Medan han vilar på sanden
vänder jag mig långsamt runt
för att se hela horisonten
Landskapet blir mitt
på samma sätt som stranden är vår
Tiden ska komma med tystnad
livet är inte självklart sammanhängande
Jag behöver inte veta något annat
Ändå undrar jag:
kommer det att finnas något mer
Inkan®
( 2002)
Tack Inkan, för alla fina dikter du delar med dig i din blog!
Hej
SvaraRaderaJag vill också tacka Inkan för den fina dikten. Är det kanske hon som lagt in den härliga bilden också? Inget är så rogivande som havets brus och en lång tom strand där bara jag och himlen möts. Och det får gärna vara storm, för då känner man att havet är mäktigast och att man lever :-D
MVH Evy