Fönstret

Från Mobodarna. Eget foto.

Mobodarna i Oringsjö naturreservat

Mobodarna i Oringsjö naturreservat, Resele.

Mobodarna 1946. Några i familjen J.A. Johansson Fängsjö.  Fr.vä: Anna, Hilda, Aina, Fanny och Johan A. Johansson. Sittande: Valle, Aina Johansson. Artur och Berit Viklund. J.A. Johansson fick under några  år på 40-talet slåtta på Mobodarnas ängar.

Historik: Fäbodens historia.

Tankar....

Mobodarna. Foto: eget

”Människan ser med vemod och saknad tillbaka på en förlorad värld, där bondgårdarna inte stod tomma med öde loft, där det ännu fanns en oskövlad skog. Något fanns där som vi glömt bort- en närhet mellan människor, en glädje över mycket små ting och händelser. Hur skön är inte denna kontakt med livets gåtfulla oändlighet och glädjen att en liten stund få känna sig som en liten del av en större och odelbar helhet, känna att mötet sker i mig, genom mina sinnen och i min själ.”

Ralph Lundsten

Blåbär och smultron på strå

Eget foto.

Det är smått om blåbär i år. Åtminstone där jag bor. I brist på egna blåbär visar jag gärna denna vackra akvarell av Margot Bylund, Piteå. En skål med blåbär och smultron på strå väcker barndomsminnen till livs....

Om jag kunde skulle jag skicka ett långt strå med jättegoda smultron till min syster som fyller år i morgon! Ett stort, varmt GRATTIS och kram från mig!

( Margot Bylund - som målat tavlan - är gift med en kusin till min syster och mig.)

Höstbär

I år är det extra gott om rönnbär. Och då gör jag gärna rönnbärsgelé!

1 kg (2 l) frostbitna rönnbär
5 dl vatten
750 g (9 dl) strösocker per liter avrunnen saft

Rönnbären smakar bäst frostnupna. Skölj de rensade bären och låt dem rinna av. Lägg bären i en gryta med vattnet och låt dem koka under lock tills de är mjuka och saftar sig, ca 10-15 min. Rör sönder bären och häll den kokta massan i en saftsil och låt den självrinna.
Mät den sura saften och låt den koka 3-5 min. utan lock. Rör ner sockret litet i sänder och låt saften sakta koka utan lock och omröring. Gör geléprov (ös upp lite gelé på en kall assiett. Drag en sked igenom geléet och om geléet inte rinner ihop är det färdigt) Låt det annars koka lite till men högst 20 min. Tag grytan från värmen och skumma saften. Häll upp geléet på varma torra burkar. Förvara dem svalt och torrt. Jättegott till viltkött!

Vännen Rune

I min släktforsknings barndom - nåja, intresset började på allvar bara för ett tiotal år sedan - fick jag kontakt med Rune i Lövånger. Det var genom släktforskarnas diskussionssida Anbytarforum, där vi båda var aktiva med frågor och svar, som kontakten togs. Rune var en av dem som på ett personligt och vänligt sätt hjälpte och hjälper släktforskare att svara på frågor. Rune hjälpte mig otroligt mycket när jag som ny och tveksam släktforskare blandade mig bland Anbytarforums experter och stora elefanter på släktforskning och historia. Man kan bli skrämd för mindre och många är de nybörjare i släktforskning som drabbats av ruelse, när de fått smått ovänliga och oförstående svar från vissa besserwissrar i släktforskarvärlden. Men Rune var och är en tålmodig och mycket hjälpsam forskare! Det typiska för Rune är hans dialektala formuleringar som han gärna även använder i skriftform. Men man ska inte missta sig på Runes sätt att formulera sig - bakom hans underbara, personliga formuleringar döljer sig mycket kunskap, funderingar och underfundighet.

Rune startade också i samma forum en underbar och trevlig diskussionstråd som fick heta "Kantstött porslin". Det gladde och engagerade många av oss släktforskare när vi en hel sommar och höst (tror jag det var) diskuterade allt möjligt mellan himmel och jord, innan tråden bryskt stoppades av de stora elefanterna och ansvariga på forumet. Men det var såå roligt medan det varade! Och jag är viss om att tråden är saknad av många, många...

