onsdag 7 februari 2007

Kristoffer "Kebbe" Östlund 1844-1928 Jansjö Näsåker

"Kebbestorpet", Jansjö. Foto: Gösta Söderlind

När jag var liten på 1950-talet hände det att jag och mina syskon cyklade från Näsåker till vår morfar och moster i Fängsjö. Det var en nätt liten tur på ca 1,6 mil och bitvis var det ganska många uppförsbackar innan vi kom fram till målet. Någon kilometer från Fängsjö låg (och ligger fortfarande) en röd liten stuga där tant Lydia bodde. Tant Lydia var gammal, med bodde på den tiden fortfarande kvar i sin lilla stuga som allmänt kallades "Kebbes" efter Lydias morfar "Kebbe" Östlund.
Vi stannade ofta till och hälsade på tant Lydia. Hon var så snäll och bjöd på saft och kakor, innan vi fortsatte vår färd uppför "Kebbes berget" och den kilometer som återstod innan vi kom fram till Fängsjö.

Lydias morfar Kristoffer "Kebbe" Olofsson Östlund (1844-1928) var den som grundade nybygget i Jansjö omkring 1873. "Kebbe" hade flyttat från Anundsjö ett tiotal år tidigare och gift sig med Brita Stina Ersdotter Ståbi (1830-1901) från Fängsjö. De fick så småningom fem barn tillsammans - av dem blev Lydias mamma Erika den som stannade kvar på "Kebbestorpet".

Erikas dotter Lydia (1892-1968) och hennes man Anton Boman (1887-1940) övertog så småningom torpet. Paret fick fjorton (!) barn varav sex av dem dog som små. Anton avled redan 1940 men tant Lydia bodde ensam kvar tills hon flyttade till en dotter i slutet av 1950-talet. "Kebbestorpet" finns kvar och ligger så vackert på en höjd vid skogskanten, och varje sommar växer massor av liljor på åkern nedanför huset - liljor som påminner om dem som har bott på "Kebbestorpet" en gång.

Anton Boman (1887-1940) hade en poetisk ådra. Han skrev bland annat visor. En visa som Anton Boman skrev hette "Lidgatuvisan".  I visan berättar Boman med humor och med många verser om alla som bodde i Lidgatu vid den tiden. "Lidgatuvisan" är ganska lång så jag kan inte lägga ut den på bloggen, men är någon intresserad så skickar jag gärna texten på visan!


Kristoffer "Kebbe" Östlund (sittande till vä), dottern Erika (stående till höger), dotterdo. Lydia med make Anton Boman (stående till vä)  och deras barn Emanuel, Elof och Astrid. Fotot är taget någon gång i början av 1920-talet.
 

Uppdatering 2011.

Kristoffer "Kebbe" Olofsson Östlund (1844-1928) mor hette Anna-Stina (Christina) Dannberg f. 1822-01-15 i Västergensjö, Anundsjö. Kebbes far är okänd.

Anna-Stina gifte sig 1849 med båtsmannen Sven Andreas Göransson Brandt f 1822 i Skalmsjö Anundsjö och fick med honom åtta barn. Fotot av paret (nedan) har jag fått av Gösta Söderlind.


Båtsmannen Sven Andreas Göransson Brandt f 1822 ohh Anna-Stina (Christina) Dannberg f 1822. Anundsjö. Kortet är taget 1903.

Uppdatering augusti 2012.

Ett reportage om Lydia Boman från 1964.



9 kommentarer:

Birgitta sa...

Hej Anita ! Ett tillrättaläggande om farmor Lydia och farfar Johan-Anton, dom fick inte bara åtta barn utan fjorton!!!! men sex av dom dog i späd ålder. Hälsningar från ett något kylslaget Junsele -33,8°. Brrr!!! Birgitta

smulan sa...

Tack Birgitta! Det är rättat!

Hälsningar från ett lika kylslaget Omsjö -33 grader....

Anonym sa...

Smulan, det är så intressant att titta på gamla bilder och läsa om gångna tider i dina hemtrakter.

Usch vad kallt ni har det, -33 låter hemskt. :O
Vi väntar snÖ i Cornwall i natt!

Lillan

smulan sa...

LIllan! Jag tittade just på "våra" får Mavis och Sheba vid Loch Ness och såg att det såg frostigt ut där också.
Det är bara att stå ut ett tag till och vänta på våren. Eller hur?

Allt gott till dig!

Inkan sa...

Å vilket fint litet hus - en sådan skulle jag vilja ha vid havet....
tänk att sitta på trappen ute - med morgonkaffet och se ut över ett hav med solblänk....

Jag såg också att det var rejäl frost hos fåren vid Loch Ness.
Men brr -33 - det var länge sedan jag upplevde sådan kyla. Huvudstaden ståtar med -5 just nu. Idag höll det sig kring 0-strecket. Och snön ligger kvar.

smulan sa...

Inkan! Åh, visst längtar vi till våren! Till morgon kaffet på trappan och solblänk över vattnet...

Anonym sa...

Vilken fantastiskt fin bild på Bomans torpet. Jag minns en sen höstkväll när jag och Anders hade varit i Jansjö och vandrade hemåt Fängsjö i mörkret så stannade vi till hos tant Lydia. Det lyste så hemtrevligt från köksfönstret och vi kunde se att hon satt vid köksbordet. När vi knackade på dörren hoppade hon till av förskräckelse. Hon väntade nog inte besök så sent. Vi blev naturligtvis inbjudna och fick varsin apelsin innan vi vandrade vidare.Hon var så snäll.
Kristin

smulan sa...

Hej syster yster! Vad skönt att resan hem gick bra!

Det känns lite märligt idag att tant Lydia kunde bo helt ensam i sin lilla stuga så länge. Om du inte minns det, så dog tant Lydia 1964.

Lycklig resa till Göteborg! Kram! Anita

smulan sa...

Rättelse! Tant Lydia dog 1968.