faktauppgifter, förmedlade av berättarrösten. Som en röd tråd genom berättelsen följer vi Lauras intensiva önskan att få skriva, hennes stora författardröm. Men på den tiden skulle en kvinna i första hand vara maka och mor. Vi kan läsa om hur hon kämpade med barnafödande och omsorger om de små, men ändå ofta kom till korta, eftersom barns hälsa och överlevnad absolut inte var en självklarhet i slutet av 1800-talet. Vi får också veta hur familjen abrupt kom att kastas från ett liv i ofattbar lyx till yttersta nödtorft. Trots svåra förhållanden lyckades Laura Fitinghoff ändå till sist, att med hjälp av sin penna försörja sig själv, och till och med genomföra ett par utlandsresor tillsammans med dottern Rosa.

Berättelsen rymmer mycket känslor och mycket elände, allt var verkligen inte bättre förr!
Så här i feminismens tidevarv är det både lärorikt och tankeväckande att läsa om detta kvinnoöde ifrån en inte alltför avlägsen tid. Mina tankar vandrar av bara farten vidare till andra kvinnor, som idag lever under patriarkalt förtryck i olika delar av världen. Kanske kan boken om Lauras öde rentav användas i studiecirklar som en avstamp för kvinnosamverkan och fortsatt kamp för kvinnors lika rätt i världen!"


Idag läser jag i Tidningen Ångermanland (tyvärr finns inte reportaget på nätet) att en by "nästgårds" - Lidgatu - har fått titeln "Ångermanlands vackraste by". Grattis! Lidgatu är en gammal by som både min man och jag har anknytning till på flera sätt, och därför känns det extra roligt att Lidgatu fått den fina utmärkelsen av TÅ. I artikeln finns också en adress till en alldeles färsk hemsida som skapats av en bybo - Karin Olsson. Varsågoda - här är länken till den nya hemsidan om Lidgatu!

En riktigt fin höstdag önskar jag alla!