Rune hjälpte mig otroligt mycket när jag körde fast på mina anor från Åsele och Anundsjö. Ibland var han för hjälpsam - han kunde skicka mig flera generationer av anor (människor i släktleden heter så bland släktforskare) fast jag bara frågat om ett par anor. Men det är typiskt Rune - han är givmild och bryr sig inte om tesen "att forska själv är största nöjet". En del av hans forskning finns på min hemsida om släktforskning. Rune är givmild på andra sätt också - han har skickat både tunnbröd, blommor och amerikanskt fläsk (per post!) och ibland har han skickat sig själv genom att åka den över 30 mil långa vägen för att hälsa på oss i Omsjö! Han är sån, Rune. Trots att hans hälsa inte är den bästa så är hans nyfikenhet, givmildhet och positiva syn på livet ovanligt stort. Jag är glad att vara din vän Rune. Välkommen igen!

Rikedom

Dagens skörd av skogshallon. Jag är såå rik!

Tänk alla millioner år

Strand på Fårö

Tänk alla millioner år som du inte var född.
Då fanns det gräs och träd och flugor,
men inte samma gräs som nu
och inte samma träd och inte samma flugor.

Tänk alla millioner år som du inte var förr.
Då fanns det hus och djur och stigar,
men inte samma hus som nu
och inte samma djur och inte samma stigar.

Tänk alla millioner år som du inte var född.
Då fanns det människor som nu
och hav och stenar,
men inte samma människor som nu
men samma hav och samma stenar.

(Barbro Lindgren)

Anbelangandes Sluring

Gotlandsfår

Anbelangandes (som Nicke Sjödin säger) böcker och kokböcker - se föregående rader - så skulle jag digitalt vilja bjuda på en gammal ångermanländsk rätt som jag tror få känner till. Mina föräldrar har talat om den, di gamle himlar med ögonen när de talar om den och jag har smakat den - sluring. Jag kan inte säga att den var en höjdare precis, men sluring var en stöttepelare förr när det gällde att äta sig mätt länge och billigt.

Jag hoppas att jag inte bryter mot någon upphovsrätt när jag citerar Nickes kåseri ur tidningen Ångermanland. Nicke Sjödin är, för dem som inte känner till det, en känd författare, underhållare och skribent född (och sommarboende) i Röån i Junsele, författare till många revyer och böcker, pappa till Jacke Sjödin (känd från TV) och bevarare av dialekt och annat gammalt. Bland annat gamla ångermanländska maträtter. Som den här:

"Anbelangandes böcker, så har jag läst nånstans att den vanligaste sorten som kommer ut numera är kokböcker. Därför har även jag skrivit en sådan. Här ett utdrag från avsnittet med bokstaven s - saltströmming - sötmjölkssörpa.

Sluring: Enligt min käre far, f 1898, är detta världens billigaste mat, vilket kan vara bra att veta för dig som inte är direktör i nåt försäkringsbolag eller chef för nåt annat bolag - Systembolaget till exempel:

Ingredienser:
Vetemjöl
Mjölk (av lätt - mellan -eller standardtyp)
Smörklick
Fläsk - rimmat (rimmar både på både läsk och bäsk, vilket för övrigt passar bra att skölja ner med)
Krossocker
Tunnbröd (bakas i Röån med flera orter)

Tillredning:
Värm en stekpanna duktigt ovanpå spisen (glöm ej att öppna dragluckan)
Klicka ner smörklickan så att den fräser.
Dutta dit lite mjölk.
Dutta dit lite vetemjöl (här gäller det att vara snabb som en iller, så att inte mjölken har förångats eller gått till Gud innan vetemjölet kommer, för då går det åt h-vete med alltihop, och stekpannan förvandlas till en grotesk företeelse som möjligen kan erövra priser i tävlingar om bästa installationen på Moderna Museét i Stockholm.

Men visst ja, det bästa är givetvis om du hinner snabbsteka det rimmade fläsket innan du tar itu med ovanstående duttande, och sen det är stekt kan du lägga upp det på en servett, som du i förväg placerat alldeles invid spisen, där det kan ligga och vänta på att bli spisat i sinom tid.
Dutta på enligt ovan."

(nu hoppar jag en bit i Nickes kåseri så att inlägget inte blir så långt)

"Fläsket, som ligger där väntande på servetten, kommer nu till pass. Man kan lägga upp det litet dekorativt på tallrikskanten, men framför allt kan man skära det i små bitar och smaska i sig samtidigt med en sluring som du med all rätt kan kalla din rätt."

Nicke använder även ett par nävar brutet tunnbröd i smeten, andra har kokt, kall tärnad potatis i sluringen men det är helt och hållet en smaksak eller vad man haver!

