måndag 20 november 2006

En dikt av Inkan....


Medan han vilar på sanden
vänder jag mig långsamt runt
för att se hela horisonten
Landskapet blir mitt
på samma sätt som stranden är vår

Tiden ska komma med tystnad
livet är inte självklart sammanhängande
Jag behöver inte veta något annat
Ändå undrar jag:
kommer det att finnas något mer

Inkan®
( 2002)

Tack Inkan, för alla fina dikter du delar med dig i din blog!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej

Jag vill också tacka Inkan för den fina dikten. Är det kanske hon som lagt in den härliga bilden också? Inget är så rogivande som havets brus och en lång tom strand där bara jag och himlen möts. Och det får gärna vara storm, för då känner man att havet är mäktigast och att man lever :-D

MVH Evy

Inkan sa...

Tack tack - för att ni läser poesi och tack, tack för att ni tyckte om den här dikten.
Jag är ganska nöjd med den själv.

Det är en dikt från 2002 som jag nyss jobbat med igen och ändrat lite.
Och fick tummen upp för den av min hemlige poet i morse.

Så idag är en glad dag:)