10 obekväma sanningar om Gaza – och varför Sverige måste våga tala klarspråk
När världen ser bilderna från Gaza är det lätt att fastna i slagord, svartvita förklaringar och snabba fördömanden. Sociala medier fylls av känslostarka inlägg, rubrikerna skriker om krigsbrott och krav på sanktioner riktas utan analys av bakgrunden eller att sanningshalten i nyheterna är verifierade.
Det råder ingen tvekan om att lidandet i Gaza är stort, men som den tyska tidningen Bild nyligen påpekade finns det tio obekväma sanningar som sällan hörs i det offentliga samtalet. Sanningar som är nödvändiga att ta in om man vill förstå varför konflikten ser ut som den gör och vad som krävs för att den ska få ett slut.
Hamas vill att befolkningen ska svältaNär Israel levererade mat direkt till Gaza utan terrororganisationen Hamas inblandning blev reaktionen raseri – biståndet är en maktresurs för terrorgruppen. Hungriga människor ger bättre propaganda. Dessutom förlorar de enormt mycket pengar på att inte längre kunna sälja maten till det palestinska folket. I Sverige talas det sällan om att hjälp kan missbrukas. Att ge bistånd utan kontroll riskerar att förlänga lidandet.
Väst har blundat för HamasEuropa och Sverige har under åratal skickat pengar utan att ställa krav, trots att Hamas använt biståndet till att bygga tunnlar och rusta för krig. Konsekvensen är att vi indirekt finansierat terror och försvagat chanserna till fred.
Civilt lidande som vapenBarn och civila används som mänskliga sköldar, för att skapa bilder som väcker världens vrede mot Israel. I svensk debatt saknas ofta analysen bakom bilderna – vi ser tårarna men inte taktiken.
Vapenvila är inte fredVarje villkorslös vapenvila ger Hamas tid att rusta och planera nya attacker. I Sverige framställs vapenvila ofta som lösningen, utan att diskutera vad som händer dagen efter.
Planlös fredspolitikKrav på vapenvila och israeliskt tillbakadragande saknar svar på vem som ska styra Gaza därefter. Detta mönster känner vi igen i svensk utrikespolitik: starka krav, svag plan.
Hamas vinner informationskrigetGazas “hälsoministerium” är en Hamas-kontrollerad källa, men behandlas som neutral av många medier. Även i Sverige sprids dessa siffror utan källkritik.
Gisslan glöms bortRunt 50 personer hålls fortfarande fångna. I Sverige nämns sällan deras öden i debatten – fokus ligger nästan uteslutande på Gaza. Detta ger effekten att man sällan talar om den obekväma sanningen om vem som startade kriget och varför Israel agerar.
Hamas är inte folket – men hatet är utbrettIndoktrinering sker från tidig ålder, och firanden av massmord är ingen slump. Vi måste våga tala om hur hatet odlas om vi vill bidra till fred.
Arabvärlden har insett att det inte kan bli fred med HamasArabförbundet lägger ansvaret och pressen på terrororganisationen Hamas. De vet precis vad Hamas är. I Sverige riktas allt ljus mot Israel medan stora delar av regionens förstår att Hamas måste bort för att det ska kunna bli varaktig fred.
Dubbelmoral i solidaritetenMiljontals muslimer dör i andra konflikter utan att världen reagerar lika starkt. Detta visar att engagemanget ofta är selektivt och politiskt färgat. Det handlar inte om mänskliga rättigheter. Det handlar om Israel.
Det svenska debattklimatet – mer känsla än fakta
I Sverige pratar vi gärna om fred, men undviker de obekväma sanningarna. Det har blivit viktigare att signalera empati än att faktiskt analysera orsakerna till konflikten.
Debatten präglas av slagord, förenklade narrativ och, alltför ofta, direkta paralleller mellan Israels självförsvar och Hamas terror. Politiker och opinionsbildare väljer ibland att tala om “båda sidor” på ett sätt som suddar ut skillnaden mellan en demokrati som försvarar sig och en terrororganisation som startade kriget.
Det senaste politiska tumultet mellan regeringspartierna visar dessutom hur svårt Sverige har att hålla en konsekvent linje. Otydliga besked om handel med Israel, interna utspel och offentliga motsättningar ger ett intryck av att utrikespolitiken formas i realtid av medietryck snarare än av principer.
Samtidigt ser vi en ökning av antisemitiska uttryck i offentligheten – både på gatan och på nätet. Demonstrationer där man ropar ut hat mot judar har blivit vardag i vissa svenska städer. Och alltför få politiska röster reagerar kraftfullt.
Sverige måste våga
Om Sverige vill vara en trovärdig aktör i internationella frågor kan vi inte fortsätta att blunda för verkligheten. Vi måste våga säga att Hamas bär huvudansvaret för kriget, att deras strategi förlänger lidandet och att varje krav på fred måste börja med att de avväpnas.
Att tala klarspråk är inte att välja bort vår mänsklighet, det är att värna den. Det bästa vi kan göra för såväl israeler som palestinier är att inse dessa sanningar och agera efter dem.
Text: Davis Lega.