Smaklig måltid! För den som vågar....

Min boklista

Helgumannens fiskeläge på Fårö


Här är min boklista Tell!

1. En bok som förändrat mitt liv?
Jag kan inte minnas att någon speciell bok har förändrat mitt liv - men däremot har många böcker berikat, gett nya impulser och ibland förändrat inriktning och mål.

2. En bok som jag läser mer än en gång?
Gärna Vilhelm Mobergs "Utvandrarna", Moa Martinsson och P. A. Fogelströms Stockholmsskildringar.

3. En bok att ta med på en öde ö?
Gärna biografier och historiska böcker (gärna Peter Englund) Vackra konstböcker som håller humöret uppe tills hjälp kommer! :)

4. En bok som fick mig att skratta?
Bodil Malmstens alla böcker. Härliga!

5. En bok som fick mig att gråta?
Böcker om krigs grymheter. Jag stortjuter.

6. Vad jag läser just nu?
Kokboken! Jag söker ett recept på en god efterrätt till surströmming!

Augusti

Akvarell av Laila Wikström

Som en varning
en viskning
ingen tror ändå
att kvällarna blir kalla

Ulla Ekh

Surströmmingsdags

Akvarell av Mona Jakobsson

I slutet av 1940-talet bestämdes att surströmmingsfestens årliga premiär ska vara den tredje torsdagen i augusti. Och snart är det dags igen! Surströmming var från början - ända sedan 1500-talet - en billig vardagsmat som främst spisades i husen längst norrlandskusten. Förpackningarna förbättrades så småningom och försäljningen kunde med tiden spridas söderut. Under 1800-talet hade den speciella rätten letat sig in i samhällets alla sociala skikt och numera har surströmmingen blivit en delikatess.
Surströmming - som alla delikatesser - kräver en bestämd hantering. Strömmingen fiskas på våren och efter att den rensats ska den ligga i saltlake i två dygn. Därefter läggs fisken i tunnor med en svagare saltlake för att därefter jäsa i sex till åtta veckor.

Men tvivel till surströmmingen som festmåltid har funnits.....:

“Den anses som en läckerhet af utsöktaste slag, men kalasmat blir den dock aldrig, såvida icke värden föredrar att spisa ensam, eller måhända väljer gäster, som äro utan näsa."
(Ur Kokkonsten som vetenskap och konst av Ch. Em. Hagdahl 1891.)

För min del väljer jag gärna gäster som har en synnerligen god näsa för de verkliga delikatesserna - och bland dessa är surströmming en av de förnämsta! Så det så!

Källa: Nordiska museet

Kyrkomålaren Pär Andersson Lidgatu

Under vår resa på Gotland besökte vi många vackra medeltidskyrkor. Alla kyrkor är byggda av gotländskt vacker sten och har en unik stilren och stram skönhet. Att de många (92 stycken) medeltida kyrkorna har bevarats är fantastiskt. Man tror att gotlänningarna under följande århundranden saknat resurser att (som i andra landsändar) rasera och bygga nytt. Det är något för oss sentida intresserade att vara tacksamma för.

När vi besökte Visby gamla domkyrka (från 1200-talet) blev jag mycket glad när jag upptäckte vem som målat de vackra kyrkofönstren. Glasfönstren i Visby domkyrka restaurerades under mitten av 1980-talet och konstnären för glasmålningarna är "vår" kände kyrkomålare Pär Andersson som sedan början av 80-talet bor i Lidgatu utanför Näsåker.

Pär Andersson och hans fru Astrid Theselius är båda två kända konstnärer som under åren skapat en rik och vacker produktion av konst främst i akvarell och kyrkomålningar. Pär Andersson är en av vårt lands mest kända kyrkomålare och skapare till många av de vackraste glas- och dekorationsmålningar som finns i våra kyrkor. Pär Andersson har dessutom gjort många andra dekorationsmålningar bla. de tidigare så vackra blomstermålningarna i Universitetets tunnelbana i Stockholm (de är tyvärr borta nu av skäl jag inte känner till)

Sonen Mats Theselius fortsätter det konstnärliga skapandet i familjen som mycket känd möbelformgivare.

Uppdatering dec. 2020.  Pär Andersson avled 2015. Mer om honom här: Pär Andersson (konstnär) – Wikipedia

Foton: Glasmålningar från Visby Sankta Maria domkyrka. (egna foton)



Ett litet kuriosa från min släktforskning: I det vackra hus som Pär Andersson och Astrid Theselius bor i Lidgatu, träffades mina morföräldrar under ett husförhör i början av förra seklet. Hemmanet ägdes vid den tiden av J.P. Sjödin.

Ett fönster på Gotland

Foto: Anders Tukler

Sommarglädje

Åter hemma efter en underbar vecka på Gotland. Medeltidsvecka i Visby - så mycket medeltidskläder har jag inte sett samtidigt nån gång! Det verkade som om staden hade bytt skepnad och blivit medeltid på nytt. En stor del av befolkningen hade klätt sig i tidstypiska kläder och gator och torg var fyllt av köpmän, krämare, musiker, gycklare och tiggare. Det var varmt, mycket varmt. 32 grader ..... Visby är en underbar stad men denna gång föste värmen ut oss från stan.

Vi hyrde cyklar och cyklade söderöver efter kusten. Det kändes underbart att åka från stadsvärmen. Havet svalkade skönt med brisiga vindar. Fina cykelleder - men lite trist att de följer de stora trafikerade vägarna. På nätterna sov vi i tält - jag älskar att vakna med ljuset silande genom tältduken. En vilsam stund på morgonen med kaffe - kokt på spritkök - förhöjer upplevelsen. På hemväg den tredje cykeldagen gjorde vi en avstickare inåt ön - det kändes underbart att komma från den ganska tuffa trafiken och cykla efter lugnare vägar.

Vi fick tid att stanna och besöka flera av de medeltida vackra kyrkor som finns på Gotland (det finns 92 stycken!) Underbara kyrkor som är rena konstskatter och som alla har rötter i medeltiden. De vackra vita gotländska stenhusen gjorde mig salig av lycka. Vitt med blått inslag på dörrar och fönster - underbart vackert. Gotlandsfår och russ betade fridfullt på åkrarna. Vi njöt av det lantliga lugnet och den goda maten på de mysiga caféerna och restaurangerna som fanns efter vägarna.

De sista två dagarna åkte vi till Fårö. Vi hyrde en stuga, vandrade på steniga stränder bland raukar och fiskelägen. Den karga men vackra naturen är så speciell för Fårö. Den sista kvällen åt vi - åter igen - en fantastiskt god middag (gjord på gotländska råvaror) på Fårö, innan vi nästa dag styrde kosan tillbaka till båten i Visby. En fin vecka på Gotland var över. But... we´ll come back!

Sista dagen av vår semestervecka stannade vi hos min bror och svägerska i Sörmland. En god middag igen (åh, denna goda mat överallt!) och ett långt samtal om det som hänt avslutade vår kväll. Hemkomsten välkomnade mig med en förkylning.... Men det får man ta - en resa till Gotland är faktiskt värt en förkylning!

Till Gotland.

Min man och jag åker i morgon till gutarnas ö - Gotland. Vi tänker hyra cyklar och cykla några dagar på denna underbara ö.

Känns underbart!

Ett landsbygdscafé i Resele

Jag måste få berätta....

I sommar - och även förra sommaren - har vi vid flera tillfällen besökt ett underbart landsbygdscafé och restaurang vid Ångermanälvens strand i Resele. Jag brukar vanligtvis inte göra reklam i min blog, men jag kan inte låta bli att rekommendera detta smultronställe - Myregården - utefter Ångermanälvens strand i Resele. Maten är underbar - helt underbart god! Den lagas av de mycket duktiga innehavarna Torbjörn och Annette och är utsökt i både smak och pris.

Myregårdens miljö är en fantastisk oas - en ombyggd gammal ladugård alldeles nere vid älven som numera inkluderar både restaurang och loppis. Myregården har också en fantastisk trädgård med minifarm för barnen, gamla möbler att sitta i och många antika saker som förhöjer den genuint trevliga atmosfär som är förknippat med Myregården.

Vi har haft anledning att fira flera bemärkelsedagar denna sommar, och då har Myregården varit ett självklart val. Det är så roligt att Myregården har blivit omnämnd i White Guide 2005 (boken om Sveriges främsta restauranger) och det är den verkligen värd! Myregården ingår i den förening av landsbygdscaféer som har sin värdegrund i bra miljö och kvalitet.

Jag ville så gärna berätta om Myregården, och nu är det gjort....

Mer om Myregården på Facebook. https://www.facebook.com/myregarden/